Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Fast just psykopater kan ofta vara framgångsrika, i, karriären...

En orosanmälan ska göras om det kan finnas ett barn som far illa - inte bara om det verkligen är fallet. Idéen är inte att hitta någon skyldig eller med Stasi-fasoner riva upp himmel och jord, utan just att undersöka om det finns något som kan göra det bättre för barnet.

Vid de allra flesta orosanmälningar hittas inte att barnet verkligen far illa. Man anmäler inte för att man vet något - man ska göra en anmälan för att man kan uppleva en oro över hur barnet har det. Det räcker. Om barnet lever i en familj i djup kris är det nog tveklöst tillräckligt för att man ska vara orolig för hur det har det.

Barn mår alltid bäst hos sunda välfungerande föräldrar. Men om dessa av någon orsak mår hemskt dåligt och inte orkar mer kan de kanske inte fullt ut axla föräldrarrollen. Då kan de behöva stöd, hjälp och avlastning.
Detta kände familjen Henkow väl till eftersom de själva hade ställt upp som fosterfamilj under flera år för barn som haft det svårt. De kände väl till att denna möjlighet fanns. De hade haft kontakt med Soc då som värdfamilj. De kunde tagit ny kontakt nu för att själva få hjälp - hellre än att mörda barnen.

Ja, och jag tror att många av oss har snuddat vid den tanken...

Vilken dystopi du utmålar. Samhället ingriper idag snarare för sällan när barn far illa, vilket Bjärred familjen är ett sorgligt exempel på. Hemundervisning borde bara beviljas efter prövning, inte bara av rektor utan oberoende skolhälsovård.

japp tror jag med och jag tror det var O

Här kan du läsa om hur socialtjänsten arbetar med föräldrar och barn:

https://www.socialstyrelsen.se/hittarattmyndighet/dinarattigheterivardochomsorg/socialtjanstensarbetemedbarnochungainformationforf oraldrar

Ja dina tankar om stigmatisering med särundervisning i skolan är ju fullt rimligt tänkt.

Frågan är väl möjligen om den stigmatiseringen var värre än att vara "eleven som sedan flera terminer är så sjuk att hon inte kan komma till skolan". Det är ju en annan form av utpekande och stämpel. Men det som framför allt då är värre är nog att flickorna nu miste skolans sociala tillvaro och möjlighet till dagligt miljöombyte.

Frågan är ju vilket som på sikt var bäst för barnen. Om det nu var barnen väl som var viktigast och inte någon förälders behov av att isolera dem som tog över.

Det är ju så det har hanterats i det här fallet, har du missat det?

Där tror jag att du sa nånting viktigt! Vem ska ha rätten att besluta om undervisning i hemmet?
Ska det vara ett krav att barnets behandlande läkare och skolläkare är delaktiga? (dvs om skälen till önskad hemundervisning är medicinska).

Anledningarna till mordet är synnerligen oklara. Jag tycker det är minst lika stötande mot offren att prata om barmhärtighetsmord när de inte kan försvara sin rätt att leva.

Jag har inte läst mycket om bakgrunden till beslutet, och ingen utanför skolan verkade vara inblandade i beslutet. Mer än ett intyg som leverats efter föräldrarna stött på. Om intygsskrivaren visste att det skulle användas som underlag till hemundervisning är osäkert.
Kort sagt, om rektorn var ”knäpp” så kan beslutet ha tagits på lösa grunder, skolans anställda är i beroendeställning till rektorn och/eller handplockade för att passa dennes åsikter. Tänker på infiltrationen av pingstvänner i Knutbyskolan.

Definitivt innebar det en tydlig stigmatisering att vara "den som inte kunde gå i skolan." Och vinsterna för flickorna med att "slippa" vara i skolan övervägde väl inte nackdelarna.

Jag gick till och med så långt i mina tankar att jag funderade över om det var föräldrarnas känslor som styrde... Att de upplevde det som plågsamt att deras barn skulle vistats i skolan och där framstå som annorlunda. Antingen för att föräldrarna föreställde sig att den situationen absolut måste vara för svår för barnen att stå ut med (dvs föräldrarna identifierade sig med barnen och tolkade situationen åt dem) eller rent av för att föräldrarna faktiskt "skämdes..." (hur vansinnigt det än ser ut ju när jag skriver det...). En skam att det fanns sådan svaghet i familjen...?