Citat:
Ursprungligen postat av
Lonnrot
Jag var ironisk. Jag tycker barnen ska om möjligt företrädas av sina föräldrar till de är myndiga. Det är endast föräldrarna man kan tilltro och pröva en bestående, livslång oegennyttig välvilja gentemot barnen. Det är endast med föräldrarna som part som ett givande och tagande kan ske eller tillförsäkras som är för barnets bästa. Det finns bara praktiskt godtycke i en ungdoms behov och framtidsutsikter om man avlägsnar föräldrarna från diskussionen. Barnen är inte kapabla att bedöma vad som sker i deras namn, särskilt om inte föräldrarna är närvarande. Om det så går att hitta två fall på tusen där detta visat sig gå fel, så jävar det inte att det måste vara utgångspunkten. Barn utan föräldrar, barn vars förtroende för föräldrarna brutits av ingripande myndigheter är på sikt 8-9 ggr av 10 sämre rustade för att överleva som vuxen. Flockar av barn där "samhället" utger sig för att vara förmyndare, men förr eller senare i realiteten sviker och lämnar individen utan relationer och kapacitet till förtroende är inte eftersträvansvärt och eller ens realistiskt. En (halv-)dålig förälder är bättre än ingen alls.
Sant föräldraskap är betydligt mer än att få sina brister serverade av en teknokrat som lyckats läsa innantill. Barnens rätt är det ytterst främst föräldrarna som förvaltar och garanterar, som seniora samhällsmedlemmar, medborgare och lagstiftare. Alla synpunkter mottages förstås med tacksamhet.
Barnets bästa hanteras vid korsvägen av samhällets auktoriteter och myndigheter. Inte på "hem". Det är ett misslyckande.
Citat:
Ursprungligen postat av
flashbackfollower
Tror du inte att det finns goda skäl, till förskole- och skolplikt och att skola och myndigheter ingriper när barn verkar fara illa? Missbrukares barn och barn som lever under hedersförtryck blir annars helt utelämnade till föräldrarna. Liksom stackars Agnes och Moa.
Du har naturligtvis rätt och "Lonnrot" fel - föräldrar med egna problem kan inte alltid förstå sina barns bästa. Då ska samhället gripa in och det är en jäkla tur att vi har den ordningen jämfört med hur det var i tidigare sekler när barn växte upp under helvetes kval.
Likaså får det stå för "Lonnrot" själv att han är rätt ensam om åsikten "att barnen ska om möjligt företrädas av sina föräldrar till de är myndiga". Inom sjukvården, rättsväsendet och i sexuella relationer gäller att ungdomar som fyllt femton har ett stort självbestämmande och att man exempelvis inom sjukvården har fullständig
tystnadsplikt gentemot föräldrar om en ungdom som fyllt femton år.
Ibland klampar samhället med Soc in och gör skada, det händer tyvärr. Men på det hela taget har nog samhället gjort mer nytta än skada och hjälp barn som haft det svårt.
Barnen Henkows hade det sannolikt väldigt svårt precis som deras föräldrar. Men trots detta har de företrädare som samhället givit resurser att bistå inte alls varit involverade i dessa fyra individers tillvaro.
Det är tragiskt med tanke på att utgången kanske hade kunnat bli annorlunda.