Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Vet inte vad du menar med "elevhälsoteammöte"?
Vid de möten om planering och upplägg av elevens läroplan/undervisning, ex sitta hos speciallärare, välja bort vissa ämnen etc är dock eleven med. I alla fall innan slutgiltigt beslut fattas måste ju eleven få säga sin åsikt. Så har det varit i alla de fall jag känner till.


Trodde nog att någon postare här skulle påpeka hur jobbigt ett skolmöte på skolan skulle varit. Men faktiskt glömma bort att flickorna hade heltidsundervisning fyra respektive tre dagar per vecka och att lärarna då tog sig till flickorna. Att samma klasslärare/mentorer faktiskt tillsammans med rektorn också skulle kunnat träffa flickorna i deras "undervisningslokaler" vore ju inte ogörligt.

Elevhälsoteammöte är de möten som varit protokollförda. Då är rektorn, lärare, skolsjuksköterska, skolpsykolog, skolkurator med. Och föräldern som blir kallad. Elevhälsoteammöte har man om en elev mår dåligt i skolan. Och vilka åtgärder skolan kan göra. Där disskuterar man om anpassad skolgång kan vara ett alternativ. Om man är överens med förälder. Förälder är oftast med på det för sitt barns skull. Är föräldern inte medgörlig görs en socanmälan.
Sedan skriver rektorn ett anpassat schema.
Därefter meddelas eleven det på ett utvecklingssamtal. Där rektorn är med och pratar med eleven. Det här utvecklingssamtalet kan ju ha varit i hemmet.

Mitt fetade.
Här tycker jag du går över gränsen för vanlig anständighet. Att svartmåla mordoffren med diverse påhittade egenskaper för att rättfärdiga mördarnas beteende är väl magstarkt.
Rektorn sa faktiskt att tjejerna var rara och gulliga och att det aldrig hade varit några problem med dem i skolan. "Utåtagerat" - bah!

Ok - elever är alltså inte med på elevhäsloteammöten. Då är det jag som inte har koll på de olika möten som förekommer i skolan, och hur dessa möten benämns. Jag tänker på möten som jag själv närvarat vid, där lärare, kurator, rektor, föräldrar och elev varit närvarande - och där eleven själv förde sin egen talan på ett mycket tydligt sätt (det var under första året på gymnasiet). Då kallas den sortens möte för någonting annat. Och kanske var Bjärreds-flickorna på den typen av möten (de som jag inte vet vad de kallas). Jag påminns nu om att den sekretets som elevhälsan (och övriga sjukvården) har, är strängare än alla andra former av sekretess.

Jag kan förstå att inte alla elever kan, vill eller orkar vara med på skolans möten, och att de då låter föräldrarna företräda dem.

Du nämner självskadebeteende som ett exempel på tänkbara reaktioner hos flickorna. Jag har hela tiden trott att det antagligen fanns med någon form av psykisk ohälsa (också) hos flickorna, eftersom ingenting stämmer annars.

Jag såg tidigare att pappans syster var med i en Face book-grupp som arbetade för rätten till alternativ behandling av psykisk ohälsa, det vill säga annan behandling än medicinering (jag kommer inte ihåg vad gruppen hette och jag tror hon har gjort sin Face book sida mer hemlig nu).

Att en faster har vissa intressen eller åsikter behöver inte betyda någonting i sammanhanget, men man jag undrar om det fanns liknande tankegångar i Bjärredsfamiljen, och att man därför var väldigt försiktiga med att pröva den hjälp som finns att tillgå. Detta är dock bara gissningar.

En elev kan vara gullig och god för det. Nu menar jag inget värstingbeteende. Utan ett rop på hjälp.
En stor skillnad. Jag svartmålar inte offren. Jag visar på hur det kan vara när ett barn mår mycket dåligt och är sjuk. Och hur barnet visar det. Hur barnet reagerar när ingen lyssnar på hur sjuk hen faktiskt är. Utan tvingar iväg barnet.

Kan man inte vara rar och gullig även om man visar självskadebeteende...?

Om det var under gymnasiet så är det ju ett äldre barn. En stor skillnad. De här barnen går inte på gymnasiet. På gymnasiet får eleven vara med. På elevhälsoteammöte behöver man diskutera känsliga saker. Och kan lättare diskutera det när barnet inte är närvarande. Ett mindre barn kan då må ännu sämre av att höra vad man pratar om.

De här sakerna om hur det går till i skolan vet jag pga egen erfarenhet med mitt barn. Mer vill jag inte berätta. Det är alltså inget jag hittar på eller googlat mig till.

Armstark hänvisade till Missan27 som jag inte lagt på minnet. Hen verkar haft god insyn i familjen och skriver bl.a:

”Jag har träffat det yngsta barnet och även föräldrarna tillräckligt för att bilda mig en klar uppfattning. Det är en omöjlighet att hon under skoltiden - mellan ca. 8-15- skulle bete sig som om hon vore sjuk. Möjligtvis var hon påverkad som alla andra barn som har problem i sin familj
. Jag tror att lärarna inte kunde stå emot mot en väldigt bestämd och välartikulerad pappa. Eftersom han lyckades övertyga rektor och skolan om hemundervisning för Moa mot den här bakgrunden så kan man verkligen ifrågasätta diagnosen som stora systern hade fått.”

Föräldrarna, någon av dem i alla fall, tänkte inte som alla andra. Att kräva hemundervisning i juni för ett barn som är friskt i maj skulle ingen normal människa göra.

Var missan27 med i skolan ? Ett barn kan visa olika beteende i olika miljöer. Var mossan27 med hemma hos familjen ? Och om nu barnen hade ME. Så syns det inte utanpå hur sjuk man egentligen är.

Om man inte vet säkert kan man inte fatta ett beslut om liv och död. Så enkelt är det faktiskt. Då får man nog låta naturen ha sin gång och vänta och se vad som kommer.

Varför raljerar du över Stephen Hawkings liv, vad vet du om hans livskvalitet med flera fruar, tre barn och enormt intresse i det han var bäst på?

Det är precis det här jag vill visa på - man kan inte avgöra någon annans rätt till sitt liv utifrån sina egna värderingar om vilket liv som är värt att leva.
Om föräldrar är besvikna över att barnen inte gör karriär har de inte rätt att döma ut barnen.

Det finns inte heller några sjukdomar som vi med 100% säkerhet idag kan säga leder till döden efter ett antal år. Sjukdomar med kortare överlevnadstid kan vi uttala oss om ex 6 - 12 månader osv.
Men i längre perspektiv vet vi helt enkelt inte, varken hur sjukdomar uppför sig (se Hawkins som fick 1-2 år för 50 år sedan) eller om det kommer bättre behandling. Det går helt enkelt inte att säga något om prognosen ur ett flerårigt perspektiv. Det gäller oavsett vilka sjukdomar döttrarna kan ha lidit av.

Agnes hade varit hemundervisad och sjuk sedan ca tre år, Moa sedan våren 2017. Föräldrarna kunde inte avgöra hur länge döttrarna skulle leva eller med vilka symptom, det kan ingen i det perspektivet. Vet man inte kan man inte heller fatta beslut om någon ska få leva vidare.

Det är just detta som är den springande punkten - föräldrarna visste inte. Utifrån det hade de ingenting som gav dem rätt att fatta några beslut om döttrarnas fortsatta liv.

Ja! En 16-17åring är äldre än en 12-14åring. Men båda kan nog (i trygga situationer) uttrycka hur de känner sig, hur de tänker, vad de vill och vad de inte vill osv. Redan ganska små barn brukar kunna vara rätt bra på att tala om hur de vill ha det i tillvaron. Jag utgår från att de barn som inte är med på formella skolmöten ändå får chansen att uttrycka sina upplevelser under andra (mindre formella?) typer av möten och samtal. Om inte annat, så borde barnens upplevelser tas med vid utvärderingar och uppföljningar?

Händer det att läkare är närvarande vid hälsoteammöten? Jag tänkte, särskilt om det nu handlar om litet mindre vanliga sjukdomstillstånd?