Suttit och kollat äldre inlägg och snubblade på detta nästa på dagen 5 år gamla inlägg.
När jag läser det med lite äldre ögon så reagerar jag över några saker. Enligt inlägget verkar plan A varit t-nedgången Rådmansgatan. Skytten som kallas vapenbärare går ner till Dekorimahörnan från Tunnelgatan/Luntmakargatan. Det fanns en kollega till honom. Och det är inte LJ som avses.
Jag tycker det här är intressant. Det är ju alltid svårt att värdera vad folk skriver men detta känns i varje fall inte utopiskt. Det där att mörkläggningen mest kommer av folk som försöker skydda sig själva och sina karriärer känns ju igen från mindre skandaler.
Scenariot länkar också bra ihop med Moelvs och Harrisons artiklar om en konspiration inom konspirationen. Även Holme'rs ageranden på fredagen och på natten/morgonen passar in. Så också försvarsministerns och ÖBs dagslånga briefing på SSI på torsdagen.
Alf Karlssons spontana kommentar på telefon till en reporter som frågar om mordet: Vad ska jag göra nu...? passar in i bilden av en säpochef som tagits på sängen och ser sin karriär gå upp i rök.
Jag tror inte den här soppan är helt enkel att förstå. Det är väl som en lök, lager på lager men ingen kärna.
T o m mordet på GIII var i stort sett en mans verk även om det fanns en konspiration utanför Ankarström. Men med Ankarströms egna ord, en corps ne fait rien (tillsammans blir inget gjort). Du har 3-4 lager: innerst Ankarström, därefter Horn och Ribbing, sedan Pechlins konspiration och sist medlöparna, de som visste/anade men lät det hända (t ex hertig Carl).
Citat:
Ursprungligen postat av
Liteavenidiot
Upprinnelsen till gärningen hittar ni den infiltrationsövning som gjordes mot ÖB i september 85. Försvarsmakten vidarebefordrade sin analys till SÄPO och tillsammans beslöt företrädare för Krigsmakten, Säkerhetspolisen och ett par Sossetoppar att göra en likadan övning mot Statsministern. Det var inte helt enkelt att få till en sådan övning, en av förutsättningarna var att objektet inte skulle känna till övningen. Med en så fullspäckade kalender som vår Statsminister hade fanns det inte många tillfällen som passade så det blev till att ha beredskap. Så kom då möjligheten att genomföra övningen då Statsministern avsagt sig sitt skyddet.
Enligt övningsupplägget skulle Calle ingå som ledare men nu låg han på sjukhus och ansågs inte kunna leva upp till sin roll, men när Calle fick veta det blev han måttligt förbannad och såg sig förbigången så han schappade från sjukhuset för att delta. Herr Holmér har velat fram och tillbaka men har till slut bestämt sig för att leda övningen, han är trots allt en av initiativtagarna till övningen och i kraft av sitt ämbete har han förpassat Calle till underordnad ställning. Besöken hos Calle den kvällen var inte en del i gärningen men väl i den övning som gällde. Notera här att besökarna inte är Calles vanliga umgänge utan övriga "bekanta", Arvidsson kanske kan kallas vän eller snarare affärsvän.
Kollegorna som besöker Calle är nyfikna och förhör sig om något är på gång, Calle hintar och då säger en av killarna "Ah, därför HAN avsagt sig skyddet". WT killarna i Gamla Stan och framåt är kollegor som ingår i övningen. Calles gäng ska agera infiltration och övriga ska agera ögon och öron på plats.
Alf Karlsson är sambandsbefäl. Om nitiska/halsstarriga/idiotiska kollegor skulle klampa in som kavalleriet och ställa till det, är en av Alfs uppgifter att förklara läget(om BEHOV finns) för vakthavande(Koci i den här kvällen). Helin är där för att se och lära som en del i övningen. För er som missat det så polisens kuppförsvar en del av VD1s uppgifter. Alf Karlsson blir lika dragen vid näsan som flertalet andra. Han vet att där och då dog karriären, han vet att ingen regering kommer att utnämna honom till Chef för SÄPO. Han lämnar bygget och hans gamla chef och välgörare tar honom under sina vingar. Glöm att Alf är inblandad, han blev dragen vid näsan, som Holmér, som flertalet andra.
Filmen tar slut och Statsministern med fru beger sig hemåt men visar där och då att har inte har så bra koll, han är inte så folklig som han tror då t-nedgången i den riktningen är stängd för kvällen. Det visste killarna på fältet och antog felaktigt att Statsministern med fru också vet det. När objektet rör på sig i fel riktning blir det en helvetes snabb förflyttning. Statsministern knallar vidare med frun. Två par ögon som ser vilken riktning Statsministern väljer och meddelar det, killarna börjar springa för att ligga före i objektets färdväg. Samtidigt knallar vapenbäraren ner mot Dekorima, han har fått samma information som övriga killar. Om Statsministern går på motsatt sida är det bara att knalla över och göra det som ska göras på andra sidan men så dyker Statsministern upp och vapenbäraren kliver fram, säkerställer att det är objektet och avslutar.
I Tunnelgatan finns inte bara vapenbäraren utan även en annan och så givetvis tvestjärten och hjälteaspiranten Jeppsson.
Vapenbäraren och kollegan fortsätter Tunnelgatan och så vidare i olika riktningar.
Fru Palme, registrerar inte mycket, långt ifrån tillräckligt för att kunna peka ut någon, efteråt var hon i upplösningstillstånd, men får hjälp av Herr Holmér med att säkra minnesbilder. Efterspelet det ni kallar mörkläggning handlar om att ingen vet vem som är anstiftare och alla passar på varandra, alla tänker på sitt eget skinn och skiter fullständigt i hur det går för andra, skiter fullständigt i hur det en säger ställer sig mot vad andra säger. Har ni svårt att omfamna den tanken eller svårt att se hur det fungerar i verkliga livet kan ni bara se på hur en typ som användaren Blodkorven gör, envist hävda samma sak, upprepa samma sak när ni blir ifrågasatt. Till slut orkar ingen bry sig och frågvisa personer går vidare. Användaren Blodkorven ska ha en eloge för sitt ståndaktiga sätt. Användaren iesho är en personlig favorit, sky´s the limit!
