Citat:
Ursprungligen postat av
CountMyshkin
Hemskolningen är den någonsin största, rödaste varningsflaggan i det här fallet. Det skriker om den.
Ja, visst är det en varningsflagga!
Kan någon ens försöka föreställa sig en 14-åring som tvingats tillbringa
två år i sitt hem, avskuren från skola, klasskamrater och normalt tonårsliv? Hur formar detta 14-åringen?
Det måste ju bli världens mest ledsna, olyckliga och nedstämda flicka. Kanske deprimerad. Antagligen väldigt arg på sjukdomen och hela livet. Kanske bitter och grubblande: "varför just jag?"
Och om man dessutom lägger till sjukdom som ger ständig värk, trötthet och utmattning... Vad fanns det kvar av den ursprungliga flickan?
Och att vara anhörig till en sådan genomledsen och plågad flicka är givetvis väldigt tungt. För att inte tala om att vara förälder till
två pinade flickor, systrar. Inte konstigt om det blev ett inferno där hemma. Alla i en familj påverkar varandra.
Vi har inte läst så mycket i tråden om denna dystra sida av hemundervisningen. Vi har läst om att hemundervisningen fungerade så bra och att föräldrarna var nöjda med den.
Observera att jag inte skriver att barnen
inte var sjuka, eller att det var något fel på upplägget eller genomförandet av undervisningen i hemmet. Jag skriver bara att det inte går föreställa sig hur barnen egentligen hade det.