Citat:
Ursprungligen postat av
CountMyshkin
Jag har också svårt att släppa det. Det stod ”den senaste tiden förtjänade inte du” och ”alldeles för bra för den orättvisan”. Väldigt starka uttryck direkt efter någon dött.
Någon i tråden som skrev att hans karriär var på topp slutet 2014 och definitivt var den spikrak fram till dess när man tittar på hans CV. Hans ansökan för befordran till professor är fortfarande lite oklar. När ansökte han? Var det bara E.K. på ÖU, hon som skrev en annan eloge, som kommit in med sin rekommendation lite väl sent? Hur många rekommendationer behövs det? Var hon den första, sista och varför försökte Oskars vän på UU i början av juni få honom professors-bedömd där?
Innebär det något att ingen av hans fyra artiklar från hösten 2016 fram tom 2017 var faktagranskade vid hans död? Dvs "peer reviewed". Någon i tråden ansåg att sista artikeln 2017 saknade stringens och röd tråd... Inget jag kan bedöma. Omfattande artikel i Skattenytt men om någon vill läsa och kommentera.
Oskar hade uteblivit från flera sammankomster senaste året och han, eller hans chef, ville dra ned på arbetstiden ett tag framåt. Hönan eller ägget? Började Oskar må dåligt av sin arbetssituation som gick ut över hemmet eller var det hemmets miljö som gick ut över arbetsprestationen? Den akademiska världen utsätter många för mobbing och Lund är inget undantag. Skulle någon ha intresse av att berätta nu om Oskar blev förbisedd? Kan man bli så knäckt av jobbet så att man behöver en trygg borg att vara i hemma?
Hur är det, finns den där texten kvar i fulltext i tråden?
Texten lär ju falla under "hearsay", men det är inte helt ointressant. Sen är på gott och ont den akademiska världen (och andra) sån att det är notoriskt svårt för utomstående att avgöra vad som är vad, och vad vad betyder. Och "utomstående" är från och till i det närmaste alla, även, och kanske särskilt, doktorander. Så så sett betyder det inget i sig själv. Utom kanske att han var myvket uppskattad av den som skrev.
Det är väl troligare att det kritiska för OH ligger i hemsituationen, och att denna i sin tur satt honom på pottkanten på jobbet. Men man kan väl inte iofs utesluta försök att avpollettera OH, kanske för att han inte längre ansågs kapabel att sköta jobbet, och borde ta hand om familjen. Det går ju lätt tänka sig något artikel-felsteg eller annan prestationsmiss i sammanhanget..., av någon som tyr sig till sig själv mer än till kollegorna, för att hålla takten.
Man slås ju ändå lite av att många akademiker med åren blir beroende av varandra, och att man försöker hålla varandra "vid liv", eller, omvänt, inte vara varandra "till last" -- men i alla fall det förra har inte hindrat OH här.
Sen ser det ju ut som en fråga om vad som ligger i limbo (professorsansökan, barnens diagnos) och vad som är "uppe på bordet" (dramatiskt förenklade plikter pga hemsits och professors titel; större eller mindre praktiskt ansvar, partiell tjänstledighet, fler eller färre representativa plikter, annans övertagande av arbetsuppgifter, verksamhets inriktning och fokus m.m. m.m.).
Det är möjligt att trillat ur "samvaron", lite som döttrarna kan ha trillat ur skolmiljön. Eller att han upplevt det så och inte kunnat hitta en officiell form för anpassning, utan snarare "grävt ner sig", i "limbo". Edit: Detta borde egentligen kräva väldigt dålig kommunikation med överordnade...
Men "mobbing" (som gäller "livet") kan vara väldigt svårt att sluta sig till.
Jag vet inte om detta resonemang ledde nånstans...
