Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Det kan hända att media upplever att dom får andra möjligheter att skriva om fallet när alla omständigheter är fastställda, eller som polisen skriver, när man vet händelseförlopp och dödsorsaker. Som det är nu har dom skrivit allt dom vet och som går att skriva inom ramen för publicitetsreglerna.

Hej.
Jag får ingen Fritzl känsla, men...
En sak som slog mej här på kontoret med kaffekoppen i högsta hugg är....:
OM nu pappan, eller mamman, eller båda två ville isolera sina barn och sin familj från insyn från övriga samhället, så borde det väll rimligtvis betyda att man inte vill att någon skall komma hem till dom och eventuellt upptäcka problemet eller situationen.
Eller hur ??
Men, istället väljer man att berätta för båda arbetsgivarna detaljerat, vilket ger en anledning för arbetsgivarna och medarbetarna att hålla ett extra öga på dom.
Man har flera möten med skolan, där ett flertal ur personalen deltar - kurator - rektor - skolsköterska - lärare och där pappan berättar om situationen, vilket ger skolan en anledning att hålla ett extra öga på familjen.
Föräldrarna ser även till att en lärare kommer hem till dom 7ggr (!!!) i veckan (4+3) med en stooor risk för att denna/dom lärarna upptäcker situationen hemma, samt att risken att döttrarna kan börja prata privat med lärarna.
Men ingen orosanmälan har kommit från lärarna eller skolan.
Jag tror verkligen inte att föräldrar har gjort allt detta för att dölja nått, eller för att isolera sin familj från insyn.
För mej så känns spåret med isolering och ingen insyn konstigt !!
Om man verkligen är tvungen att hålla sig undan från samhället av någon anledning, så finns det bra mycket bättre alternativ att hålla sig undan, än att ge arb-givare, skola, rektor, vänner anledning att ha koll.
Skola, arb-givare, polis, vänner eller någon annan har ju inte haft någon som helst anledning att göra en anmälan till ex socialen, för det verkar som att alla har varit rörande överens om hur det var där hemma för den familjen.

Det beror på. Det kan vara så att polisen samtidigt utreder om fler är inblandade i skuldfrågan t ex om det finns misstanke att beslutsfattare, läkare mm agerat felaktigt. Folk är helt enkelt rädda att avslöja för mycket för de har polisens ögon på sig.

Tystnaden kan även bero på att omgivningen själva känner skuld i att inte ha förhindrat den destruktiva spiralen, där man istället stått bredvid och betraktat den negativa utvecklingen. Varje person med insyn i familjen ställer sig nog frågan: varför gjorde jag inte mer? Att då gå ut offentligt är inte särskilt troligt eftersom man kommer att hängas ut och få stå till svars.

På något sätt tror jag att föräldrarna ev hade tänkt att media skulle få veta lite mer. Alltså de verkade ju väldigt angelägna om att rentvå sig själva med ett brev. Att polisen inte gått ut med mer tror jag beror på att det som hänt är så galet att om mer av sanningen kom fram skulle det inte gå att hejda en massiv uppmärksamhet. Det är ju trots allt ett typ världsunikt fall.

Följsamma och uppfostrade barn utan blåmärken med 1. papper på att de kan vara sjukligt trötta.
2. Minst en förälder som arbetar framifrån.
3. Engagerade och högutbildade föräldrar.
4. Varför skulle någon göra en anmälan mot en sån familj?

Hej.
Jag får ingen Fritzl känsla, men...
En sak som slog mej här på kontoret med kaffekoppen i högsta hugg är....:
OM nu pappan, eller mamman, eller båda två ville isolera sina barn och sin familj från insyn från övriga samhället, så borde det väll rimligtvis betyda att man inte vill att någon skall komma hem till dom och eventuellt upptäcka problemet eller situationen.
Eller hur ??
Men, istället väljer man att berätta för båda arbetsgivarna detaljerat, vilket ger en anledning för arbetsgivarna och medarbetarna att hålla ett extra öga på dom.
Man har flera möten med skolan, där ett flertal ur personalen deltar - kurator - rektor - skolsköterska - lärare och där pappan berättar om situationen, vilket ger skolan en anledning att hålla ett extra öga på familjen.
Föräldrarna ser även till att en lärare kommer hem till dom 7ggr (!!!) i veckan (4+3) med en stooor risk för att denna/dom lärarna upptäcker situationen hemma, samt att risken att döttrarna kan börja prata privat med lärarna.
Men ingen orosanmälan har kommit från lärarna eller skolan.
Jag tror verkligen inte att föräldrar har gjort allt detta för att dölja nått, eller för att isolera sin familj från insyn.
För mej så känns spåret med isolering och ingen insyn konstigt !!
Om man verkligen är tvungen att hålla sig undan från samhället av någon anledning, så finns det bra mycket bättre alternativ att hålla sig undan, än att ge arb-givare, skola, rektor, vänner anledning att ha koll.
Skola, arb-givare, polis, vänner eller någon annan har ju inte haft någon som helst anledning att göra en anmälan till ex socialen, för det verkar som att alla har varit rörande överens om hur det var där hemma för den familjen.

Mycket bra skrivet. Har samma tankebanor och vill tillägga det kollegor till OH skrivit. DU förtjänade inte sista tiden. Det bör var var något arbetsrelaterat, eftersom hon inte skrev ni eller familjen. Familjen hade haft problem länge och inte bara sista tiden

Jag vill tro att de var en någorlunda normal familj enda till äldsta dottern blev sjuk. Då började problemen. Jakten på diagnos. Jakten fortsatte utan resultat. När då den yngsta dottern började visa symptom fortsatte jakten ännu längre. Sen kom den dagen när det tragiska beskedet kom. Det visar sig att mannen och kvinnan är halvsyskon och det har därmed blivit nåt fel genmässigt eller nåt, och därmed har flickornas symtom/sjukdom/åkomma debuterat vid samma ålder. Föräldrarna skyller så klart på sig själva trots att de var ovetandes om det. Blir deprimerade. Djupare och djupare. Skorna blir allt tyngre att föra framåt. De klandrar sig själva trots att det inte är deras fel att någon släkting famlat i fel byk. Skammen blev för stor för föräldrarna och om flickorna drabbats av en extremt dödlig sjukdom där det snabbt skulle gå utför, så valde föräldrarna att lämna som en hel familj och knacka på pärleporten tillsammans.

Så tror jag att det gick till. Tills motsatsen är bevisad.

Jag vill tro att de var en någorlunda normal familj enda till äldsta dottern blev sjuk. Då började problemen. Jakten på diagnos. Jakten fortsatte utan resultat. När då den yngsta dottern började visa symptom fortsatte jakten ännu längre. Sen kom den dagen när det tragiska beskedet kom. Det visar sig att mannen och kvinnan är halvsyskon och det har därmed blivit nåt fel genmässigt eller nåt, och därmed har flickornas symtom/sjukdom/åkomma debuterat vid samma ålder. Föräldrarna skyller så klart på sig själva trots att de var ovetandes om det. Blir deprimerade. Djupare och djupare. Skorna blir allt tyngre att föra framåt. De klandrar sig själva trots att det inte är deras fel att någon släkting famlat i fel byk. Skammen blev för stor för föräldrarna och om flickorna drabbats av en extremt dödlig sjukdom där det snabbt skulle gå utför, så valde föräldrarna att lämna som en hel familj och knacka på pärleporten tillsammans.

Så tror jag att det gick till. Tills motsatsen är bevisad.

Njääh, att föräldrarna skulle ha varit halvsyskon har jag svårt att tro på. Vet man ens om de var gifta? Tänkte på olika efternamn. Om de var gifta så görs ju alltid hindersprövning och då borde ju släktskapet ha kommit fram om inte...