Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Det finns inga postare i tråden som vet hur familjen levde. Vilka syftar du på? Isolering uppstår om man inte går i skolan. Barn behöver vara där varje dag, och om det inte fungerar, byta skola. Att undervisas hemma är en så dålig lösning att den borde förbjudas om barnet inte har ASIH... Barn ska definitivt inte hållas hemma om det finns problem inne i familjen, som rektorn sa. Då ska de ut!

Jag tror att detta kan bli ett fall som får konsekvenser både för skolan och kommunen, med lite vakenhet!

Vi talar förbi varandra. Är jag rädd.

Håller med. Bland mina vänner är det till och med majoriteten som väljer att hålla på sina barns integritet. Kunskapen att det som läggs ut på nätet, kan segla omkring i evigheter, är spridd.

Jag tycker att du har alldeles rätt när du använder ordet "huvudfrågan." Isolering och diffus sjukdom är nyckelbegrepp i händelsen. Anledningarna till att barnen hölls hemma har stor betydelse för att man ska förstå resten av händelseförloppet - som kanske hade blivit annorlunda om någon långt tidigare forskat i frågan om varför barnen var hemma.

Det var problem "inne i familjen", det vet vi - det har skolpersonal sagt. Och att det var en familj i djup kris.

Så här är det: alla i detta land, som anar/tror/misstänker/funderar över om ett barn inte har det bra, ska anmäla denna oro till socialtjänsten. Det gäller alltså alla barn och oavsett vilken relation man själv har till barnets och dess familj. Och då ska "inte har det bra" tolkas mycket vid bemärkelse.

Vissa yrkeskategorier - exempelvis personal i skola och förskola - har dessutom enligt lag skyldighet att göra sådana orosanmälningar på grund av sin profession. Om problemet anses finnas "inne i familjen" eller "inne i skolan" eller någon annanstans spelar ingen roll. Det är inte meningen att skolpersonal endast ska anmäla problem som anses härröra sig från barnens skolsituation och att någon annan ska anmäla oro för problem som finns "inne i familjen."

Allt i ett barns liv hör ihop. Problem hemma avspeglas ofta i skolan och vice versa.

Vad tror du att Hanna gjorde under tiden?

Har läst på lite om ME. Som jag har förstått det måste en människa som lider av ME hushålla med sin energi, dvs ha väldigt strikta rutiner för hur energin ska fördelas över dagen för att orka med/inte ligga däckad dagen/veckan efter.

Denna sjukdom TROR jag kan SKAPA väldigt tvångsmässiga rutiner hos en familj. Vars (båda) barn lider av ME. Dvs. Från att barnen kliver upp på morgonen. Tror jag en väldigt STRIGENT person är både sträng och tillrättavisande dvs, vill hålla sig till rutinerna för att inte hela dagen/veckan månaden ska fallera och kanske få ett enormt bakslag av trötthet, ont i kroppen m.m.

Under jul, nyår och ledigdagarna tror jag kan ha skapat stress och FRÅNGÅTT dessa rutiner. Det kan ha varit så att mamman skötte barnen 50 % deltid hemma. När pappan väl blev långledig och hemma. Var det FYRA personer som skulle komma överens om VAD som skall göras, VILKA RUTINER som ska följas. Dvs pappan kanske kom hem och var långledig och ruckade rutinerna för barnen + hustrun.

Pappan kan i detta fall blivit mer överbeskyddande och tillrättavisande att barnen måste vila, stop inte se film, nu ska ni sova, äta m.m. För två stycken tonårstjejer kan detta ha skapat stress, vrede och ilska.

Familjen kanske grälade.
Pappan kände hopplöshet, att detta funkar inte.
"I ett fängelse finns ett fängelse".

Pappan orkar inget mer - hopplöshet
Barnen är totalt slutkörda och sängliggandes av alla ruckade rutiner kring jul varav pappans stigenta sätt att följa regler och rutiner kontra vad ledighet innebär.
Mamman gråter över barnens försämring.

Hopplöshet, ingen orkar mer. Föräldrarna gör (gjort allt) i sin makt. Barnen gråter över att man inte orkar nått mer, vara sjuk mer. Ingen hjälp finns att tillgå.

Hopplöshet hos båda föräldrarna som är slutkörda. Stigent pappa klarar inte av livet hemma längre. Mamman är insyltad i det hela och har sån intigritet och skulle aldrig visa utåt hur illa hon mådde (för så kanske hon var uppfostrad).

Mamman äter tabetter (lugnande). Pratar om självmord. Pappan känner inget hopp - verkar vara en vältränad pappa som vill röra sig mycket (av bilderna av att döma) det livet finns det ingen framtid för.

Båda avslutar livet tillsammans. Med brev och video.
Julledighetens "ledighet" och frånvaron av rutinerna ruskade om allt. Hade det inte varit för julledigheten hemma själv med barnen tankarna rutinerna

Hade dom garanterat levt idag!

Precis vad jag tänkte. Så fort andra spår kommer upp ska det kommenteras på gamla inlägg.
Ni två är vassa och jag läser med stor beundran.
Kan pengar/skulder ha något med allt att göra?
Tidigare skrev jag ett inlägg om info jag fått och det var två ord: s. och skulder.

Var skulle problemet ha varit om det inte var inne i familjen? Finns det något annat uttryck man normalt använder om barnen i familjen är ofattbart sjuka, ett problem utom familjen? Är det orimligt att familjen hamnar i en djup kris om flera medlemmar drabbas av sjukdom? Om barnen har fått en diagnos på en svår sjukdom som till och med leder till att dom inte orkar delta i skolundervisningen så bör man väl mer än ana att barnen inte mår bra? Men skulle en anmälan till socialen ha gjort dom friska? Knappast.

Det märkliga är vad som hände sen, vad gjorde att två välutbildade akademiker med karriärer inte klarade att hantera situationen? Det beror inte på sinnessjukdom, det beror på deras omvärldsuppfattning. Att hävda att dom inte kunde hamna i influensen av en sekt är lika ologiskt som att hävda att någon med en gudstro inte kan vara akademiker eftersom denne tror på sagor. Vissa personer är predestinerade att tro på ett högre väsen oavsett intelligens eller utbildning.

Det finns bara en anledning att med en dåres envishet hävda att barnen var friska, det är om man delar samma tro att alla sjukdomar som inte orsakas av virus eller bakterier orsakas av någon förhistorisk kraft som man måste bekämpa med ritualer. En modern variant av andefördrivning.

Det är Mats Reimer bl.a. som ligger bakom att Gottfries blev av med sitt avtal med landstinget. Han avskyr Gottfries. Och hans mottagning. Och har bedrivit en stor kampanj mot Gottfriesmottagningen. Som ligger i Mölndal. Mats Reimer har skrivit massor om hur dåligt han tycker om Gottfriesmottagningen.

Hur många gånger liknande tragiska händelser utspelat sig, är svårt att veta. Om ett föräldrapar i t.ex Bangladesh dödar sina barn och sedan sig själva, är det nog bara slumpen som avgör om det ens omnämns, i annat än lokalmedia. Om samma sak händer i Rumänien, hur många svenskar skulle lägga det på minnet, om man ens fått reda på det?
Om det hänt i en dansk familj, hur många flashbackinlägg hade det genererat, om ens en tråd startats?

Niklas mamma ville inte ha cellgift läste jag utan bara smärtstillande. Var det inte någon som skrev det om H också att hon inte tog någon medicin? Kanske inte har med det att göra men ändå...
Niklas olustiga död minns jag väl och det var och är ett mysterium. Var det inte dagen före han skulle resa iväg någonstans om jag inte minns fel.

Det är snarare så att när teorier om familjens inre liv kommer upp, så skyfflas allt i väg mot s-spåret och särskilt om det riktas kritik mot ME-rörelsen. Det är tvärtom... För min del är jag inte säker på något, men det finns många som är tvärsäkra, eftersom de inte kan hålla flera teorier i huvudet samtidigt.

Förstår inte varför du ska beundra andra. Onödigt. Beundran leder sällan till något bra. Var självständig och tänk fritt. Det borde skolan ha gjort liksom alla runt denna familj som inte såg katastrofen närma sig!