Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Håller med dig, då måste man vara kommunist för att få något fint från Ronald Reagan



Ronald Reagan Freedom Award

En skribent jag har respekt för är Lena Andersson så här skriver hon i DN.

Lena Andersson: Förr eller senare kommer sanningen om Palmemordet fram

Rätt eller fel, var god och bedöm?


”Men man måste ju ändå ta Lisbet Palmes uppgifter som riktiga”, sa spaningsledaren. ”Hon har ju ingen anledning att ljuga.”

”Vad vet du om det?” frågade Borgnäs, varpå Ölvebro efter en lång menande paus, följd av sarkastiska ljudillustrationer och ett minspel ägnat att visa hur outsägligt dum frågan var, fåraktigt yttrade:

”Jag blir svarslös.”

”Det märker vi”, kontrade Borgnäs. ”Men har ni undersökt om det finns anledningar för henne att inte ge en riktig version av vad som hände?”

Detta utspelade sig i ”Norra Magasinet” i Sveriges television 1992 (finns på Youtube), där Lars Borgnäs och Olle Stenholm utfrågade de högsta juristerna och poliserna i fallet, framkallande en kavalkad av minnesluckor, vaghet, bortförklaringar och undanglidningar.

Episoden med spaningsledaren är mycket talande. I ett land där chefen för spaningarna efter en statministermördare är så helt i avsaknad av föreställningsförmåga rörande statshemligheter, partihemligheter, andra hemligheter och människolivets realiteter, att han tror att det visar på moralisk resning att bli svarslös vid tanken på att statsministerns änka kan undanhålla fakta, är det inte förvånande att mordet förblivit olöst.

Mordutredarna koncentrerar sig nu på skeendet på mordplatsen, berättade han, inte på teorier, motiv eller spår.
Statens högsta tjänare har alltid saker att dölja, allt annat vore underligt. Just därför måste polisen äga människokunskap nog att genomskåda det.

I veckan som gått har den nya Palmeåklagaren Krister Petersson uttalat sig i flera medier, och uttryckt optimism om utgången. Mordutredarna koncentrerar sig nu på skeendet på mordplatsen, berättade han, inte på teorier, motiv eller spår.

För en lekman låter det lovande, eftersom det är där gåtans nyckel hela tiden har legat. Ändå har den tidiga utredningen, liksom domstolarna, verkat negligera frågan om hur mordet gick till, exakt och ned på detaljen. Är man diffus på den punkten går sanningen inte att få fram.


Ett stort antal vittnen befann sig nära mordplatsen den där sena februarikvällen 1986 i city när biografernas nioföreställningar nyss var slut. Flera av dem gjorde mycket precisa observationer. Sammantaget ger de vid handen att förloppet var ett annat än det Lisbet Palme har återgett: att statsministerparet överrumplades av en man som osedd lösgjorde sig ur husfasaden bakom dem.

Enligt flera vittnen föregicks skottet snarare av en tydlig kontakt ansikte mot ansikte mellan mördaren och paret Palme. Detta har påtalats åtskilliga gånger genom åren, men då Lisbet Palme aldrig nämnt det har man förmodat att det inte inträffade, och av vördnad för hennes person och svåra belägenhet undvikit ämnet. Med undantag för mordnatten har hon aldrig fått någon dokumenterad fråga om saken.

Två ögonvittnen uppger i förhör under de första timmarna att de strax före dådet noterade ett utbyte mellan gärningsman och offer som av allt att döma var i form av ett samtal. Minst två andra vittnen stöder uppgiften.

Sakligt sett förhåller det sig alltså så, att fyra välplacerade vittnen måste ha bedömt sina intryck helt fel för att Lisbet Palmes utsaga ska kunna vara rätt, medan det räcker att ett av de fyra vittnena har bedömt läget korrekt för att hon ska ha fel.

Då kan man antingen, som förre spaningsledaren Hans Ölvebro, utgå från att övriga ögonvittnen har misstagit sig. Eller så kan man sluta sig till det mer rimliga, att den påstådda verbala kontakten under en kort tidsrymd mellan Olof Palme och hans baneman var av ett sådant slag att statsministerns hustru inte berättade om den.

Det är förvisso sant att vittnen tar fel ibland, men att alla tar fel på samma sätt, i samma ögonblick och om samma iakttagelse är mindre troligt. Slutsatsen att det snarare pågick något som inte tålde allmänhetens kännedom ligger närmare till hands."

https://www.dn.se/ledare/kolumner/lena-andersson-forr-eller-senare-kommer-sanningen-om-palmemordet-fram/

Ja, många jättefina ord från Reagan men något frimärke i USA fick han ändå inte. Action speaks louder than words, som man säger.

He he jo men Gorby var ju jänkarnas man trots allt så ser inget märkligt i det där. Och Palme kanske var sovjeternas man, vem vet? Du känner väl till Kim Philby, spionen som ingen ville misstänka eftersom det verkade för absurt att han kunde tänkas vara spion? Han hade heller inga "egentliga" motiv för sitt spionage mer än en personlig övertygelse som han var väldigt bra på att dölja för sin omgivning. Överklassbakgrund även han.

Reagan var en nickedocka och var talskrivaren lyckas få ihop betyder lika lite som alla flygplatser och gator döpta efter JFK, väl han var borta.

En skribent jag har respekt för är Lena Andersson så här skriver hon i DN.

Lena Andersson: Förr eller senare kommer sanningen om Palmemordet fram

Rätt eller fel, var god och bedöm?


”Men man måste ju ändå ta Lisbet Palmes uppgifter som riktiga”, sa spaningsledaren. ”Hon har ju ingen anledning att ljuga.”

”Vad vet du om det?” frågade Borgnäs, varpå Ölvebro efter en lång menande paus, följd av sarkastiska ljudillustrationer och ett minspel ägnat att visa hur outsägligt dum frågan var, fåraktigt yttrade:

”Jag blir svarslös.”

”Det märker vi”, kontrade Borgnäs. ”Men har ni undersökt om det finns anledningar för henne att inte ge en riktig version av vad som hände?”

Detta utspelade sig i ”Norra Magasinet” i Sveriges television 1992 (finns på Youtube), där Lars Borgnäs och Olle Stenholm utfrågade de högsta juristerna och poliserna i fallet, framkallande en kavalkad av minnesluckor, vaghet, bortförklaringar och undanglidningar.

Episoden med spaningsledaren är mycket talande. I ett land där chefen för spaningarna efter en statministermördare är så helt i avsaknad av föreställningsförmåga rörande statshemligheter, partihemligheter, andra hemligheter och människolivets realiteter, att han tror att det visar på moralisk resning att bli svarslös vid tanken på att statsministerns änka kan undanhålla fakta, är det inte förvånande att mordet förblivit olöst.

Mordutredarna koncentrerar sig nu på skeendet på mordplatsen, berättade han, inte på teorier, motiv eller spår.
Statens högsta tjänare har alltid saker att dölja, allt annat vore underligt. Just därför måste polisen äga människokunskap nog att genomskåda det.

I veckan som gått har den nya Palmeåklagaren Krister Petersson uttalat sig i flera medier, och uttryckt optimism om utgången. Mordutredarna koncentrerar sig nu på skeendet på mordplatsen, berättade han, inte på teorier, motiv eller spår.

För en lekman låter det lovande, eftersom det är där gåtans nyckel hela tiden har legat. Ändå har den tidiga utredningen, liksom domstolarna, verkat negligera frågan om hur mordet gick till, exakt och ned på detaljen. Är man diffus på den punkten går sanningen inte att få fram.


Ett stort antal vittnen befann sig nära mordplatsen den där sena februarikvällen 1986 i city när biografernas nioföreställningar nyss var slut. Flera av dem gjorde mycket precisa observationer. Sammantaget ger de vid handen att förloppet var ett annat än det Lisbet Palme har återgett: att statsministerparet överrumplades av en man som osedd lösgjorde sig ur husfasaden bakom dem.

Enligt flera vittnen föregicks skottet snarare av en tydlig kontakt ansikte mot ansikte mellan mördaren och paret Palme. Detta har påtalats åtskilliga gånger genom åren, men då Lisbet Palme aldrig nämnt det har man förmodat att det inte inträffade, och av vördnad för hennes person och svåra belägenhet undvikit ämnet. Med undantag för mordnatten har hon aldrig fått någon dokumenterad fråga om saken.

Två ögonvittnen uppger i förhör under de första timmarna att de strax före dådet noterade ett utbyte mellan gärningsman och offer som av allt att döma var i form av ett samtal. Minst två andra vittnen stöder uppgiften.

Sakligt sett förhåller det sig alltså så, att fyra välplacerade vittnen måste ha bedömt sina intryck helt fel för att Lisbet Palmes utsaga ska kunna vara rätt, medan det räcker att ett av de fyra vittnena har bedömt läget korrekt för att hon ska ha fel.

Då kan man antingen, som förre spaningsledaren Hans Ölvebro, utgå från att övriga ögonvittnen har misstagit sig. Eller så kan man sluta sig till det mer rimliga, att den påstådda verbala kontakten under en kort tidsrymd mellan Olof Palme och hans baneman var av ett sådant slag att statsministerns hustru inte berättade om den.

Det är förvisso sant att vittnen tar fel ibland, men att alla tar fel på samma sätt, i samma ögonblick och om samma iakttagelse är mindre troligt. Slutsatsen att det snarare pågick något som inte tålde allmänhetens kännedom ligger närmare till hands."

https://www.dn.se/ledare/kolumner/lena-andersson-forr-eller-senare-kommer-sanningen-om-palmemordet-fram/

Svarten hade finska kompisar o har synts i Mockfjärd. Det var så jag tänkte. Kolla hans Facebook, som är kvar, om där är några kända namn.

Du spretar i ditt resonemang kring palmemordet. På vilket sätt skulle Palme vara involverad i konflikter rörande Namibia?

Nedan följer en möjlig bakgrund och motiv till att Sydafrika kan ha legat bakom mordet på Olof Palme.

Bakgrund:
1985 befann sig Sydafrika i krig med ANC som hade sina baser i Angola. Samtidigt stödde Sydafrika UNITAs gerillakrig mot regimen i Luanda. Detta skedde genom operationer in i Angola från Namibia. Huvudvägen norrut genom Ovamboland och in i Angola gick genom Oshakati. För att förbereda operationer krävs underrättelser. Det var det arbetet som Kapten Roy Allen och hans underrättelsestation i Oshakat utförde.

Historik över kriget:
http://bbs.keyhole.com/ubb/showflat.php?Number=425893

*För att förstå detta närmare måste vi betrakta den situation som rådde på den sydvästafrikanska krigsteatern ( Namibia – Angola – Mozambique) 1985 och framöver.

Vikten av kontroll över Namibias naturtillgångar framgår av att de användes för att finansiera UNITAs kamp i Angola och på så sätt skapa ett “tvåfrontskrig” mot Angola och deras stöd till ANC.

Nedan finns ett utdrag som visar detta:

Unfinished Business: South Africa, Apartheid, and Truth Av Terry Bell, Dumisa Buhle Ntsebez

“As the TRC discovered, the military had in place a clutch of front companies which handled and sold everything from rare timber to ivory, rhino horn and diamonds. The destruction of Namibian and Angolan wildlife and forests and the plunder of diamonds was done in the name of providing funds for the Angolan rebel movement, Unita.”

http://books.google.com/books?id=ALA8SgeiA_wC&pg=PA80&lpg=PA80&dq=%22clutc h+of+front+companies%22&source=web&ots=SfNx-592Vg&sig=GDdvVwFRFfI9sBBOf0JUriewX7A

Namibias strategiska läge i anslutning till Angola och kontroll över Namibias naturrikedomar var en strategisk komponent i specialtruppernas krigföring mot ANC. Det viktiga i detta var Sydafrikas underrättelsetjänsts kontroll över en finansieringskälla till deras allierade (Unitas) krig i Angola.

För den som hellre vill betona Olof Palme som person som stöder ANC och att Sverige genom riksdagsbeslut stod för kanske 50 % av ANCs budget så är detta naturligtvis ett motiverande faktor.

Den som Olof Palme anförtrodde uppgiften att handlägga Afrikafrågor var Berndt Carlsson senare död i Lockerbieattentatet 1988.

“He returned home to Sweden in 1983 and, for two years, became the Prime Minister's special emissary to the Middle East and Africa.
http://en.wikipedia.org/wiki/Bernt_Carlsson
Granskningskommissionen tar upp detta under ett uppslag benämnt Professor Robert H.

sid 508 Enskilda uppslag SOU 1999:88
... Josef F hade talat med Bernt Carlsson strax före flygkraschen. Bernt Carlsson skulle då ha berättat att han var en av tre till fem personer som visste vad som hänt Olof Palme. En del av dessa personer hade dött under märkliga omständigheter.

Granskningskommissionen säger vidare:

Robert H uppgav sig känna Ebbe Carlsson ganska väl och att Ebbe Carlsson kände till Aviv. 1991 hade Robert H tagit kontakt med Aviv och berättat sin historia för denne. Aviv hade talat om för honom
att Abo T var den man som han träffat i Stockholm och att det var Abo T som var Olof Palmes mördare. Enligt Aviv var det CIA som låg bakom attentatet och det var chefen för kontraspionaget som organiserat
det hela. (...) (Svd har haft artiklar om denne Abu Talb http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_509757.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_159776.svd)

Motivet skulle ha haft att göra med vapenhandel, Iran-Contras etc. Aviv hade visat honom en lista
över alla som blivit dödade i Iran-Contrasaffären. Förutom Olof Palme hade bl.a. Carl Algernon och Bernt Carlsson funnits på listan. Kontentan av Avivs berättelse var, enligt Robert H, att Olof Palme dödats av
CIA på grund av ett spionfall. (...)

Uppslaget om Professor Robert H talar för sig självt. Robert H måste rimligen betraktas som en ”informationssvindlare” och har i denna egenskap fått uppta ett alltför stort utrymme.
http://www.regeringen.se/content/1/c4/12/44/295e5712.pdf

Även om Robert H själv är en informationssvindlare så behöver inte uppgifterna om “de mystiska dödsfallen” vara det. Låt oss följa Bernt Carlsson vidare karriär

On July 1, 1987 Carlsson was appointed United Nations Commissioner for Namibia. A year later, he convened a meeting in Stockholm between the SWAPO leadership (Sam Nujoma, Hage Geingob and Hidipo Hamutenya), and a delegation of "whites" from Namibia to discuss developments in the independence process.” http://en.wikipedia.org/wiki/Bernt_Carlsson
Dessa diskussioner ledde fram till överenskommelsen om Namibias självsständighet och “dödsstöten” mot Sydafrikas kontroll över Namibias naturrikedomar.
Namibia independence agreement
At the Ronald Reagan/Mikhail Gorbachev summit of the leaders of the United States and the Soviet Union in Moscow (May 29-June 1, 1988), it was agreed that Cuban troops would leave Angola and Soviet military aid to Angola would cease as soon as South Africa withdrew from Namibia. The New York Accords, giving effect to these decisions, were signed at UN headquarters in New York City by representatives of Cuba, Angola and South Africa on December 22, 1988.[48]

UN Commissioner for Namibia
On December 19, 1988 UN Commissioner for Namibia Bernt Carlsson left New York for an official visit to Brussels. After a speaking engagement in the European Parliament, Carlsson was expected to return from Brussels to New York on December 20, 1988. He would have been there in good time for the signing of the Namibia independence agreement at UN headquarters on December 22, but according to the Swedish newspaper iDAG of March 12, 1990, Carlsson had been pressured to stop off at short notice in London to meet with officials of the De Beers diamond mining conglomerate.[citation needed]
http://en.wikipedia.org/wiki/Alternative_theories_into_the_bombing_of_Pan_Am_Fl ight_103#South-West_Africa_.28Namibia.29

Innan Lockerbikatastrofen fanns officiella varningar om ett förestående attentat och det vore närmast tjänstefel av Sydafrikas underrättelsetjänst att inte undersöka detta närmare eftersom delar av deras statsledninge skulle resa den vägen varningen avsåg ( Se nedan)
Helsinki warning
On December 5, 1988 the Federal Aviation Administration (FAA) issued a security bulletin saying that on that day a man with an Arabic accent had telephoned the U.S. Embassy in Helsinki, Finland, and had told them that a Pan Am flight from Frankfurt to the United States would be blown up within the next two weeks by someone associated with the Abu Nidal Organization.
http://en.wikipedia.org/wiki/Pan_Am_Flight_103#Helsinki_warning

Det vore tjänstefel av den Sydafrikanska säkerhetstjänsten att inte vidta åtgärder mor bakgrund av en sådan varning när deras statsledning skulle resa den vägen varningen avsåg ( Se nedan)

South African delegation
The whole delegation – including the defence minister, General Magnus Malan, and the head of military intelligence, General C. J. Van Tonder – was booked for onward travel by flight PA 103. According to the Reuters report, their inward South African Airways (SAA) flight from Johannesburg had cut out a stopover in Frankfurt, which was SAA's European hub, and arrived early at Heathrow. The SA embassy in London managed to re-book Botha and six of his party on the 11:00 Pan Am 101 Flight to New York (according to the 1994 documentary film The Maltese Double Cross – Lockerbie). The German newspaper Die Zeit claimed that special security checks were then conducted on Botha's flight PA 101 at Heathrow —in keeping with standard practice for delegations of such size and importance (two cabinet ministers). These security measures were not extended to PA 103, because there would not be any need to since the flight no longer carried a delegation of government ministers.[52] The remaining 16 negotiators cancelled their booking on PA 103 and returned by SAA to Johannesburg.
http://en.wikipedia.org/wiki/Alternative_theories_of_the_bombing_of_Pan_Am_Flig ht_103

Nedan följer ett utdrag ur Wikipedia som kan förklara hur fördröjandet av Bernt Carlssons direktresa till New York, och Sydafrikas avbokning av sina egna platser och får Berngt Carlsson att själv omboka sin biljett till det dödsdömda Pan Am 103.

http://en.wikipedia.org/wiki/Talk:Alternative_theories_of_the_bombing_of_Pan_Am _Flight_103/Archive_2#The_UN.27s_man.2C_Bernt_Carlsson


Resultatet av attentatet lät inte vänta på sig. Det blev Sydafrikas representant som blev UN Commissioner istället för Bernt Carlsson som nedanstående Wikipedia sida säger:
http://en.wikipedia.org/wiki/Alternative_theories_into_the_bombing_of_Pan_Am_Fl ight_103#South-West_Africa_.28Namibia.29

Dagen efter Lockerbieattentatet kungörs en ny diamantfyndighet i Namibia.

NEW DIAMOND MINE
On December 22, the day after the Pan Am bombing, it was announced by CDM, wholly-owned by De Beers, that $36m is being invested in new diamond production in Namibia. (...) "The company made their announcement on December 22, 1988, which was also the date that the Namibia agreement was signed. This is brushed aside as pure coincidence by De Beers representatives in London

Motiv till Palmemordet
Maktkampen om Namibias rikedomar kan ha legat bakom mordet på Olof Palme likväl som Bernt Carlssons död.

PS. Det är nog inte så märkligt att det är tyst om Palmemordet om så starka intressen ligger bakom.
/U

Det var ju Gorbatjov som Olof Palme skulle möta i Moskva. Med ditt resonemang skulle Palme alltså sälja ut Sverige till jänkarnas man som spion och därför blev mördad.Ursäkta men jag tycker resonemanget känns besynnerligt.

Gäller det frimärken från Sovjet också. Jag menar OPs frimärke.