Kawa Junad - Sveriges Roman Abramovich?

Erik Niva har har gjort ett långt reportage om Dalkurds sockerpappa Kawa Junad, hans bakgrund och ambitioner. Kommer han att parkera Dalkurd i toppen av Allsvenskan med prenumeration på Champions League-spel, eller finns det andra dunkla motiv bakom hans fotbollssatsning? Kommer osökt att tänka på en viss egyptier.

Reportaget i sin helhet: https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/KvaQve/nar-vi-gick-upp-i-allsvenskan-sa-jag-faktiskt-stopp

Det går ju inte att investera vettigt i svenska lag eftersom man dels inte får äga majoriteten och dels måste klubbarna äga spelarna. Ska vi vara ärliga mot varandra så kan fotbollslag inte bli riktigt bra utan ekonomiska resurser och då kommer vi för alltid få leva med att även våra storlag, typ malmö ff, kommer vara högst mediokra i Europa.

Vi får väl se hur länge intresset håller sig för den här snubben. Inte före 2020 får de ju tillgång till den nya arenan i Uppsala.

Vad heter føretaget?

/Mod

https://www.newroztelecom.com/

deras huvudföretag.

Ok, artikeln som är bas før trådstarten känns inte som något skvaller om det føretaget, mer om ambitioner med fotbollen i Dalkurd.

Får se om fotboll vill ha tråden och infoga den i befintlig tråd om fenomenet Dalkurd.

Føretagsskvaller -> Fotboll

/Mod

Han säger vettiga grejer.Återstår att se hur det blir i verkligheten.
51 procents regeln är en katastrof och måste bort.

Nej och nej.

Tänker inte läsa något från den tidningen. Dalkurd är dock en riktig pajasklubb som gärna får åka ut med huvudet före.

Svensk fotboll handlar mestadels om identitet, och utan detta förstör man liksom hela grejen. Hellre 90 minuter långbollar och parkerad buss från Göteborgska medelmåttor än något flashigt och modernt som inte har ett dyft med svensk idrottskultur att göra.

Hoppas man värvar dyra floppspelare och skämmer ut sig a la ryss-AFC.

Abramovich-typer har vi i och för sig haft i svensk fotboll rätt länge.

Som PUB-arvtagaren Owe Bergström som på 60-talet använde sina pengar till att köpa över Djurgårdens stjärnspelare till sitt Sirius.

Liiite annan dignitet kanske. Vad kostade en stjärnspelare på 60-talet? En hundralapp och två backar läsk?

Han använde upp sin privata förmögenhet i varje fall.

Men vi kan ta familjen Ericsson i Åtvidaberg som ett annat exempel. Gunnar Ericsson styrde klubben men järnhand, det var knappast tal om föreningsdemokrati, och pumpade in företagets pengar i klubben för att värva spelare.

Följer många kurder utanför Sverige Dalkurd?