Citat:
Ursprungligen postat av
Solglittret
Med all respekt för postares funderingar åt olika håll. 1134 personer tog sitt liv i Sverige 2016.
Det är mycket rimligt att fundera över hur deras självmordstankar uppstod, hur länge, hur depressionen yttrade sig som låg bakom och om vemodet märkts tidigare.
Men detta är faktiskt i första hand ett dubbelmord. Ett brott de andra som suiciderat nästan aldrig har begått. Händelsen i Bjärred sticker inte ut för att vuxna suiciderat, utan för att en eller två ostraffade personer valde att begå dubbelmord.
För mig framstår det som inte helt omöjligt att en person som begått något så vidrigt som att beröva två barn livet också kan suicidera för att undvika straff och skam. Efter morden är det för mig rätt uppenbart varför mördaren eller om de var två suiciderar.
Frågan är väl varför man initialt tycker att man ska förhindra att två närmast tonåriga flickor får fortsätta leva?
Med alla far-och morföräldrar i livet, med mostrar, kusiner och svenskt skyddsnät hade de två flickorna kunnat ha ett gott liv framför sig även som föräldrarlösa vuxna. Att en vuxen person inte kan se sin egen livskvalitet framför sig pga depression förekommer dagligen.
Frågan är hur man fungerar i huvudet när man som här iskallt planerat fattar beslut om andras rätt liv? Och skyller på bristande livskvalitet?
De texterna jag har läst om familicide påstår att det är alltid suiciden som är central för gm. Så frågan är varför den blir suicide-murder. Det är inte så, har jag förstådd, att man främst vill beröva några andra livet och sen begår suicid för att undgå straff eller pga skam över brottet.
Anledning för utökad självmord kan då vara att man tror att de andra familjemedlemmar inte klara sig utan en. Förutsättningen är att man inte ser de andra familjemedlemmar som egenständiga individer. Så tanken att A och M hade faktiskt kunnat klara sig utan sina föräldrar kan aldrig ha varit med i gm tankar. Barnen måste ha setts som totalt beroende av föräldrarna. Så fosterfamilj var nog det alla sista som var med i diskussionerna - om sådana diskussioner överhuvudtaget fanns.
Men vad gjorde att man inte såg någon livskvalitet??? Någon sa att OH såg framemot att bli professor, att det var därför osannolikt att han, som hade så mycket drivkraft från sitt arbete, inte velat leva mer. Så frågan är om han har tappat arbetsförmågan under hösten (men han ansökte om befordran), inte kunde se hur han kunde förena arbetet med sjuk familj (konstig därför att man kunde ha bedd om mer hjälp, anpassat sitt arbete på så sätt att en viss kombination är möjligt) eller att det var något på arbete som inte stämde (finns inte riktig indikationer för det).
