Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Jag undrar hur det kunde komma sig att Agnes inte var inlagd på sjukhus, tex för smärtlindring och observation när hon bara blev sämre och sämre. Undrar också vilka teorier läkarna haft längs vägen om hennes sjukdom, innan de började fundera på narkolepsiutredning. Tycker att den idéen borde ha dykt upp snabbare då huvudsymtomet i början var trötthet. Så hemskt att Hanna inte sökte mer eller fick bättre hjälp och avlastning, i och för sig var det kanske hon som behövde läggas in ett tag på psyket då hon så tydligt var självmordsbenägen. Vad fick pappan att ge upp? Så sorgligt detta!!

Det var inte en nära anhörig, det var en VÄN till en nära anhörig. Men eg spelar det ingen roll. Vad som än kommer fram, via polis, media, pm eller vad som helst, så kommer ändå folk här rasa och i vissa fall inte tro på det. Man kommer tro att media mörkar, att polis mörkar, att alla mörkar. För man vill tro det värsta. Av vilken anledning begriper jag inte, men det är vad jag kan läsa ut av många inlägg från en rasande falang här.

Tro det värsta - vad skulle det betyda? Det värsta har nämligen redan hänt, dvs dom tog livet av sina barn. Jag upprepar det jag sade innan - även om vartenda ord är sant i PM.et så finns där ändå inget som ursäktar det som skedde.

Gå inte in och ordmärk. Du vet vad jag menar.
EDIT: Jag menar att OH fortfarande kommer vara psykopat, pedofil och narcissist. Och nej, INGEN URSÄKTAR VAD SOM SKEDDE! Det kan inte vara möjligt att du missat att ingen ursäktar morden på barnen.

Bättre läkarvård borde hon nog ha fått, men att inlagd på sjukhus är inte enkelt idag.
Så fort den akuta sjukvården är klar så skickas man hem, oavsett hur sjuk man är.
Då förväntas anhöriga ta hand om eftervården och rehabiliteringen.
Hittar läkarna inte något fel så skickas man också hem.

Jaa, konstigt att inte alla lärarna, eller åtminstone nån av dom flaggade för att flickorna snart var bortom all räddning. Eller var dom inte det ? Pappan hade ju redan den 26/8 redogjort för pianolärarinnan att M*a spelat färdigt. Kanske kunde hon återuppta lektionerna våren -18. (Om hon överlevt honom, kanske han tänkte). Varför tycker du att HB borde sökt / sökt mer hjälp och avlastning ? Var hon sjuk ? Hon jobbade väl fram till julledigheten som alla andra.
Vad gav pappan upp menar du, annat än sitt eget liv ? Han ensam eller tillsammans med HB hade ju mördat barnen..........

[quote=SintraartniS|63357355]2. Tack. Jag mår bra. OCH har ett fint jobb, dyr bil och varken grannar eller arbetskamrater vet att jag haft en sorglig och blodig bakgrund. Vännerna vars barn dog fick fin hjälp och mår nu bra osv osv osv... (och om jag nånsin mår skit igen vet jag hur jag ber om hjälp)

Vad bra.... blir sorgligt när man läser om andras missöden i livet, och en del har VERKLIGEN haft det tufft på många sätt.
Tror det är viktigt, precis som du skriver - Viktigt att man vet HUR man ber om hjälp, och att man FÅR be om hjälp, i alla lägen. Hur jobbigt det än kan vara.

Så tydligt du svarar nääästan hela inlägget. Blir nyfiken, vilket av det sista jag skriver håller du inte med om alls? Att man inte kan älska och mörda om man inte är svårt psykiskt sjuk alt psykopat?

....... Och jag tror INTE att nån av föräldrarna var friska och älskade sina barn. För den man älskar mördar man inte. Om man inte är svårt psykiskt sjuk som tex Dalby-pappan eller Forsback-pappan. Och narcissister och andra psykopater kan inte älska. Antingen älskade de barnen och var båda svårt psykiskt sjuka eller så var nån av dem psykopat och bröt ner den andre så att detta kunde ske.......

Jag tycker det ALLTID är super-fel att döda någon, framförallt sina egna barn.
Jag tror att dom älskade sina barn, över allt annat, och jag tror att dom gjorde allt för sina barn.
Jag tror visst att man kan döda dom man älskar.
Man rycker sladden ur en respirator, man ger tabletter till någon som har legat lam i sin säng i tio år och som själv önskar att dö, någons älskade fru dör tragiskt och mannen ser till att han och dottern följer efter.
Så visst tror jag att man kan mörda någon som man älskar, utan att man behöver vara en psykopat.
(Man tror att man gör det av barmhärtighet just för att man älskar personen)


Haha, jag betvivlar faktiskt inte att du tycker det är fel att mörda barn. (Eller andra vuxna? Det har du nog aldrig nämt..?)

Det har du fet-rätt i.

Men du verkar ha närmare till att tro att det kan hända vem som helst, än vad jag har..

Nejdå, men just i detta fall så tycker jag det.
Men detta fallet är helt unikt, och går inte att jämföras.
I ALLA andra fall som har varit och som kommer att ske (gud bevare oss) så håller jag med dej/er som går på psykopat och narcissism teorin.
Det är den mest logiska och "vanligaste" anledningen ihop med drogpsykoser, till att sånt här kan ske överhuvud taget.
Men i just detta fallet, är jag helt övertygad om att det INTE är så.[/QUOTE]

Det har aldrig slagit dig att vissa av oss kanske tycker det är en betydligt mer skrämmande förklaring att det inte varit något annat fel på dessa föräldrarna än depression samt oturen att inte ha alldeles fullständigt perfekta barn?

Det är också väldigt svårt att inte misstänka att det finns ett visst intresse hos en del att just rättfärdiga föräldrarna när det ständigt framhålls hur härliga de egentligen var och hur otroligt djupt de älskade varandra och hur otroligt kämpigt de hade det fastän allt tyder på att deras situation långt ifrån saknade motstycke.

Man kan inte säga något negativt om detta par som inte lindas in i bomull utan att bli påhoppad - varför detta enorma intresse av att försvara deras karaktär? Varför är det så förbjudet att uttrycka ilska och negativa omdömen om två personer som enligt uppgift giftmördat en tolvåring för att hon var trött och hennes syster hade ett sjukdomsskov? Varför får man inte tycka att det var att ge upp alldeles för lätt, i synnerhet om de nu älskade barnen så himla mycket?

14 och 11 år, annars är jag helt med dig om det du skriver.

Det är oerhört skrämmande för mig också, som har två barn som jag älskar högt. Men jag har så svårt att begripa att folk har ett så enormt stort behov av att svartmåla OH så mycket de bara orkar, ända in i kaklet. Vad hjälper det? Ni får självklart uttrycka era åsikter - men det får ju faktiskt jag också. Eller hur? Ni älskar att svartmåla OH, det gör inte jag, jag har inte det behovet. Vilken tur att vi är olika!

Ja, det är väl tydligt och förutsatte att vännen återger exakt vad "den nära anhöriga" berättat.
Nej, jag tror inte alla vill tro det värsta men sdådet är så unikt så det skapar, svallande, känslor hos alla.

Vården brukar mest bekymra sig för att inte råka felbehandla.
Något ansvar för att man skall få RÄTT behandling finns inte.