2018-02-25, 12:06
  #18049
Medlem
A1HORNYLADs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Blonay
Ja, hur man än vrider och vänder på det så saknas dessa pusselbitar.

Ytterligare ett alt.
Barnen var så deprimerade att de själva beslöt sig för att avsluta sina liv. Då förstår jag att föräldrarna också valde samma väg. Men, det förklarar inte brevet och ev. Video. Varför skulle föräldrarna ljuga om sanningen där?
Mitt fetade.
I så fall kanske för att flickornas depression inte bottnade i sjukdom utan i missförhållanden i hemmet. Sådant som föräldrarna absolut inte ville skulle avslöjas.
Citera
2018-02-25, 12:08
  #18050
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av Picasso2
Det innebär ju inte att man har ett kroniskt funktionshinder när man tar livet av sina barn (Hanna klarade nog sin egen bit). Tvärtom är det något akut - depression och liknande. När en djup depression kommer så stängs vissa vitala funktioner av. Lustcentrat bl a, viktiga signalsubstanser. Då fungerar inte hjärnan så bra. Mer eller mindre inte alls skulle jag vilja säga.

Problemet med det resonemanget är att vi har väldigt många föräldrar i Sverige som är deprimerade över både sin egen som sina barns förfärliga situation. Föräldrar som är allvarligt sjuka själva och vars barn har mycket grava handikapp som leder till plågsamt lidande och dessutom ibland en alltför tidig död. Ingen av dessa har någonsin tidigare genomfört ett gemensamt familjecid trots depression och en långt allvarligare sjukdomssituation.

Varför har då inte ett gemensamt familjecid skett förr, om man som du menar att depression och sjukdom i sig räcker som triggers?
Citera
2018-02-25, 12:11
  #18051
Medlem
Lonnrots avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Frank.Einstein
Eller hur. Jag har svårt att ta människor, som inte ens har en så rudimentär moraluppfattning klar för sig, på allvar. Jag tror dock att de är mycket få, även i denna tråd.

Jag tror man får misstänka att letsdoit anspelar på den sagda motsättningen mellan dem som menade att det finns en högre sanning och den till Protagoras tillskrivna idén att det bara finns de sanningar som var och en framför. Tanken är väl då att ingen individ kan ifrågasätta någon annans övertygelse, med anspråk på större rätt. Det gällde väl fria män, misstänker jag.

"Människan är alltings mått" (vad individer de facto gör och säger bestämmer vad som är sant) skulle ju då onekligen i praktiken råda här inne på fb, främst på grundval av att ingen kan utkrävas ansvar. En lex mensura light — som är ontologiskt klen, för all del.

Lex mensura har ju sina uppenbara svagheter men uttrycker ändå något som är relevant här: att det är en sak vad man borde, och en annan vad som verkligen skett. Måttstocken för den mänskliga tillvaron och människolivet bör vara, inte vad som är tillåtet, utan vad som de facto skett.

I det ljuset har varje mördare "vetorätt", eller tar den. Vilket är nog hur många mördare också tänker långt före själva handlingen.

Vi känner väl igen detta också i den "assymetriska krigföringen" och i den enskildes eller svages svärdsrätt — eller kanske oftare den vanmäktiges eller maktlöses svärdsfel (svärdsrätt borde ju helst bygga på mer än ett enda el några få underlägsna offer).

Många mänskliga fenomen vore svåra att begripa sig på om man inte har denna lite vida förståelse i ögonvrån. Alla döda mördare kunde annars praktiskt avfärdas som ointressanta dårar, och den tysta massan existerar inte...

Att bara anse att det som lagen föreskriver existerar är ju dessutom en ganska fattig förståelse av världen. Väl fattig, tycker många.

Det är inte då förstås en fråga om att respektera GM:s beslut utan att erkänna för sig själv att det ägt rum, eller kan ha ägt rum, vare sig GM var sjuk, frisk eller snuvig.

Så har skett. Borde det förändra våra synsätt?

Ofta inte.
__________________
Senast redigerad av Lonnrot 2018-02-25 kl. 12:26.
Citera
2018-02-25, 12:15
  #18052
Medlem
Om Hanna led av osjälvständig personlighetsstörning är det mycket troligt att hon kunde gå med på detta. Kombinera med någon annan personlighetsstörning hos Oskar, till exempel narcissism, som innebär att man anser sig äga andra. Klart.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Osjälvständig_personlighetsstörning

Den narcissistiska personligheten (i den kliniska bemärkelsen) kännetecknas av en storslagen självbild (grandios personlighet), anser sig äga rätten, egoism och brist på empati. Vissa teorier, som Kohut[4] för fram är det associerat med en skyddsmekanism av en radikalt svag, utskämd eller skadad egenbild.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Mörka_triaden
Citera
2018-02-25, 12:15
  #18053
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Frank.Einstein
Problemet med det resonemanget är att vi har väldigt många föräldrar i Sverige som är deprimerade över både sin egen som sina barns förfärliga situation. Föräldrar som är allvarligt sjuka själva och vars barn har mycket grava handikapp som leder till plågsamt lidande och dessutom ibland en alltför tidig död. Ingen av dessa har någonsin tidigare genomfört ett gemensamt familjecid trots depression och en långt allvarligare sjukdomssituation.

Varför har då inte ett gemensamt familjecid skett förr, om man som du menar att depression och sjukdom i sig räcker som triggers?
Jag tror något mer låg i vågen. Inte enbart sjukdomar.
Citera
2018-02-25, 12:16
  #18054
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av Kryptogam
Ja, så kan man förstås tänka.

Det var säkert helt omöjligt att förutse att en hel familj skulle utplåna sig själv. Det kan ofta vara svårt att förutse att en enskild person tänker ta sitt liv. Vi kan bara inte förutse och förhindra allt.

Men, när det handlar om misstankar om att barn inte har det riktigt bra, så brukar man ju reagera på mycket, mycket mindre allvarliga misstankar - det är nog sällan som man gör orosanmälningar på grund av att man misstänker förestående mord.

Men man är skyldig på att reagera på alla omständigheter som ser ut att äventyra ett barns utveckling och trygghet. Det kan exempelvis vara olika grader av omsorgssvikt - om föräldrar inte "ser" sina barn och förstår deras behov så kan det vara en anledning att reagera (till exempel). Det behöver inte vara våld, vanvård eller annan grav försummelse för att man ska reagera/anmäla.

Utifrån egen yrkeserfarenheter tycker jag att det vore naturligt att tänka: om barn lever i flera år i en kris, i en svår familjesituation - och dessutom tillbringar så gott som all sin tid i denna "krismiljö" - skulle det kunna äventyra barnens utveckling? Om svaret är ja, kan man behöva agera på något sätt.

Av egen erfarenhet vet jag också att det kan finnas ett motstånd mot att göra orosanmälsningar på familjer som står litet högre upp på samhällsstegen. Tyvärr.

Men ofta får familjer hjälp av släktingar (och vänner) när livet krisar. Man undrar ju verkligen om Bjärredfamiljens släktingar försökt att hjälpa men kanske avvisats.

Det ligger mycket i vad du säger. Kanske borde en socialtjänstanmälan ha gjorts. Orsakerna att det inte skedde kan också vara det som du uppger. Andra orsaker kan handla om att skolan med sitt djupa engagemang för familjens situation hade mycket insyn vilket inte föranledde oro, eller att de såg sig som en djupt involverad del av situationen, där en anmälan mot familjen hade känts som en anmälan mot sig själv?
Citera
2018-02-25, 12:18
  #18055
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Kryptogam
Ja, så kan man förstås tänka.

Det var säkert helt omöjligt att förutse att en hel familj skulle utplåna sig själv. Det kan ofta vara svårt att förutse att en enskild person tänker ta sitt liv. Vi kan bara inte förutse och förhindra allt.

Men, när det handlar om misstankar om att barn inte har det riktigt bra, så brukar man ju reagera på mycket, mycket mindre allvarliga misstankar - det är nog sällan som man gör orosanmälningar på grund av att man misstänker förestående mord.

Men man är skyldig på att reagera på alla omständigheter som ser ut att äventyra ett barns utveckling och trygghet. Det kan exempelvis vara olika grader av omsorgssvikt - om föräldrar inte "ser" sina barn och förstår deras behov så kan det vara en anledning att reagera (till exempel). Det behöver inte vara våld, vanvård eller annan grav försummelse för att man ska reagera/anmäla.

Utifrån egen yrkeserfarenheter tycker jag att det vore naturligt att tänka: om barn lever i flera år i en kris, i en svår familjesituation - och dessutom tillbringar så gott som all sin tid i denna "krismiljö" - skulle det kunna äventyra barnens utveckling? Om svaret är ja, kan man behöva agera på något sätt.

Av egen erfarenhet vet jag också att det kan finnas ett motstånd mot att göra orosanmälsningar på familjer som står litet högre upp på samhällsstegen. Tyvärr.

Men ofta får familjer hjälp av släktingar (och vänner) när livet krisar. Man undrar ju verkligen om Bjärredfamiljens släktingar försökt att hjälpa men kanske avvisats.

Det behöver inte finnas några "yttre problem" utan problemen kan finnas "inne" i familjen, som rektorn uttryckte det. En är fullständigt dominant (Oskar) och en är helt undergiven (Hanna). Båda är extremer och tillsammans blir det livsfarligt. Se min teori i inlägget före detta...

Det kan förklara att en får en idé om att barnens sjukdom förstör karriären och att "allt är slut". Det saknas empati för barnen, som raskt tas bort från verkligheten för att det blir för "krångligt". Bort med pianospel och skola. Skolan ska bort för att barnen är trötta på morgonen osv. De utvecklar en felaktig dygnsrytm. Dygnsrytmen som fallerat håller Hanna vaken på nätterna och hon kan inte jobba. Osv.

Oskar tröttnar på sin familj, som stör hans karriär. Han blir deprimerad och tankarna snurrar runt att ta kål på allihop. Strunt samma, allt är ändå meningslöst. Hanna som inte har förmåga att säga nej till något accepterar tyst.
__________________
Senast redigerad av rappytt 2018-02-25 kl. 12:21.
Citera
2018-02-25, 12:25
  #18056
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av kost27
Tror också att det var hos H allting inte stod rätt till. Kanske därför denna tystnad om henne. Möjligtvis var hon deprimerad (kanske pga O s stora kontrollbehov)och detta påverkade barnen och framförallt A. H hade kanske till slut uttalat för O att hon inte ville leva längre och att hon tänkte ta barnen med sig.Att det var hans fel att hon mådde som hon gjorde?.O naturligtvis orolig och visste inte hur han skulle tolka fruns ord men berättar om det för sin kollega därav hennes ord" det som inte fick hända". Kanske O kommer hem och H har gjort slag i saken med barnen och tänker nu avsluta sitt liv. O s värld rasar samman totalt, nu spelar ju ingenting nån roll längre och dessutom känner han stor skuld och frustration över att inte kunnat rädda sina barn. Han skriver på självmordsbrevet. Hans liv är slut.


Kombinera dessa två personlighetstyper och fundera på utfallet:
Hanna - osjälvständig personlighetstörning
Oskar - narcissist

Detta stämmer överens med hur de levde och vad som hände.
Citera
2018-02-25, 12:30
  #18057
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av A1HORNYLAD
Mitt fetade.
I så fall kanske för att flickornas depression inte bottnade i sjukdom utan i missförhållanden i hemmet..

Det var nog en komplex problemhärva där det inte så lätt går att säga vad som var vad. Alla påverkade varandra och allt påverkade vartannat. Problemen var hoptjorvade.

Om man gör ett förenklat tankeexperiment: Det började kanske med barnens fysiska sjukdomar. Sedan tillkom depressioner hos barnen på grund av att de isolerades och förlorade kontakten med skola och kamrater. Därtill kom båda föräldrarnas förtvivlan över sina barn. Mamma blev dessutom nedstämdhet över att inte kunna arbeta mer än två dagar i veckan och pappa blev stressad över att inte kunna fullfölja sin akademiska karriär. Jag säger inte att det var exakt så - för det vet vi inte. Jag tror bara att allt var en mycket krånglig röra.

Frågan är varför föräldrarna inte hade några copingstrategier . Varför såg de inga andra sätt att tackla situationen på - varför såg de döden som den enda lösningen? Jag tänker mig att det måste ha funnits en särskilt sårbarhet hos en eller båda föräldrarna. Kanske en akut psykos - hos den ena. Att båda två samtidigt skulle drabbas av psykos verkar för osannolikt.
Citera
2018-02-25, 12:30
  #18058
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Firesnake
Tro mig, de finns. Även om jag antar att det av uppenbara skäl kan vara svårt att återgå sedan sjukdomen debuterat, trots de friska perioderna.
Jag har hört tragikomiska inside stories om intagna läkare som kan vara otroligt övertygande i intelligenta, förtroendeingivande, auktoritära och medicinskt grundade förklaringar om varför de bör skrivas ut.
- Något som naturligtvis inte lurar personal på psyk (som hört samme patient prata om att hen är förföljd av rymdmän dagen innan) - men mycket väl skulle kunna köpas av säg, en rektor som lyssnar till samma sakliga argument från en pappa eller mamma med status som argumenterar för att ge ytterligare en dotter hemundervisning. Och som inte tycker sig ha anledning att misstänka psykisk sjukdom hos denne förtroendeingivande akademikerförälder (Naturligtvis bara mina spekulationer, men...)

Sjukdomen kan debutera relativt sent i vissa fall även om det är ovanligt.
Vårdpersonal är överrepresenterade som patienter i psykvården, läkare inkluderat. Även om det, som du antyder, är troligt att många lider av andra psykossjukdomar. (Min anhörige som jobbar inom mentalvården har en teori om att de söker sig till vårdyrken för att kunna förstå sig själva och självmedicinera mot sina symtom,)

http://people.com/archive/her-own-mental-illness-behind-her-a-young-doctor-reaches-out-to-the-victims-of-schizophrenia-vol-28- no-19/


Du är ute och cyklar. Det är inte schizofrent beteende att begära hemundervisning, om inte skälet är att barnen jagas av marsianer i skolan. Nej, lägg ned det spåret. Irrelevant. Det är en mycket, mycket svår diagnos som bryter ut i tidiga vuxenlivet och som ofta leder till självmord. Faktiskt en av få gånger då självmord i mina ögon kan vara förståeligt om medicinering inte fungerar. En fruktansvärt handikappande diagnos.

Det handlar säkert antagligen om att minst en i paret var personlighetsstörd, men med tanke på planeringen av dådet, bör båda två ha varsin perfekt passande störning som ledde fram till detta. Den ena undergiven till galenskapens rand. Den andra dominant, åt andra hållet.
Citera
2018-02-25, 12:32
  #18059
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Remark
Ja, din schablonbild av denna tragiska händelse är klippt i tjock och hård kartong. Det har framgått.

Det framgår att du är en mobbare med dina oneliners, där du helt ignorerar att föra en diskussion. Läs mitt inlägg som innehåller ny information i stället. Den klippta kartongen, det är du Remark. Du är inte bättre än någon annan i tråden, dina åsikter inte heller. Inte heller din kunskap. Du är precis lika dum som alla andra. Om du nu tycker att andra är det!

Vad ska din kommentar leda till anser du? Nu diskuterar jag detta fall och tror att Hanna kan ha lidit av osjälvständig personlighetsstörning. Synpunkt på det?
__________________
Senast redigerad av rappytt 2018-02-25 kl. 12:43.
Citera
2018-02-25, 12:32
  #18060
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av rappytt
Kombinera dessa två personlighetstyper och fundera på utfallet:
Hanna - osjälvständig personlighetstörning
Oskar - narcissist

Detta stämmer överens med hur de levde och vad som hände.
Väldigt många som uppfattar denne Oskar som en narcissist, vad grundar ni det på?
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in