Citat:
Ursprungligen postat av
tantigheter
Det är inte helt riktigt, det finns faktiskt ganska extroverta personligheter här också, som gärna ritar och berättar och deltar i samtal. Det gör de bättre och smidigare i områden de behärskar och något sämre i sammanhang där de känner sig utanför. Känner de sig utanför kan de ha helt olika strategier för att inte känna sig helt obekväma.
Detta schematiskt berättat av mig eftersom det ändå finns så stora personliga variationer; de är lika beroende av kynne, begåvning och uppfostran som "normala" (för allt vad det nu är) eller "icke-spektrum" människor är.
För att leka lite med bildspråket: man kan ju inte vara bara lite gravid, men det är möjligt att vara lite autistisk.
Min poäng: det är alltså inte nödvändigtvis en fråga om att härma. Dessutom vill jag tillägga att den sociala varianten kan bli nog så högljudd. Äkta skratt och glädje förekommer också
Det är därför man talar om "spektrum", mellan det jag beskrivit och den sorgligaste varianten, autisten som lever i en bubbla finns det så många grader och nyanser
(fick jag med allt nu?)
Jag skulle nog vilja bredda det autistiska spektrat än mer. Till den mycket lindriga varianten, de som ligger på gränsen eller till de som inte ens uppfyller de diagnostiska kriteriena fullt ut, men ändå har en rad av dess drag som kan vara nog så handikappande: rigiditet, svårighet att anpassa sig till nya livssituationer, svårigheter med sociala situationer, svårigheter att be om hjälp, svårt att upparbeta nya sociala nätverk mm.
Så länge allt flyter på som det ska utan några större problem funkar livet, särskilt om man har andra styrkor som kan väga upp de autistiska dragen såsom mycket god begåvning, flit, goda uppväxtförhållanden, socialt nätverk, förmåga att (om än spelat) fungera socialt.
Men lägger man då in en förfärlig livssituation där tre av fyra i en familj under en ganska kort tid får allvarliga sjukdomar, adderar oförmågan att kunna visa att man behöver hjälp, levandes i en by där man är omgiven av "nya" människor som generellt klarar sig utan hjälp utifrån, tillsammans med oförmågan att be om hjälp, med två progredierande depressioner så kanske, kanske, alla planeterna just denna gång stod på en så olycklig rad att det förfärliga blev möjligt.
Galaxen är dock så sinnrikt formerad att det kanske aldrig mer händer igen vilket också skulle kunna förklara varför det aldrig har hänt förrut.
För mig är ovanstående plausibelt och ger en förklaring på vad som hände.