Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Det låter bra! Då bör det ha gått till så i Bjärred också.

Om någon har foto på HB så får ni gärna PM'a eller länka här i tråden.
Det är av stor vikt att få se en aktuell bild på HB.

Tack för er förståelse!

Man hade man önskat att nån jävla Lex skulle kunna springa ur den här förfärliga historia.
Om inte annat för att hedra minnet av de unga flickorna Agnes och Moa som gick en åt helvete för tidig död till mötes.

Det finns kanske ganska många sjukdomar som det är tabu att tala om? De flesta sjukdomar som räknas som psykiska kanske? Och inte bara sjukdomar, utan även mer "vardagliga" (men ändå så plågsamma) former av psykisk ohälsa som till exempel panikångestattacker.

Det är väl därför vi använder en massa omskrivningar? Händer det inte att till exempel depressioner och ångestbesvär "göms" bakom ´beteckningar som "utbrändhet" och "har gått in i väggen?" Av någon anledning är det "finare" och mindre skamligt att vara sönderstressad och utarbetad än att "bara" ha ångest eller känna sig allmänt nere.

Kanske känns det lättare att säga att någon är "kroniskt trött" än deppad? Och man blir väl deprimerad av att vara kroniskt trött, så det lär väl ibland vara svårt att veta vad som är vad?

Ok, jag köper resonemanget utifrån tanken att om man förbereder sig för det värsta, så klarar man det mesta. Men inte om det handlar om att generalisera som vissa gör i gruppen. För då blir det ytterligare en börda för familjer med svårt sjuka barn som inte har nåt annat val än hemundervisning, gör man i det läget en ”byggbaracks-analys” så kan man få för sig att bördan är hemundervisningen. Man går vilse i vad som är orsaker och verkan.

Jag kände till en början att fallet är ett unikt fall men börjar mer och mer tro att det är toppen på ett isberg. Människor i Sverige mår idag sämre och sämre. Allra sämst mår barnfamiljer. Att uppfostra och utveckla två barn eller fler samtidigt som två föräldrar skall utveckla sig själva till max, prestera på topp och göra karriär innebär en enorm stress, för hela familjen, både vuxna och barn.

Det innebär inte att alla hamnar i kris pga denna stress , många människor är robusta och stresståliga. Men det finns en relativt stor grupp i samhället som inte är det och dessa människor är ofta också oerhört begåvade och känsliga.

När vi kommer till en akademisk övre medelklass med anor , som i detta fall, så fungerar nog samhällets skyddsnät extra dåligt, eftersom det är i så fall socialtjänsten som skall gripa in och det känns fel för alla inblandade, eftersom den lätt förknippas med de utslagna i samhället.

Detta har jag också varit mycket undrande inför. Under en lång tid har flera olika lärare varit i hemmet. Först för att undervisa den äldsta tösen och senare har ytterligare olika lärare kommit till för den yngre. Eftersom de tillhörde två olika skolor borde därför två olika elevhälsor varit involverade. Det borde varit uppföljningsbesök av åtminstone kuratorn eller psykologen för den äldsta flickan som haft hemundervisning länge. Men även för den yngre.

En av rektorerna uttalade sig offentligt om att man kanske lyssnat för mycket på föräldrarna. Min tolkning av detta uttalande är att rektorn åtminstone i efterhand verkar ifrågasätta om hemundervisningen utformats på rätt sätt åtminstone för den flicka som hon ansvarade för. De intyg som låg till grund för hemundervisningen kanske inte alls var så medicinskt säkra och tydliga.

Jag har själv sett och haft anledning att bedöma ett mycket stort antal läkarintyg av olika slag under min yrkesverksamhet inom olika sektorer. Jag har därför ingen övertro på att ett läkarintyg alltid utgör en 100-procentig "sanning". En diagnos som har kunnat verifieras utifrån kriterierna för en viss sjukdom är naturligtvis oftast säker. Så är det förstås i många fall. Men om det inte finns några objektiva medicinska fynd, t.ex. från prover, undersökningar etc. och patienten ändå vill ha ett läkarintyg kan läkaren endast utforma intyget utifrån en bedömning av patientens egen beskrivning av sina symtom.

Det finns förstås ingen möjlighet att veta om skolornas beslut om hemundervisning grundat sig på intyg som endast bygger på flickornas uppvisade symtom och föräldrarnas beskrivning av dessa.

Men i vart fall borde skolornas elevhälsoorganisationer varit på alerten. Det kan de ju också ha varit, det vet vi inte.

Jag är helt enig med alla som framför att det är flickornas öde som är det väsentliga. Och då är den centrala frågan om morden på barnen kunde ha förhindrats.

När en väldigt ung flicka i ett av mina barns klass tog sitt liv hade skolan väldigt stort engagemang efteråt. Man hade många samtalsstunder om varför det hände, om att vederbörande egentligen inte ville, men att hjärnan just då hade blivit sjuk. Hela årskursen var med på minnesstunden med kistan i kyrkan. Flickans anhöriga kom och berättade (mor och farföräldrar).

Nu några år efteråt, pratar hennes klasskamrater fortfarande om henne i ljusa ord. Framförallt omtalar ungdomarna hur otroligt viktigt det var att man då var öppen och berättade vad som hade hänt. Det gav dem en möjlighet att bearbeta det hela. De kunde, om inte förstå, ändå se varför det kunde hända och acceptera att det var en sjukdom, depression, som hade drabbat henne.
De har idag på något sätt inlemmat flickan och hennes öde i sina minnen, de kan prata om henne och skratta åt glada minnen. De omtala att hon dog av sjukdom - depressionssjukdom. Ungefär som pojken några klasser högre upp som dog av en hjärntumör.

Jag förstår massmedias överenskommelse att inte skriva om suicid eftersom det kan trigga andra. Men någonstanns lever kanske skammen över forna tiders "självspillare" kvar och bidrar?

Familjens öde i Bjärred uppfattar jag som mord och självmord pga psykisk sjukdom -nyuppkommen eller långvarig hos en eller bägge vuxna. Men även detta kunde man kanske förmedlats på ett likartat sätt till omgivningen - svartsyn av sjukdom, depression, hos bägge eller någon av föräldrarna - något som friska, icke just då sjuka, individer helt enkelt inte hade gjort.

Att som polisen gå ut med informationen att föräldrarna inte såg livskvalitet på grund av döttrarnas sjukdom, skapar om något väldigt konstiga tankar hos andra sjuka barn.
Vad ska dessa barn tänka och frukta? Rent statistiskt sett skulle ytterligare några barn i omgivningen kunna vara drabbade av "kronisk trötthet" - kanske till och med ha hemundervisning. Vad grubblar de på idag? Eller friska barn som är rädda för att bli sjuka?

Det kanske finns någon föreställning, korrekt eller felaktig, om att "locket på" principen skyddar anhöriga. Men det skapar också väldigt mycket oro och tankar hos hundratals andra, varav många barn. I vart fall bidrar tystnaden till mängder av spekulationer, obehagliga hemska teorier och rykten.
Det är fel att försöka tiga ihjäl händelsen, det går inte. Det vore bättre, antagligen på sikt även för anhöriga, att man tog tag i det hela och presenterade en väl avvägd beskrivning av vad som hänt.

Jag skulle nog vilja bredda det autistiska spektrat än mer. Till den mycket lindriga varianten, de som ligger på gränsen eller till de som inte ens uppfyller de diagnostiska kriteriena fullt ut, men ändå har en rad av dess drag som kan vara nog så handikappande: rigiditet, svårighet att anpassa sig till nya livssituationer, svårigheter med sociala situationer, svårigheter att be om hjälp, svårt att upparbeta nya sociala nätverk mm.

Så länge allt flyter på som det ska utan några större problem funkar livet, särskilt om man har andra styrkor som kan väga upp de autistiska dragen såsom mycket god begåvning, flit, goda uppväxtförhållanden, socialt nätverk, förmåga att (om än spelat) fungera socialt.

Men lägger man då in en förfärlig livssituation där tre av fyra i en familj under en ganska kort tid får allvarliga sjukdomar, adderar oförmågan att kunna visa att man behöver hjälp, levandes i en by där man är omgiven av "nya" människor som generellt klarar sig utan hjälp utifrån, tillsammans med oförmågan att be om hjälp, med två progredierande depressioner så kanske, kanske, alla planeterna just denna gång stod på en så olycklig rad att det förfärliga blev möjligt.
Galaxen är dock så sinnrikt formerad att det kanske aldrig mer händer igen vilket också skulle kunna förklara varför det aldrig har hänt förrut.

För mig är ovanstående plausibelt och ger en förklaring på vad som hände.

Problemet med schizofreni i detta fall är att det är oförenligt med framgång i studier och arbete, i alla fall över tid.

I din teori men de facto inte i praktiken 😎 Inte att förglömma vad läraren hade för teori när familjen inte öppnade på Tisdagen ?! Kanske har de rest bort......hur kan man bara komma på en sådan tanke om det låg allvarligt sjuka och isolerade barn där inne.Tror jag till och med en 10 åring hade kunnat dra en annan slutsats 🤔

Om läraren visste allt om hur det var inne i huset, hur dåligt alla mådde och den dåliga nyheten. Annars har dom ju rest bort ibland.