"Black Panther" - Marvel (2018)

Finns flera exempel i bland annat Kina. Hursomhelst, att Gaddafi är det första namnet folk kommer att tänka på när de hör all-female bodyguard är väl ingen bra jämförelse för Black Panther?

Jag tror den hyllas som mer feministisk bara pga att den har med svarta kvinnor i huvudroller, vilket inte hänt tidigare i MCU. Det är bara därför.

På postern 4 och 6, min subjektiva uppfattning var att det är tre stora kvinnoroller och tre stora mansroller i filmen, så 3 och 3. Det är många, det kanske lät som att jag menade att det var få när jag räknade de till 3 men det var inte min avsikt.

Jag tycker att man förvisso kan säga att det är feministiskt eftersom det är ovanligt stor andel kvinnor och dessutom roller som kvinnor sällan får spela. Visst. Men om det inte hade varit för att den skiljer sig från mängden så hade det inte varit något feministiskt med den. Vilket är på samma sätt som den är inkluderande, att ha många svarta i stora roller i en blockbuster är bara anmärkningsvärt för att det är ovanligt.

Anledningen till att jag tycker det är relevant att säga alls är för att annars kan man förstå det som att det vore något antifeministiskt med att ha enbart män i stora roller i en film och det är det ju inte. Man kan ju t o m ha ett tydligt feministiskt budskap i en film med enbart män.

Om man tänker serier i mcu så finna det ju både agent carter och Jessica Jones . Daisy i agents of shield . Samt Gamora har ju en stor roll i guardians of the galaxy filmerna.

Tycker även många andra starka kvinnor finns i mcu Sif i Thor black widow Maria hill agent 13 ( Sharon carter) hope i ant-man the acient one i Doctor strange för att nämna några.

För någon som inte har sett filmen, vad är det som gör den så speciell att det är DEN filmen för svarta?

Vi har ju haft mååååånga filmer med svarta huvudkaraktärer för, som Blade, Bad Boys, I Am Legend, Dr. Doolittle etc. Vad är det som gör denna så mycket mer speciell än alla andra filmer med svarta huvudkaraktärer?

Nu är ju jag visserligen vit, så jag har väl (enligt vissa tyckare) ingen direkt talan i den här frågan...
Men näe, det är inget speciellt med filmen. Det är en klassisk superhjältefilm i sann popcornanda.
Vad som måhända är lite anmärkningsvärt är, som någon tidigare påpekade, att det är fler kvinnor än män bland de största rollerna, i en superhjältefilm.
Men det var inget jag reflekterade över när jag såg filmen. Utan mer sånt vi kan göra analyser av i efterhand.

Det är en nästan helsvart rollista och svart regissör och manusförfattare vilket är väldigt unikt i en blockbuster-film på denna nivå. Men det som gör filmen DEN filmen är landet Wakanda, som är ett afrikanskt högteknologiskt civilisationsbygge. Filmer som I Am Legend och Blade handlar inte om afrikanskhet och huvudkaraktärerna hade lika gärna kunnat vara vita.

Feminism beskrivs ju ibland som ”the radical notion that women are people”. Så att bara ha kvinnor i samma antal och i samma typ av roller som män alltid spelat blir ju feministiskt i sig, just eftersom det sticker ut. Precis som det blir feministiskt i sig att ha 50% kvinnor i ett lands parlament, för det sticker ut.

Vad menar du gör en film feministisk?

Gadaffi är inte bara det första utan det enda namnet jag kommer att tänka på. Så att generellt koppla det till kvinnoförtryck baserat på ett exempel blir märkligt. Ett exempel är varken en trend eller ett mönster. Kvinnorna i Wakanda förefaller ha stark ställning då de är respekterade både som krigare och inom naturvetenskap (två områden som är väldigt högt skattade i Wakandas kultur). Som jag skrev innan finns det ju betydligt mer länder där kvinnor har svag ställning och där ledaren omger sig med en all-male säkerhetsapparat. Dessutom vet jag inte hur Gadaffis track record gällande kvinnors rättigheter var i förhållande till andra länder i regionen.

Säg en ledare som var vegetarian? De flesta tänker nog på Hitler. Ska man då dra kopplingar mellan M’Baku, som är ledaren för Jabari-stammen och vegetarian, och Hitler?

Nej, även om du bortser från kvinnornas hudfärg så går det konstatera att Black Panther har fler kvinnor och i starkare roller än någon tidigare MCU-film. Både Spider-Man Homecoming och Thor Ragnarok hade svarta kvinnor i stora roller utan att kallas för feministisk, eftersom de inte hade den mängd kvinnor och i starka roller som Black Panther har.

Annat exempel är Game of Thrones som hyllats som feministisk trots så gott som inga svarta kvinnor. Eftersom det är många kvinnor och i stora roller i förhållande till vad man annars kan förvänta sig i fantasy.

Riktigt bra Marvel-film, klart en av de bättre. Därmed inte sagt att det är något nyskapande med den eller annars direkt uppseendeväckande. En underhållande superhjältefilm men om man inte gillar genren så lär man inte nog uppskatta den här fullt ut heller, även om det är klart välkommen miljöförändring med djungel och savann istället för New York eller liknande generisk, påhttad amerikansk storstad. Den skiljer ju sig därmed på ett par punkter från övriga filmer i genren med afrofuturismen etc vilket enligt mig fräschar upp det en del. Men det är likväl en superhjältefilm med allt vad det innebär i form av story, karaktärer etc.

Michael B Jordan tycker jag stjäl showen rakt av, även om det överlag är hög nivå på skådespeleriet från samtliga. En del skämt tycker jag föll lite platt och vissa referenser var lite väl obskyra (som när Shuri säger "and whaaaaaat are thoooose" vilket ingen i biografen skrattade åt, men som tydligen är en referensen till ett YT-klipp jag missat).
Freemans CIA-karaktär känns väldigt oklar. Vad tillför han? Är han ens trovärdig som operativ officer/agent? Tveksamt. Det blir emellanåt han som får spela lite småtöntig vit kille, vilket rimmar illa med en CIA-agent i mitt tycke.

Det märks dock att BP inte är förskonad från alla tradiga serietindingsfilms-attributer med emellanåt krystande försök att blåsa liv i sina antagonister och få dom bli mer "mänskliga", nyanserade och mer balanserande, verksamma i en moralisk gråzon. Det är redan uttjatat och hittills har det aldrig blivit så pass lyckat att kontrasten mellan protagnoisten och antagonisten upplöses. Även om Killmonger är ett steg i rätt riktning så är det ett ganska litet steg. Bäst i den kategorin är väl fortsatt Ledgers Jokern.

Jag kallar mig feminist och det är den där typen av beskrivningar jag föredrar, jag instämmer till viss del med vad du säger. En feministisk film för mig skulle annars vara något som på ett eller annat sätt argumenterar för något som rör feminismen, till exempel en biopic om en kvinna som slagit sig fram och blivit framgångsrik i en mansdominerad bransch.

Just därför jag ser fram emot Thanos. Utplånar halva universum för inget annat syfte än att få ligga med döden. Simpel skurk med simpla motiv utan några försök till att förmänskliga honom

I övrigt instämmer jag i allt du skrev. Gick dock inte med lite för höga förhoppningar och blev därför lite besviken, även om det inte på något sätt var en dålig film. Känns bara som att de inte riktigt lyckades krama ut potentialen ur handlingen(som var intressant) fullt ut.
Angående "what are those", så slogs jag av en impuls att lämna salongen när det kom upp. Fyfan vad löjligt.

För att samhällsklimatet aldrig varit så extremt som det är nu. Bäst att hålla sig undan för att behålla sitt psykiska tillstånd på en stabil nivå och inte få psykbryt på allt som man tvångsmatas med.