Citat:
Ursprungligen postat av
Solglittret
Jo är man inne i sin psykos - alldeles särskilt om man är två i symbios som delar samma vanföreställningar - folie-a-deux - är man nog fullt övertygad om att man har och gör rätt.
Vi alla har kanske fokuserat lite för mycket på döttrarnas sjukdom och hemundervisning, det kanske bara var bisaker i sammanhanget? Det primära sjuka som ställde till det var nog föräldrarnas psyke som just då inte var friskt.
Håller med dig - fokus har i alltför hög grad riktats på flickornas sjukdomssymtom, att sjukdomarna skulle utgöra en slags förmildrande omständighet och en form av förståelse för att de ingen annan utväg såg kan förstås uppfattas som ett osmakligt och ytligt resonemang.
För det fanns en annan utväg och det var att låta flickorna få leva. Det fruktansvärda beslutet är givetvis inte fattat av sunda hjärnor. Deras depressioner kan som du säger, ha tagit sig uttryck i vanföreställningar. Tillsammans med en särpräglad personlighetstyp, inte minst.
Vi kan på ett kognitivt och intellektuellt plan sätta oss in i vilka komponenter som har samverkat för att till sist utlösa händelsen, om vi får tillräckligt med information. I den bemärkelsen är det möjligt att kunna förstå. Att det skulle utmynna i en medkänsla för föräldrarnas situation håller jag inte för trolig. Detta för att våra inre värderingar förmodligen och
förhoppningsvis skiljer sig åt - de allra flesta av oss hade sannolikt handlat annorlunda i deras situation. Att de i samförstånd har berövat sina barn livet kan aldrig någonsin ses som moraliskt försvarbart. Deras föräldrainstinkt var tillfälligt satt ur spel.
Citat:
Tyvärr finns det en "ME" lobby - ja det är en bra beteckning - som just nu kraftfullt verkar för att få upp "ME" sjukdomen i folks medvetande. Så många som möjligt ska kunna hitta inkluderande symptom på listor. För att få uppmärksamhet tar de också varje tillfälle att beskriva "ME" som något fruktansvärt och obotligt. Då ligger det nära till hands att även fånga upp denna händelse i Bjärred och påstå att Bjärredsdöttrarna också hade "ME" och att föräldrarna därför mördade sina barn, då sjukdomen ska vara så hemsk och prognosen så illa.
Positivt kan vara att mångas meningar (och även förutfattade meningar) kommer upp till ytan och ges möjlighet att luftas. Författarinnan Alvtegen gick nyligen ut och berättade på vilket sätt sjukdomen begränsar hennes vardag och kreativitet. ME är en besvärlig och psykiskt nedbrytande sjukdom som vi bör förhålla oss ödmjuka inför. Men det finns hopp här och sjukdomen kan förändras och förbättras över tid med. En trådmedlem har på ett sakligt sätt beskrivit hur denne har hanterat sin egen diagnos, utan att bli till ett offer för och identifiera sig med sjukdomen.
Citat:
Jag tror inte att barnens ev sjukdom - "ME" är en väldigt osannolik diagnos på ex yngsta flickan - hade så mycket varken med morden eller självmorden att göra.Föräldrarna led av psykiska vanföreställningar och begick brotten.
Troligen, det är närmast en förutsättning om den här typen av brott ska kunna begås.