Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Det innebär ju inte att det skulle kunna vara sant ändå. Det här är inte första gången jag hört talas om dessa biverkningar av Gardasil, finns ju en dansk dokumentär som tar upp ämnet, även fast jag inte har sett den själv.

Tänkte att jag slänger in ett PM som jag fått.

Är bekant (via en idrottsförening) med en tjej som gick i äldsta tjejens klass. Hon gick aldrig till skolan, men var med på skolavslutningar. Tjejen jag är bekant med vet inte vad sjukdomen heter men vet att det har med kronisk trötthet och utmattning att göra, samt att familjen åkt till Belgien för specialistvård mer än en gång.

"Skolavsluningar" behöver ju inte betyda just denna jul-avslutningen, utan kan ju betyda rent generellt.
Hon kan ju ha varit på alla andra skolavslutningar tidigare, då hon var friskare, men sket i denna jul-avslutningen, för att hon vart sämre.
Men, vad vet jag.........

Betyder kanske ingenting för en del här i tråden, men desto mer för nån annan.

Du ge dig på mig, jag som i min barndom hade en syster jag tjafsade med ända till hon gav med sig! Jag gav inte ens med mig när mamma sa att: "Den av er som slutar först är klokast"! Och klokast i det hänseendet är jag nog inte här heller.

Jag har reviderat en del av mina teorier, om du vet hur man gör och vad det är. Så att fjanta med ett svarsinlägg till många av oss andra här, som tar det här på allvar, är bara infamt.

Du har väl inget att göra idag eftersom du kan skriva den dynga som svar på mitt inlägg! Men vi är ju härdade här några av oss att OT och TRAMS är det man får till svar ibland.

Gå till simhallen och dra några längder! Ska du se att hjärnan och kroppen klarnar!

Jag håller med om att det kan ha varit många olika diagnoser i omlopp och visst finns det ibland primärt psykiska orsaker bakom fysiska symptom precis som att det kan finnas primärt fysiska orsaker bakom psykiska symptom. Det senare är faktiskt vanligare än psykosomatik vilket många ofta glömmer.
Hur det egentligen verkligen var för dessa bbarn och vilken diagnos som var den absolut korrekta med kan nog ingen vara helt säker på, kanske inte ens patientansvariga läkare.

Vad jag däremot är tämligen säker på är att barnen hade de symptom som beskrivits och föräldrarna var säkra på att de var allvarligt sjuka, oavsett vilken diagnos det handlade om. Egentligen är det allt man behöver veta för att förstå vad som hände.

Jag slänger in denna texten igen....
Så kanske vi kan slippa allt läkar-snack för en liten stund.
En text som jag kan dela med mig av.
Bara för att man inte tror på detta, så behöver man inte gapa och skälla i tråden.
Ta det för vad det är, och gör en egen bedömning.

Igår pratade jag med en kvinna som kände pappan vad jag förstod som ganska väl.
Hon berättade om en familj i djup kris som skolan hade uttalat sig om.
den äldsta dottern var mest påverkad av sjukdomen men enligt kvinnan så hade barnet inte fått någon diagnos sist hon pratade med pappan.
Pappan hade pratat mycket om hur jobbet fick honom att orka igenom dagarna.
Kvinnan bekräftade också att pappan hade jobbat mycket hemifrån den sista tiden vilket han inte mådde så bra av.
Kvinnan berättade också att hon fick känslan av att han tog det tunga ansvaret för allting, var dock inget han pratade om men kvinnan fick den uppfattningen då det var han som gick på massor med läkarbesök och möten.
1 vecka innan jul så hade pappan framfört att han knappt kunde hålla ansiktet ovanpå vattenytan då den äldste dottern hade blivit mer och mer sjuk.
Han pratade om att han nog skulle få gå ner mer i tid men ville absolut inte det då det skulle förvärra hans mående garanterat.
Kvinnan pratade också om att några ekonomiska problem hade dom absolut inte, och att dom skulle varit medlemmar i Scientologerna var inte heller sant.
Dock hade frun pratat med en präst några ggr sa mannen i november 2017.
Kvinnan berättade också att där var inga vapen eller knivar inblandade.

Är inte så säker på att den postare du adresserar har medicinsk kunskap nog att svara på detta.
Narkolepsi är en sjukdom som visar sig med ökat sömnbehov, ofta i attacker av matthet när vederbörande just vill vara vaken och alert ex vid upphetsning, koncentration, bilkörning.
I stort sett alla drabbade har en viss HLA-gen - men denna förekommer även hos 25% av befolkningen som inte är sjuka.
Det är en mycket ovanlig sjukdom - enligt vissa studier drabbas kring 5 personer på 1 miljon, i andra uppgifter finns det 4 500 drabbade i Sverige. Uppträder vanligen i tonåren och tros vara autoimmun dvs att kroppen triggas igång att angripa sig själv och då framför allt ett område i hjärnan - thalamus - som bildar "vakenhet hormonet" orexin.

Att vaccin kan utlösa narkolepsi har varit misstänkt i många år.
När 60 % av befolkning vaccinerades 2009 mot svininfluensan köpte Sveriges myndigheter in vaccin som - kanske - var lite "snabbt" och orent framställt. Antalet fall av narkolepsi ökade dramatiskt efter denna vaccinationskampanj och folk har beviljats skadestånd.
Dock vaccinerar vi ju våra små barn enligt vaccinationsprogrammet utan att förekomsten av narkolepsi är högre än i länder som inte vaccinerar lika frekvent, så sambanden med vaccination är inte helt klarlagda.

Det finns många olika behandlingar mot narkolepsi som visat sig har god effekt, men även personer som inte klarar ett vardagligt liv.

http://www.socialstyrelsen.se/ovanligadiagnoser/narkolepsi

Det finns ett narkolepsiregister, mycket aktiv patientförening, kontaktsköterskor och pågår mycket forskning.

Det är naturligtvis fullt möjligt att töserna i Bjärred hade drabbats av narkolepsi. Dock borde det då finnas ett intyg med ICD diagnosen G47,4, de borde finnas med i narkolepsiregistret och haft kontakt med de enheter som specialiserat sig på sjukdomen. Narkolepsi har väldigt typiska sjukdomssymptom och borde inte misstas för "kronisk trötthet".
Dessutom - det finns behandlingar.

Det kan vara en RNA-sekvens som gäller för vissa virus, även om inte det är påvisat att Gardasil påverkar DNA-sekvenser.
Många har fått andra symtom först, sedan efter Gardasilvaccinet kommer muskelsvaghet, utslag och feber och fatigue.

Vi vet ännu inte allt på dess påverkan.

Ska det här bli som Neurosedynkatastrofen, innan någon gör något? Hur många flickor och pojkar ska för livet få men? Men det kan ni raljera om, ni som vet så mycket annat!

Jag håller med dej i detta.
Narkolepsi har tagits upp ett par ggr i tråden, och jag har själv fått pm och även delat pm där narkolepsi har nämnts.
Men, av nån anledning så kommenterar ingen av dom "kunniga" den uppgiften.?
Själv kan jag inget om det.
Misstänker dock att narkolepsi kan vara väldigt knäckande.

Narkolepsi som jag förstår är mer som epilepsi, plötsliga insomningar, inte en ständig trötthet. Det finns medicin som hjälper mot narkolepsi väl.

En boende i området, en vän till mig, berättade att det handlade om "vakenhetsproblematik". Narkolepsi kan ju vara en orsak.

Ja det känns ju som att det inte händer nånting på denna fronten faktiskt, men jag är inte särskilt insatt heller.

Så kan det vara, men troligen är det mer sammansatt och mer "villkorat" än så ändå: om det mest handlar om att barnen inte passar in pga av att de underpresterar och inte har kompisar så löser föräldrarna och skolan säkert (mer eller mindre) normalt det hela genom att hitta en annan skola som kan och vill ta emot syskonen, en friskola eller annan skola i rektorsområdet, eller intill. Man gör det snabbt och i takt med skolåret och med någon förevändning som funkar för barnen för att minimera problem i övergången.

I detta fallet kan man tänka sig att åtminstone tre faktorer kan ha vägt in när man uppenbarligen valt att inte göra så: det har inte funnits en diagnos på flickorna som gjort det möjligt att hantera dem fullt ut administrativt (som satt fart på de byråkratiska hjulen), eller, omvänt, det har funnits en diagnos men den är svår, eller dödlig, och inget riktigt bra alternativ infinner sig. Man har velat invänta besked om en eller båda föräldrarnas sjukdom. Man har velat vänta till dess pappan meriterat sig för sin befordran till professor. Man har förväntningar om avsevärd försämring av flickornas motoriska el annat tillstånd och har velat behålla så oförändrade och trygga och ombonade förutsättningar för dem som möjligt fram till dess att förändringen är oåterkallelig. Dvs. man har velat låta dem njuta av bästa möjliga omständigheter medan de fortfarande varit ganska friska, i stället för att trasa sönder tryggheten med flytt, påtvingad anpassad skolgång etc. för att till varje pris uppnå en vardag som fungerar formellt och instrumentellt enligt idealmönster för normalitet och normal utveckling i förening med föräldrarnas arbete.

Jag skulle nog gissa att många saker måste ha vägt in innan man beslutat att avsluta allt. Det är inte så enkelt som att barnen ansetts oförenliga med föräldrarnas livsideal. Däremot kan man kanske tänka sig att man hamnat i en limbosituation i väntan på hälsobesked och att man i och med dramatiskt negativa sådana överrumplats av vanmakt och oförmåga att se en levbar väg vidare.

Folk med annars så goda omständigheter kastar sig inte på kniven i onödan. Ens om de har rejäl uppförsbacke. Här talar vi riktigt riktigt tuffa besked och iofs möjligen en känslighet för att saker borde vara bättre, omständigheterna annorlunda för att vara uthärdliga. Två små ev hjälplösa töser kan ha bidragit till den känslan skulle jag tro.