Citat:
Ursprungligen postat av
Lonnrot
Därmed inte sagt att det på ett enkelt sätt hade gått att lösa saker annorlunda. Hemundervisning lär inte beslutas lättvindigt just för att barnen mentalt och "fysiologiskt" är beroende av sina vänner och umgänget i skolan, och att det inte alltid på ett enkelt sätt finns en väg tillbaka in i klassgemenskapen. Om det beslutas så beror det ev. på att den arenan i praktiken redan förlorats för flickorna, och att skolmiljön gör mer ont än gott — eller strax kommer att göra det när kraven från skolmiljön höjs. .
Tack Lonnrot för ett mycket långt och tänkvärt inlägg! Du visar att problem ofta är mycket mer komplexa än vad man först tror. Som detta med hemundervisningen.
Du har ju alldeles rätt i att dynamiken i klasen/kompisgänget är väldigt viktig för att barn ska trivas i skolan. Du är inne på att flickorna kanske redan
innan de gick över till hemundervisning, kan ha känt sig utanför (gemenskapen) och att det kanske - åtminstone till en början - kan ha varit en lättnad att slippa skolan. Detta medför att man kan behöva gå tillbaka i tiden, och fundera över hur tjejerna hade det i skolan
året innan hemundervisningen trädde i kraft.
En elev som ofta är sjuk, som inte hänger med i kamraternas tempo osv. kan mycket väl hamna litet "vid sidan av." Och, som du skrev, det kanske inte heller skulle ha blivit så lätt att komma tillbaka till skolan, att bara hoppa in i och finna sin plats i kompisgänget. Allt det där beskriver du så bra.
Att vara i skolan under tiden före hemundervisningen var inte bra, att stanna hemma och få all undervisning i hemmet blev inte heller bra, att komma tillbaka till skolan igen skulle eventuellt ha blivit svårt...Familjens upplevelse måste ju ha varit att "hur vi än gör så blir det aldrig någonsin bra."
Det hade antagligen krävts en enorm kraftsamling av många inblandade, för att få något slags rätsida på alla problemen kring barnens skolundervisning. Jag tror att föräldrarna hade varit tvungna att lägga sina karriärer helt åt sidan.
Att helt ändra kurs i livet blir svårt om man råkar ha ett svart-vitt tänkande, som "antingen är man framgångsrik och gör karriär eller så är livet inte värt någonting alls."