Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Jag tänkte närmast på hur gm skulle ha kunnat fly spårlöst ifall det blivit skottlossning. Det var nog en förutsättning för planen att gm hade stora möjligheter att fly.

Och jag tänkte på att om OP aldrig blivit attackerad denna kväll så hade det funnits reservplaner.

Att bestämma alla polisbilars exakta position vore svårt då de uppträder enligt uppgift och patrullchefens diskretion. När ett allmänt anrop om mord kommer väljer de självständigt hur de skall bidra. Det är effektivt såtillvida att det inte går att förutse risken för sammanstötning samtidigt som två poliser i en bil inte är något större motstånd.

Risken för upptäckt var man beredd att ta vilket tyder på att man ansåg sig ha tillräcklig eldkraft att avvärja en polisinsats och understödja en flykt.

Skulle attacken avbrutits fanns det säkert kontingenta planer på nya försök längre fram.

Det är klart intressant i så fall.
En annan intressant koppling till skinnjacka är den wt man som observerades av en taxichaufför på den västra sidan kl 23.15. Det kan vara han som blev dekorimamannen och sedermera kanske också den man som JN såg mycket hastigt lämna platsen.

Varför skall jag kommentera en tysk artikel om Dekorimamannen när vi har Granskningskommissionens rapport och dina polisförhör som klart och tydligt visar hur sex (6) vittnen sett Dekorimamannen i sin bruna skinnjacka på Sveavägen – Tunnelgatan – Luntmakargatan.

Observationerna följer i kronologisk ordning nedan:

SOU 1999:88 Polisspåret sid. 401 ff


Det är Dekorimamannens walkietalkiesamtal som blir intressant eftersom en av de två finska flickorna Anki beskriver händelsen så här enligt Lars Borgnäs:

En iskall vind drog genom Sverige sid. 450-454


Dekorimamannen blir anropad just efter kl. 23:09:26

Tidpunkten kan bestämmas genom att en av de finska flickorna uppgett att hon såg ett yngre par korsa Sveavägen bakom dem i riktning norrut.

Även Alf Lundin såg detta par.

Spaningsuppslag i grövre brottmål Utskriftdatum 86-04-28

Vid en jämförelse med Alf Lundins vittnesmål kan följande antagande göras:

Det yngre paret som korsat Sveavägen vid Dekorima kan vara samma par som möter paret Palme vid Kammakargatan.

Om vi antar att paret Palme korsar Kammakargatan 23:14:09 så skulle det yngre paret med en medelgånghastighet på 1.167 m/s ha passerat de två finska flickorna och Dekorimamannen cirka 23:10:10 eller ungefär då paret Palme lämnat biografen Grand och gått ett 25-tal meter söderut.

De möter då paret Palme ca 23:13:52 på norra sidan Kammakaregatan. Logiskt sett borde detta alltså ha skett vid sällskapet Palmes “första” promenad ca 25 m till bokhandeln, där de kommer att uppehålla sig 2-3 minuter.

Då vi nu kan anta att Dekorimannen först sågs tala i walkietalkie vid Dekorima omkring 23:09 när paret Palme lämnar biografen Grand så är det inte svårt att knyta detta till den falska polisbilen med sambandsradio som sågs vid Drottninggatan cirka 22:50 och senare vid Johannesgatan cirka 23:10.

Dekorimamannen sågs av en taxichaufför cirka 23:15


Kl. 23:15 borde ett gående par som paret Palme åtminstone ha hunnit inom synhåll från Dekorima på andra sidan Sveavägen, om det inte hade varit för uppehållet vid bokhandeln. Dekorimannen kan ha förlorat tålamodet och valt att gå över till västra sidan av Sveavägen något innan 23:15 för att se om paret Palme närmar sig.

Kl. 23:15 rapporterade polispatrullen Lants/Englund “Klart” från sin uppgift att undersöka ett inbrott i en bil vid Olofsgatan korsningen med Adolf Fredriks Kyrkogata. Detta bör ha avlyssnats via polisradio av den falska polisbilen som från Drottninggatan då hunnit till Johannesgatan och meddelas över spaningsnätet till medlemmarna i attentatsgruppen och kan vara det walkietalkiesamtal som taxichauffören såg ägde rum kl. 23:15.

Polisförhör med Ljubisa Najic
Del 1 http://www.itdemokrati.nu/page36b.html
Del 2 http://www.itdemokrati.nu/page36b2.html

Samtidigt med att Dekorimamannen befann sig på västra sidan av Sveavägen passerar några av biobesökarna som varit på samma bio som paret Palme det tomma Dekorimafönstret på sin väg mot Kungsgatan.

SOU 1999:88 Brottsutredningen i översikt 156 ff


När Dekorimamannen återvänder till den östra sidan av Sveavägen går han in på Tunnelgatan och ställer sig i tunnelbanenedgången snett emot Dekorima, men fortfarande med utsikt utefter Tunnelgatan för att se om det kommer några polisbilar längs denna.

Jan Nilsson såg Dekorimamannen någon minut efter mordet

I vittnesförhör bil. E 21 sid. 335 står det:


Lars Borgnäs ger följande version av Jan Nilssons iakttagelse:



Därmed kan jag anta att Dekorimamannen hittat något gömsle på Tunnelgatan hitom om barackerna från mordplatsen.

Nästa vittne såg mannen efter det han kommit till byggbaracken.

Lisbeth Palme såg Dekorimamannen några minuter efter mordet

Förhör med Palme, Lisbeth (...) Förhöret hållet i bostaden den 29 april 1986.


Lisbeth Palme är det andra vittnet som sett Dekorimamannen på Tunnelgatan.

Nästa vittne ser Dekorimamannen fly in på Luntamakargatan.

Sigvard Cedergren såg Dekorimamannen fly

Vittnet Sigvard Cedergren har lämnat en redogörelse för sin hemfärd denna kväll och nedan finns Granskningskommisionens sammandrag av detta.

SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 793

Lite mer om Dekorimamannen har du här. Gå gärna tillbaka till det ursprungliga inlägget eftersom citaten inte följer med när man hänvisar till ett äldre inlägg.

Intressant!
Tänker mig också att mannen i ljusbrun skinnjacka kan vara mannen i beige som LP sett ca 20 m norr om dekorimahörnet. Kan han möjligen ha smugit runt hörnet i något läge när övriga var fullt upptagna med livräddningen?
Känslan är att det befann sig fler människor strax norr om mordplatsen. Gruppen som passerade norrut ca 15 sekunder innan LOP kom. De kan ha uppehållit sig inne i bankomaten då LOP passerade.

Skulle det ha varit stridsvana operatörer så väjer de inte för att undanröja skyddet dolt och tyst eller i eldstrid efter utfört mord.

En biografföreställning på cirka två timmar är god tid och inte mycket tidspress. Som exempel så kan jag nämna att en svensk skyttekompanichef skall kunna slå ut ett anfall med sitt kompani (176 man) från marschgruppering inom 30 minuter från order. Anfallsmålet måste ligga nära naturligtvis men tidsmässigt ger det chefen inte mer än några minuter att komma upp med en stridsplan, beordra och samordna sitt kompani i marschgruppering i en kolonn på 1-2 km att övergå i stridsgruppering och slå ut anfallet.

Jag har själv gjort detta under utbildning med rekognocering natten innan i nästan total mörker mot målet. 1986 fanns det säkert hundratals skytteofficerare med den kompetensen i Sverige.

Tekniskt sett var mordet "a walk in the park". Moraliskt sett skulle mycket få ens tänka tanken på att mörda landets statsminister men uteslutet är det inte att de, en sammansvuren grupp, kan ha gått från tanke till handling.

O Att kartlägga är en sak, det kan många lära sig. Men att bli en spanare, att även om du blir iakttagen eller utstirrad så fortsätter du utan att nämnvärt darra på manschetten, det blir inte elektrikern som hobbyövervakar borgarrådet eller någn annan potentat.

Jag håller inte med om att det var besynnerligt att LOP promenerade hem eller promenerade som de gjorde. Jag skulle kunnat göra det själv. För att få frisk luft, röra på sig efter bion, för att undvika personer med viss utstrålning etc.

Men detta tror jag på:

Det är då svårt att planera att mörda en premiärminister. Du behöver veta var han kommer att vara vid vilken tidpunkt och sedan studera områdets insatser och utmaningar vid olika tidpunkter på dagen för att planera din flykt med olika mängder människor i vägen. Om du är en ensam galning, som en självmordsbombare, är ut-delen mindre viktig, men när du hemligt verkar på uppdrag av en regering, så är det ytterst viktigt med flykten. Jag har sedan hört att Palme, som Sverige som helhet hade sin öppenhet och tillgänglighet, i den utsträckning att människor som han kunde gå fritt utan att behöva en eskort, delvis det var sant men bara för att han hade gått cirka 13 gånger för att arbeta utan livvakt och hade blivit kollad att äta ensam med sin fru i veckorna i förväg betyder det inte att det skulle vara ett enkelt jobb ...

Operationer som militärer planerar brukar ha grund i militära doktriner. Där är målet att nedkämpa fienden, inte bara avliva. Taktik, val av vapen, tillvägagångssätt går igen i renodlade militära tillämpningar. Maximal eldkraft, manskapsövertag, skyl, skydd, mobilitet och korseld. Om inte alla, så åtminstone så många som möjligt. Tittar man på britternas MRF(med efterföljare) som är det enda officiella och offentligt exemplet på återkommande aktioner/operationer som militären genomfört, har det ofta gått till så.

Sen finns mordförsöken på Charles De Gaulle. I viss mån mordet på JFK. Profilmorden på balkan och juggar i Sverige har sama modus operandi. Där det förekommer en krypskytt är detoftast med militär bakgrund i specialförband eller paramilitära polisförband.
Allra vanligaste sättet för en militär underrättelsetjänst är bombdåd.

Ett nästan dokumentärt upplagd återgivning av ett av försöken, med miltär prägel. Som jag postat tidigare.

https://www.youtube.com/watch?v=5LI5QsQYAcA

Sen dårarna, de ensamma galningarna. Där mordet på Hendrik Verwoerd kan anses vara den bästa referensen. Påminner om mordet på Anna Lindh. Kniv, befinner sig i närheten.
Crister Pettersson hade dödat på samma sätt, med kniv, på likartade sätt som två ovanstående.


Tittar man på sådana dödandet av Henri Curiel, Pierre Goldman och morden som kan tillskrivas Jugoslaverna och KGB är det sällan eller aldrig ett stort avstånd mellan mördaren och offret. En viss kartläggning föreligger, skuggning har förekommit. Typexempel är Casimiro Monteiro, sköt Delgado på nära håll och garotterade dennes sekreterare.

Oftast sker det i anslutning till hemmet, när individen står för att låsa upp dörren, eller öppnar dörren för att gå ut. Ibland när offret kliver ut ur hissen på sin våning,eller i/ur bilen.
Detta är samma sätt som "professionella/kontrakts" mördare med erfarenhet avlivar sitt offer. Och ibland är det ju på ett ut så att säga.

Oftast 1-4 man som är inblandade när säkerhetstjänster agerar. Jag tänker att det har med bakgrund att göra, en militär möter i princip aldrig sin motståndare ensam på nära håll och går från defensiv till offensiv. Det är polisiärt sätt att agera, framför allt polisiära spanare. Militärt sätt är offensivt-offensivt.

Alldeles oavsett så agerar en ordningspolis som en ordningspolis. Det är därför SÄPO nästan aldrig rekryterar från ordningen. Dom vill ha vana spanare, som inte tänker som en ordningspolis och därmed inte agerar som en ordningspolis. En militär agerar som en militär osv. På samma sätt som en snickare agerar som snickare, visst kan denna agera som en timmerman men då blir det därefter. Samma som lärare, en lärare är alltid lärare oavsett. Sen, visst finns det undantag. Exempelvis en reservofficerare som kanske agerar mer som en militär än som den folkhögskolelärare han må vara.

MOP-Mördaren är i mina ögon van att röra sig på gatorna, van att inte synas, van att dyka upp, göra sitt jobb och sedan försvinna. För mig skriker det polisiärt agerande, spanare, van spanare. Inte frilansade elektriker som är ute och kartlägger enligt order. Att kartlägga är en sak, det kan många lära sig. Men att bli en spanare, att även om du blir iakttagen eller utstirrad så fortsätter du utan att nämnvärt darra på manschetten, det blir inte elektrikern som hobbyövervakar borgarrådet eller någn annan potentat.

Det var värst vad du tar i. Jag ville ju bara belysa att komplexiteten inte var särskilt hög i operationen MOP.

Sedan håller jag nog utbildade officerare för att vara mer flexibla än poliser. Det är det dom utbildas och tränas för att vara i en extrem och fientlig miljö. Val av stridsmedel, från kniv till olika typer av skjutvapen, anpassas till uppgiften och situationen. Skall en motståndare som är hög officer likvideras kan IED eller skott från "långt" håll väljas. Svårt att komma nära en väl skyddad högre officer. Olof Palmes sk "personskydd" var inte värd namnet.


T.o.m. på skyttekompanier fanns, förr i alla fall, vapen med kikarsikte. Skall fångar tas blir det mer personligt så att säga för att den tillfångatagne inte skall föra oväsen. Stridsmiljön kan vara skogsmiljö eller stadsmiljö.

Att infiltrera en stadsmiljö för att spana eller utföra ett attentat ligger på nedre skalan av en officers kompetensnivå. Tänk bara på krylbosmällen 19 juli 1941.

När det gäller de militära underrättelsetjänsternas sätt att utföra ett mord så skulle jag säga att det är så att du inte ens misstänker att det var ett mord utan en olycka eller naturlig död. Bomber i stadsmiljö mot individer är till för amatörer och extremister. Polisiära underrättelsetjänster i apartheid sydafrika använde bomber.

Nu för tiden hyr väl de militära underrättelstjänsterna in operatörer från IS av ren bekvämlighet med väldigt stora kollaterala förluster för att likvidera en individ.

Attentatet mot Folke Bernadotte 17 september 1948 är ett skolexempel på militärt attentat. Snabbt effektivt och dödligt. Inget psykologiserande eller doktriner hit och dit. Och var inte så säker på att GM är den som utpekats och belönats av Israel. Dom däringa militärerna är inget att lita på.

Det skulle inte förvåna mig om sydafrikaner och svenska officerare utförde MOP i samarbete.

Sen dårarna, de ensamma galningarna. Där mordet på Hendrik Verwoerd kan anses vara den bästa referensen. Påminner om mordet på Anna Lindh. Kniv, befinner sig i närheten.
Crister Pettersson hade dödat på samma sätt, med kniv, på likartade sätt som två ovanstående.

MOP-Mördaren är i mina ögon van att röra sig på gatorna, van att inte synas, van att dyka upp, göra sitt jobb och sedan försvinna. För mig skriker det polisiärt agerande, spanare, van spanare. Inte frilansade elektriker som är ute och kartlägger enligt order. Att kartlägga är en sak, det kan många lära sig. Men att bli en spanare, att även om du blir iakttagen eller utstirrad så fortsätter du utan att nämnvärt darra på manschetten, det blir inte elektrikern som hobbyövervakar borgarrådet eller någn annan potentat.