Citat:
Ursprungligen postat av
Solglittret
.Två tjänstemäns agerande i hemundervisningen borde synas:
- läkaren som skriv intygen - det torde vara väldigt ovanligt att en barnläkare skriver intyg om en så lång period med hemundervisning. Det är helt enkelt inte en bra lösning för ett barn. Det hämmar barnets utveckligen och förstör för framtiden. Hur lätt blir det att börja på gymnasiet om du suttit hemma sista åren?
-rektorn som kanske skulle tagit in expertis utifrån. Kanske skulle den läkare som skrev intyget och var ansvarig behandlande läkare, också deltagit i möten med rektorn och skolan? Skolpsykologen/skolläkaren borde avgett sitt yttrande.
Regelbunden utvärdering hur flickan A mådde varannan månad - träffade hon skolpsykologen? Kuratorn för framtiden? Eller var det bara OH/HB som tyckte till?
Mycket bra inlägg! Ja, man behöver se över hur involverade personer har arbetat - och hur de INTE arbetat - i fråga om rutiner, bedömningar, utvärderingar och så vidare. Detta blir ju viktigt för att minska barns utsatthet i förhållande till bland annat skola och sjukvård. Regelbunden utvärdering varannan månad låter rimligt.
Ju mer annorlunda och kontroversiella lösningar man tar till, desto viktigare blir det med täta uppföljningar. Hemundervisning är en udda åtgärd och behöver därför följas upp väldigt noga. Där borde det finnas ett tydligt regelverk.
Att barn är för sjuka för att gå i skolan är sorgligt. Men samtidigt så kan barn blir sjuka (ännu sjukare) av att inte vara i skolan. Det kan bli litet av en "hönan eller ägget"-fråga. Detta behöver man givetvis hålla noggrann koll på.
Kanske finns det en risk för att man inte vill "störa" redan hårt drabbade föräldrar med täta kontakter med skolan, det vill säga med många möten. Men kanske ska man ibland just "störa" föräldrar - för barnens skull.