Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Nu kom du in på något som väldigt många här har svårt att tänka sej, att pappan skull ha älskat sina flickor. Men det tror även jag att han gjorde.

Om man lägger ihop allt som du har skrivit så måste man lägga till en hel del vanföreställningar (dvs psykisk sjukdom) hos minst en av föräldrarna med tanke på att minst ett av barnen inte alls var speciellt sjuk enligt dig.

Vad säger du om det, nu med facit i hand, om du skulle gå tillbaka i tiden och analysera dina iakttagelser, kan en eller båda av dem varit lite galna tror du?

Arbetar empatiskt varje dag, men i detta fall finns det alldeles för många frågor kring barnen för att jag ska bilda mig en uppfattning om föräldrarna och då deras göranden. Två mord ser jag inte med blida ögon.

Jag har egentligen inte tid att hänga här men just det du skriver, ligger nära det jag tänker hände. Med skillnaden att jag tror att flickorna var sjuka, annars ser jag det som praktiskt taget omöjligt att skolan skulle ha gått med på hemundervisning.

En av föräldrarna, kanske bägge, var deprimerade och kanske var H sjuk i cancer, och med flickornas sjukdom, som jag tror måste ha varit en orsak till deras depression, gjorde det att situationen slog över. Därför är det för mig en familjetragedi, där det från deras håll fanns inslag av barmhärtighetsmord. Därför gör jag skillnad mellan dessa föräldrar, och föräldrar som kallblodigt mördar sina barn. Att föräldrarna tog livet av sig själva gör skillnaden. De kunde inte lämna sina barn. Därför känner jag empati för situationen familjen hamnade i. Jag är trots allt en människa, och tycker mig ha en bra människosyn.

Jag önskar att de hade fått hjälp och stöd. Jag tror inte att de här var psykopatiska föräldrar som inte ansåg att döttrarna passade in i deras framgångsrika, akademiska värld. De borde ha fått hjälp. Det är en tragedi.

Varför jag skriver det är för att annars går inte ekvationen ihop. Alla har vi någon gång haft väldigt starka känslor. Raseri t.ex, man kan vara så rasande att man inte vet var man ska ta vägen. Man är så rasande att man känner att man måste ha sönder något. Men aldrig är det favorit porslinet som man fick av sin gamla mormor som man har sönder utan det är någon billig Ikea skit.

Det ligger liksom (hos psykiskt friska) en spärr som gör att man inte gör det förbjudna, som att ha ihjäl sina barn t.ex. Det bara går inte. ”Bara” depression räcker inte som förklaring för båda. För en kanske, men inte för två.

Därför är din förklaring inte möjlig utan psykisk sjukdom hos minst av föräldrarna. Den andra kan vara helt nedbruten till punkten att den inte bryr sig om någonting längre. Det skulle jag kunna köpa som förklaring.

Håller med dig, flickorna måste varit sjuka, ser det också som omöjligt att skolan skulle gått med på hemundervisning annars.

Det krävs också en särskild personlighet för att misstro alla de myndigheter, regelverk och föreskrifter och den laga ordning som trots allt varit påkopplad här (genom skola, sjukvård, arbetsgivare, föräldrarnas utbildning, släkt, polis...), och som fortsätter vara det, och placera sina egna ounderbyggda uppfattningar före detta.

Saker må någon gång slinka igenom, visst, och föräldrarna har själva överskridit reglerna på "systemets" förmodligen svagaste punkt, när de lämnade denna värld och tog barnen med sig. Men att därför ifrågasätta allt leder i förlängningen bara till "allas krig mot alla". Det är inte en vacker plats, kan jag försäkra. (Den liknar den här tråden, men med blanka och skarpa vapen.)

Om det är nu är ond eller skruvad vilja som drivit en eller båda föräldrarna till detta så hade ändå inget regelverk hjälpt. Att omhänderta barnen hade sannolikt inte hindrat föräldrarna heller i längden, de hade inte funnits någon grund för att förbjuda föräldrarna att träffa flickorna.

Myndigheter och sjukvården lär själva vara bäst skickade att avgöra vad som ev. kunde ha gjorts, beroende på hur sjuka alla uppfattades vara. De svaga punkterna från samhällets (och flickornas) sida sett kan ju vara (skulle kanske kunna vara) att både föräldrarnas och barnens hälsa ev. kan vara sekretessbelagda (eller bortom insyn) gentemot exv skolan, och att ingen förutom föräldrarna själva (eller en av dem) var fullt klar över var och ens verkliga tillstånd i familjen.

Men det går inte skydda sig från allt. Flickornas (och föräldrarnas) rätt till medicinsk integritet måste t.ex. kanske gå före flashbacks möjligheter att diskutera möjliga riskfamiljer innan sånt här händer. (Privata data kan visst missbrukas – och jag tvekar inte en sekund på att det skulle ha skett. För "folk" skyr uppenbarligen ingenting.)

Lyckligtvis finns det lagar och regler...

Det är där problemet ligger. Barnen hade inga genetiska sjukdomar som dödade dom långsamt. Rektorn avslöjar sig själv:” vi har kanske lyssnat för mycket på föräldrarna ”.
Pappa var extremt duktig på att förklara. Detta vetenskapliga hos honom tillsammans med lite konstnärlighet var ödesdigert. Den blandningen är väldigt bra om man vill vara en duktig musiker men när det gäller fixa idéer som hemundervisning så kan det bli absurd.
Barnen mådde säkert inte perfekt pga hemmiljön el annat. Men att ge 2 barn hemundervisning , samma diagnos, ungefär i samma ålder. Nåt stämmer inte.
Därför Socialstyrelsen borde utreda detta.

Jag anser att det räcker inte med en förälder som är duktig på att förklara, prata osv för få hemundervisning till barnen. Det är ju nästintill omöjligt i skolorna idag att resa bort utanför lov.
Så de måste ha haft bra intrig samt att de (personal som rektor, skolsköterska etc) själva såg hur sjuka de var.

Det sistnämnda delar du med alla i tråden - att inte se med blida ögon på två barnamord.
Däremot grumlas inte allas tankeverksamhet och empatiska förmåga av det.
Däri ligger den största skillnaden mellan folk i tråden.
Min övertygelse är att man kommer närmare sanningen om man lyckas bibehålla förmågorna trots att man avskyr handlingarna.

Man behöver ingen genetisk sjukdom som dödar långsamt för att vara riktigt sjuk. Jag har haft cancer och har nu ME, när jag varit som sjukast i min ME är det fan värre än när jag hade cancer 😰

Det var problemet. Det räckte. Det var enkelt. Han var väldigt vältalig och ordnade allt som han ville. Alla gick på det. Detta hände i Bjärred. Det skulle inte gått i Rosengård.
En akademiker pappa, engagerad, mycket social, duktigt på alla sätt, övertygande.
Varför skulle annars rektorn uttala sig så?
Som sagt; barnen mådde inte säkert jättebra. Men man kan må dåligt av olika anledningar. Inte pga kroniskt trötthetssyndrom . Hela Sverige övertygades att föräldrarna gjorde detta pga barnens sjukdom. Det är så fel