Citat:
Ursprungligen postat av
Geggamoja
Det handlar inte om huruvida barnen var sjuka, hur mycket eller hur lite de var sjuka. Vad vi vet var barnen tillräckligt friska för att kunna lämnas ensamma hemma. De låg inte fjättrade vid sina sängar med dropp på ett sjukhus. De låg inte heller på hospice. Dessa mord kan aldrig klassas som barmhärtighetsmord, då är man farligt nära totalhaveri.
Instämmer till fullo!
Hur kunde föräldrarna vara säkra på att denna än så länge väldigt oklara sjukdom inte i framtiden kan få sin behandlingen eller bot? Likt insulinet för diabetiker?
OH var ju blivande proffersor för sjutton - han om någon borde vara klar över att utveckling och forskning går framåt med rasande fart. Mänskligheten vet betydligt mycket mer om sjukdomar idag än igår. Inte är man bombsäker på sin 14-årings negativa sjukdomsutveckling - i vart fall inte för en så omstridd och inte skolmedicinskt ännu klarlagd sjukdom som "ME". Åka till Tyskland är inget stort steg - men varför inte leta i USA, eller Latinamerika, Asien?
Han var ju van att resa och träffa folk.
Dessutom - en person som OH torde ha suktat enormt efter sin efterlängtade proffesorstitel. Det är lite som att gå imål för en person med OHs bakgrund. Den var nu alldeles runt hörnet.
Han borde inte valt att göra detta just innan han fick den. Han har ägnat en stor del av sitt liv åt detta - klart han ville ha proffersorstiteln, antagligen dö som proffesor. Inte söker man den för att suicidera när man nästan kan känna den.
Det stämmer helt enkelt inte. Kan HB varit avundsjuk på OH för hans kommande titel. Var de jämbördiga studiekamrater från början, men hon halkade efter?
Att mörda barnen och suicidera under jullovet är helt enkelt fel tid, i vart fall för OH.
Påståendet att de bestämt detta för länge sedan rimmar illa med att han ansträngde sig för att söka professuren.