Ser att Kasselstrand klagar på att SD svängt om burka-förbud. Typiskt Åkesson att hålla på och svänga hit och dit även om jag tycker att han svängt åt rätt håll här.
Kasselstrands position i frågan appellererar väl tyvärr idag till den breda massan av idag. Att vara mot olika uttryck för islam känns som ett legitimt sätt att vara mot invandring. Men: Vad löser det egentligen om den kvinnliga invandraren tar av sig burkan? Hade någon brytt sig om en grupp svenska tjejer börjat klä sig i tält p g a någon ny, påhittad religion typ scientologi? Det Kasselstrand verkar göra är att försöka vinna anhängare bland aktiva nätpostare som kommenterar på Samhällsnytt och Petterssons blogg. Frågan är varför. Spontant tycker jag inte att det verkar vara någon större mening med detta.
Jag förstår heller inte meningen med hans tidigare stöd till Patrik Ehn när han blev sparkad som distriktsordförande. ”Allt stöd åt Patrik Ehn!” skrev han då. Vad var poängen? Att visa att han var mest nationalistisk? Man kan ju ha synpunkter på hur Ehn sparkades. Man kunde ju ha gett honom valet mellan att gå frivilligt eller att bli offentligt avsatt med hänvisning till att han varit NRP:are på 80-talet (samt haft kontakt med tyska NPD:s Lennart Ae). Men att man var tvungen att avsätta honom var väl rätt klart. Det går ju inte att ha en f d NRP:are som distriktsordförande om man vill hålla nere risken att ses som något slags halv-nazistiskt parti. En annan aspekt på det hela är att det blir svårare att få andra att ställa upp som kandidater om man har ex-nazister som företrädare. ”Öh, är du också nazist?” blir då frågan. Det blir också mer skämmigt att skänka pengar. Det framstår också som mer legitimt om AFA förstör partiföreträdares bilar eller spöar upp dem.
Jag tror att Kasselstrand är ärlig i sin nationalism. Men han verkar inte så intresserad att agera taktiskt. Han gör det som känns rätt för honom. Inte det som är utstuderat taktiskt eller strategiskt tänkt.
Frågan är vad som hade varit utpräglat taktiskt eller strategiskt tänkt av Kasselstrand. Hade han i princip gett partibeteckningen Alternativ för Sverige till en extern grupp som satsat på en position aningen till vänster om SD och ett demonstrativt nej till samarbete med moderaterna hade detta eventuellt kunnat ge en del mandat. Det finns folk framför allt i Norrland som är mot invandringen men är allergiska mot moderaterna och allt borgerligt. Speciellt om man själv eller någon familjemedlem är bidragsberoende. Med namnet Alternativ för Sverige hade man i och för sig inte fått några speciella ”vänster om mitten”-vibbar. Och tyska AfD har ju sagt att de är ett borgerligt parti. Å andra sidan känner väl rätt få svenskar till AfD. Men någon kan ju upplysa dem om AfD inför valet.
Tror namnet AfD hade varit bäst för ett parti som skulle attackera SD rakt framifrån. Och det var kanske så Kasselstrand och de andra SDU:arna tänkte när de blivit utsparkade från SD och kanske ville ge igen. Tror dock inte att det skulle funka att ge igen på det viset. Speciellt inte nu när MUCF och kammarrätten slagit fast att det gamla SDU, alltså de själva, inte står för alla människors lika värde (och alltså är någon slags rasister). Möjligen skulle man genom att i princip ge partinamnet Alternativ för Sverige till en extern grupp som lanserar ett parti ett halvt snäpp till vänster om SD så att säga kunna ge igen litet genom att ta litet vänsterväljare från SD. Tror dock att detta hade varit lättare med ett utpräglatr vänsterklingande namn. I alla fall hade det varit lättare att plocka in röster från externa källor som sossarna (samt litet miljöpartister och vänsterpartister som tycker att steget till SD är liitet för långt och kanske dessutom ogillar SD.s kärnkraftspolitik). Men man kunde ju göra ett försök. Det är ju bättre än inget. Och man måste kunna erbjuda väljarna fler än ett parti längs höger-/vänsterskalan. Man täcker upp för litet av höger-/vänsterskalan med bara ett parti. Det går bara inte att komma runt detta problem. Man kan förtränga problemet. Men det finns där. Det blir litet som herrsko-handlaren som bara kan erbjuda storlek 43 och uppmanar den som vill ha storlek 46 att klippa av tårna eller gå till den konkurrerande butiken. För den som är långtidssjukskriven är SD:s ja till en bortre parentes i sjukförsäkringen som att klippa av tårna. Den långtidsarbetslöse kan i viss mån uppleva något liknande eftersom SD vill samarbeta med moderaterna som vill klippa aktivitetsstödet efter 3 år och hänvisa folk till socialen.
Eftersom det torde vara rätt uppenbart att varken ett frontal-anfall mot SD eller att positionera sig till höger om SD (konkurrera med Medborgerlig Samling och moderaterna) torde funka tycker jag att det mest rationella för Kasselstrand borde vara att försöka få tag på ett gäng som är beredda att göra ett försök att etablera ett alternativ ett halvt snäpp till vänster om SD och sedan ge dem partibeteckningen på det ena eller andra sättet. I gengäld skulle han senare kunna få anställning som politisk tjänsteman om han skulle vara intresserad. Det vore en rimlig deal, tycker jag.
För att ett vänsteralternativ till SD skulle kunna få litet skjuts från början tror jag att det behövs avhopp från SD direkt efter starten. Partibeteckningen bör inte tas över direkt av f d SD:are. I ju högre grad man kan klippa banden med SD:s förgångna, desto bättre. Men direkt efter starten behöver man få in kända SD:are för att direkt kunna dra in SD-väljare och därmed snabbt komma upp i volymer.
Vet inte vilka SD:are man då skulle plocka in. Jeff Ahl, som verkar ha varit kritisk till SD-ledningens omsvängning när det gäller vinster i välfärden, skulle kunna vara ett alternativ. Han står i och för sig rätt långt ifrån vad jag tycker när det gäller hur man skall hantera islam och synen på invandrares rättssäkerhet (jag tänker här på motionen att dra in medborgarskapet för arbetslösa människor födda utomlands). Jag skulle inte ge en spänn till ett parti som förespråkade något sådant. Inte chans. Men om man vill ha ett alternativ aningen till vänster om SD och vill rycka loss SD:are så är kanske Jeff Ahl ett av få möjliga alternativ. Noterar också att han inte ställer upp till omval till riksdagen. Kanske skulle det finnas fler tänkbara namn, men jag kan inte så pass mycket om var olika SD:are står i olika frågor att jag kan spåna fram ytterligare några teoretiska exempel.
Kasselstrands position i frågan appellererar väl tyvärr idag till den breda massan av idag. Att vara mot olika uttryck för islam känns som ett legitimt sätt att vara mot invandring. Men: Vad löser det egentligen om den kvinnliga invandraren tar av sig burkan? Hade någon brytt sig om en grupp svenska tjejer börjat klä sig i tält p g a någon ny, påhittad religion typ scientologi? Det Kasselstrand verkar göra är att försöka vinna anhängare bland aktiva nätpostare som kommenterar på Samhällsnytt och Petterssons blogg. Frågan är varför. Spontant tycker jag inte att det verkar vara någon större mening med detta.
Jag förstår heller inte meningen med hans tidigare stöd till Patrik Ehn när han blev sparkad som distriktsordförande. ”Allt stöd åt Patrik Ehn!” skrev han då. Vad var poängen? Att visa att han var mest nationalistisk? Man kan ju ha synpunkter på hur Ehn sparkades. Man kunde ju ha gett honom valet mellan att gå frivilligt eller att bli offentligt avsatt med hänvisning till att han varit NRP:are på 80-talet (samt haft kontakt med tyska NPD:s Lennart Ae). Men att man var tvungen att avsätta honom var väl rätt klart. Det går ju inte att ha en f d NRP:are som distriktsordförande om man vill hålla nere risken att ses som något slags halv-nazistiskt parti. En annan aspekt på det hela är att det blir svårare att få andra att ställa upp som kandidater om man har ex-nazister som företrädare. ”Öh, är du också nazist?” blir då frågan. Det blir också mer skämmigt att skänka pengar. Det framstår också som mer legitimt om AFA förstör partiföreträdares bilar eller spöar upp dem.
Jag tror att Kasselstrand är ärlig i sin nationalism. Men han verkar inte så intresserad att agera taktiskt. Han gör det som känns rätt för honom. Inte det som är utstuderat taktiskt eller strategiskt tänkt.
Frågan är vad som hade varit utpräglat taktiskt eller strategiskt tänkt av Kasselstrand. Hade han i princip gett partibeteckningen Alternativ för Sverige till en extern grupp som satsat på en position aningen till vänster om SD och ett demonstrativt nej till samarbete med moderaterna hade detta eventuellt kunnat ge en del mandat. Det finns folk framför allt i Norrland som är mot invandringen men är allergiska mot moderaterna och allt borgerligt. Speciellt om man själv eller någon familjemedlem är bidragsberoende. Med namnet Alternativ för Sverige hade man i och för sig inte fått några speciella ”vänster om mitten”-vibbar. Och tyska AfD har ju sagt att de är ett borgerligt parti. Å andra sidan känner väl rätt få svenskar till AfD. Men någon kan ju upplysa dem om AfD inför valet.
Tror namnet AfD hade varit bäst för ett parti som skulle attackera SD rakt framifrån. Och det var kanske så Kasselstrand och de andra SDU:arna tänkte när de blivit utsparkade från SD och kanske ville ge igen. Tror dock inte att det skulle funka att ge igen på det viset. Speciellt inte nu när MUCF och kammarrätten slagit fast att det gamla SDU, alltså de själva, inte står för alla människors lika värde (och alltså är någon slags rasister). Möjligen skulle man genom att i princip ge partinamnet Alternativ för Sverige till en extern grupp som lanserar ett parti ett halvt snäpp till vänster om SD så att säga kunna ge igen litet genom att ta litet vänsterväljare från SD. Tror dock att detta hade varit lättare med ett utpräglatr vänsterklingande namn. I alla fall hade det varit lättare att plocka in röster från externa källor som sossarna (samt litet miljöpartister och vänsterpartister som tycker att steget till SD är liitet för långt och kanske dessutom ogillar SD.s kärnkraftspolitik). Men man kunde ju göra ett försök. Det är ju bättre än inget. Och man måste kunna erbjuda väljarna fler än ett parti längs höger-/vänsterskalan. Man täcker upp för litet av höger-/vänsterskalan med bara ett parti. Det går bara inte att komma runt detta problem. Man kan förtränga problemet. Men det finns där. Det blir litet som herrsko-handlaren som bara kan erbjuda storlek 43 och uppmanar den som vill ha storlek 46 att klippa av tårna eller gå till den konkurrerande butiken. För den som är långtidssjukskriven är SD:s ja till en bortre parentes i sjukförsäkringen som att klippa av tårna. Den långtidsarbetslöse kan i viss mån uppleva något liknande eftersom SD vill samarbeta med moderaterna som vill klippa aktivitetsstödet efter 3 år och hänvisa folk till socialen.
Eftersom det torde vara rätt uppenbart att varken ett frontal-anfall mot SD eller att positionera sig till höger om SD (konkurrera med Medborgerlig Samling och moderaterna) torde funka tycker jag att det mest rationella för Kasselstrand borde vara att försöka få tag på ett gäng som är beredda att göra ett försök att etablera ett alternativ ett halvt snäpp till vänster om SD och sedan ge dem partibeteckningen på det ena eller andra sättet. I gengäld skulle han senare kunna få anställning som politisk tjänsteman om han skulle vara intresserad. Det vore en rimlig deal, tycker jag.
För att ett vänsteralternativ till SD skulle kunna få litet skjuts från början tror jag att det behövs avhopp från SD direkt efter starten. Partibeteckningen bör inte tas över direkt av f d SD:are. I ju högre grad man kan klippa banden med SD:s förgångna, desto bättre. Men direkt efter starten behöver man få in kända SD:are för att direkt kunna dra in SD-väljare och därmed snabbt komma upp i volymer.
Vet inte vilka SD:are man då skulle plocka in. Jeff Ahl, som verkar ha varit kritisk till SD-ledningens omsvängning när det gäller vinster i välfärden, skulle kunna vara ett alternativ. Han står i och för sig rätt långt ifrån vad jag tycker när det gäller hur man skall hantera islam och synen på invandrares rättssäkerhet (jag tänker här på motionen att dra in medborgarskapet för arbetslösa människor födda utomlands). Jag skulle inte ge en spänn till ett parti som förespråkade något sådant. Inte chans. Men om man vill ha ett alternativ aningen till vänster om SD och vill rycka loss SD:are så är kanske Jeff Ahl ett av få möjliga alternativ. Noterar också att han inte ställer upp till omval till riksdagen. Kanske skulle det finnas fler tänkbara namn, men jag kan inte så pass mycket om var olika SD:are står i olika frågor att jag kan spåna fram ytterligare några teoretiska exempel.