Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Det är ett fritt land så du får anta vad du vill. Men du får inte dömma någon ohörd. Det får inte ens domstolarna. Det trodde jag alla visste.

Du vet ingenting om föräldrarna. Faktiskt.

Jag vill i all enkelhet påminna om ett eget inlägg, tidigt i tråden:

Om föräldrarna gripits levande och beslagits med att ha dödat sina två barn hade det varit i stort sett otänkbart att inte döma dem för mord. Gärningen förefaller i högsta grad vara överlagd.

Detta är sannerligen ett ovanligt fall, dels för att det är ett föräldrapar som till synes utfört detta i samförstånd och dels för att de "vanliga" förklaringsmodellerna verkar kunna uteslutas (tex missbruk, kriminalitet, känd allvarlig psykisk sjukdom osv)

Avsaknaden av uppenbara yttre tecken på vad som var på väg att hända samt att föräldrarna till synes verkade ha god förmåga att fatta rationella beslut gör att man vill förstå vad som hände.

Hur kunde föräldrarna rättfärdiga en sådan förfärlig handling för sig själva innan de tog beslutet och hur klarade de av att utföra den?

Jag har mycket svårt att tro att detta var ett hastigt beslut, jag tror inte på att det var en impulshandling i en krissituation helt enkelt pga rapporteringarna att de gjorde det i samförstånd.
För att nå dit måste det ha pågått en kommunikation mellan föräldrarna över längre tid, tanken måste ha funnits hos båda.
(...)
Man har från skolans håll sagt att det var en familj i kris, men jag köper inte att det var den aktuella krisen som legat till grund för det som sedan hände - inte utan att det redan innan funnits något som var fel.
Jag tycker att det är lite att börja i fel ände när man tittar på barnens eventuella sjukdomstillstånd som en möjlig grund till beslutet, alldeles oavsett vad deras sjukdom bestod av måste det handla om föräldrarnas oförmåga att hantera situationen och bristande insikt i vad som egentligen var fel.

Fast det är ju inte huruvida gärningen är överlagd som avgör om det blir mord eller dråp. Så kallade barmhärtighetsmord är alltid överlagda, och döms så gott som aldrig som mord, utan som dråp.

Fast det är ju inte huruvida gärningen är överlagd som avgör om det blir mord eller dråp. Så kallade barmhärtighetsmord är alltid överlagda, och döms så gott som aldrig som mord, utan som dråp.

Jag tycker det känns väldigt fel och oetiskt att överhuvud taget diskutera barmhärtighetsmord i detta fall, när vi inte fått några som helst indikationer på att någon av flickorna var akut döende eller så sjuk att det skulle vara ens avlägset relevant att diskutera dödshjälp. Den yngsta flickan hade ju setts i affären i mellandagarna och grannen hade inte märkt något konstigt. Varför skulle hon behöva barmhärtighetsmördas?Kan en förälder ta sig den rätten att bestämma att barnets liv inte har rätt att leva?

Intressant. Finns det någon omständighet, någon sjukdom, som skulle kunna få detta mord till att bli dråp i en svensk domstol?

Med beaktande av att det rör sig om barn, och inte en vuxen.

"Någon form av kronisk trötthet" sade rektorn, vilket kan vara ett symtom på en mängd
olika sjukdomar. Vi vet inte vad döttrarna led av i dagsläge annat än att det på ett eller annat var "handikappande".

Men varför belyser ni inte överhuvudtaget barnperspektivet om ni nu är så duktiga och ser så stor bild? Känns inte viktigt eller? Konstigt, inte sett en enda av er vill-förstå-mördare-personer skriva något alls sett ur barnens perspektiv. Däremot hackar ni på de som gör det.

Jag tycker det känns väldigt fel och oetiskt att överhuvud taget diskutera barmhärtighetsmord i detta fall,

Mitt fetade.
Därför blir det viktigt med sådana iakttagelser som t.ex. pianolärarinnan och andra som kan ha haft insyn i familjeförhållandena delar med sig av. Lärarna har ju tystnadsplikt (antar jag) men även om de inte hade det, kanske fasaden som föräldrarna upprätthöll var svårgenomskådlig, när de väl var närvarande. Och om döttrarna t. ex. var drogade, som någon varit inne på, kan de kanske inte själva varit kapabla att slå larm.
Precis som du säger tycker jag att man ska fokusera på föräldrarna istället för barnen, eftersom det till syvende og sidst ändå är där felet ligger, hur man än vänder och vrider på detta.