Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Ja, jag tror de flesta vill förstå, för allt är ju så långt ifrån vad de flesta skulle göra, alltså ta hjälp både från höger o vänster.

Det verkar som de inte hade förtroende för några andra än sig själv!

Ja, tog skärmbild.
Inte under avlidna...

Till er som undrar hur "försvararna" tänker kan jag dela med mig av mina tankar.

Jag har förståelse för föräldrarnas agerande. Jag hade aldrig gjort samma sak. Men i en uppgiven situation utan hopp hade jag kunna överväga att ta livet av mig själv. Det vet jag, för jag vet hur det är att vara i en hopplös situation, sjukdomsmässigt. Och om jag hade haft barn, som lever till synes samma tillstånd utan "framtid" kan jag se varför man resonerar liknande å deras vägnar.

Allt kokar ner till vad livet är, och vad man tror. Det är nästan en religiös fråga. För mig är livet övervärderat i vår kultur. Vi är i slutändan djur. Vi är myror. Vi föds, lever, dör, begravs och glöms bort. Om livet inte är värt att leva ser jag inte varför man ska plåga sig igenom. Föräldrarna har kanske applicerat dessa tankar på sina barn, eller så har barnen själva sagt att de inte vill leva mer. Det får vi nog aldrig veta.

Jag upprepar vad jag sagt tidigare i tråden. Dödshjälp borde finnas i ett civiliserat samhälle som Sverige. Det är en pusselbit som saknas, som skapar tragedier som den här.

Barnen är döda (mördade)
Föräldrarna är döda

Det är fakta.

Frågan är hur vi undviker att det upprepas? Ett sätt är, som sagt, att kartlägga vad som har hänt och var det fallerat? För det gjorde det. Uppenbart.

Det lönar sig föga att bara peka på föräldrarna och säga Mördare eller Svin, det hjälper inga barn nästa år eller då nästa. Framför allt inte dessa två barn som är döda.

Man kan aldrig garantera att en förälder inte bryts ner och skadar sina barn, men det går att förhindra att det händer och minska risken till minimum. Om vi lär av erfarenheten. Utvärderar svagheterna och förbättrar det sociala trygghetsnäten så långt det bara går.

Nu spekulerar jag bara men de kanske har sökt hjälp angående flickorna först och främst men möts av oförstående läkare och sjukvård som inte kunnat hjälpa dom. De har rest till en klinik i Tyskland.
När de förklarat att flickorna hade kronisk trötthetssyndrom kanske omgivningen bagatelliserat allt,
De kände sig nog ganska svikna av samhället, kanske även av medmänniskor.

Edit Precis just för att det är så främmande för alla så vill man veta

Ingen här vet vad som skapat den här "tragedin". Men det lutar ju åt störningar hos föräldrarna eftersom vi vet vad de har gjort! Du verkar mena att barnen är döda för att de var sjuka och du tycker också att de borde fått dödshjälp lagligt i Sverige?
Du vet inte något om dessa barn. Det gör ingen av oss. Ganska osmakligt, speciellt sista delen av ditt inlägg. Du pratar om 2 dödade barn. Tänk på det.

Detta är ett svar till KiawJinlägg
Jag tror oxå att man måste "backa bandet" tills de allvarliga problemen i familjen uppstod. Jag tänker då i första hand på när mamman diagnosticerades med cancer. Ett cancerbesked är ett av de värsta besked du kan få. Ångest, funderingar på döden, vad kommer hända med nära och kära, vad ska hända om jag inte finns osv. Många som får detta besked börjar faktiskt planera för sin egen begravning. Därtill kommer plågsamma behandlingar och ideliga besök hos onkolog.

Vad vill jag säga med detta? Jo, självklart "sprider sig cancern även i familjen" dvs. alla i familjen går mellan hopp och förtvivlan och har döden som följeslagare. Hur påverkade detta barnen? Insikten att de kanske skulle förlora sin mamma? Kan detta ha påverkat barnens hälsotillstånd? Jag TROR det.

En annan sak: många föräldrar tror att barnen inte skulle klara sig utan dem. Jag TROR att även denna familj tänkte så

Ditt inlägg gör mig mörkrädd.
Du har rätt att ta ditt eget liv men du har aldrig rätt att döda ditt barn.
Igen:
Barn är egna individer och är inte föräldrarnas ägodelar.
Barn har rätt till sitt liv.

Hon belyser barnens perspektiv. Aldrig sett dig göra det dock.

"Någon form av kronisk trötthet" sade rektorn, vilket kan vara ett symtom på en mängd
olika sjukdomar. Vi vet inte vad döttrarna led av i dagsläge annat än att det på ett eller annat var "handikappande".

Dina två sista rader är jag helt enig med. Tror absolut att det tänkte så.

Nå, det hade varit lättare att föreställa sig barn som är intresserade av att hjälpa till i köket, eftersom nästan alla barn tycker det är jättekul när de är små. Att funderingar om moms skulle vara kul, är alltså betydligt svårare att köpa. Men nu handlar mina invändningar mot skriften om mycket mer än ämnet i sig, så det är svårt att svara på vad jag skulle ha tyckt i ditt hypotetiska exempel.