Citat:
Ursprungligen postat av
vinter-natt7
Man kan bara skaka på huvudet när man läser denna tråden nu...
Skillnaden mellan skribenternas två huvudfalanger här är denna:
Den ena gruppen menar att det finns FÖRMILDRANDE omständigheter i det här fallet, där man mördat sina uppenbart icke dödssjuka barn.
Den andra gruppen, dit jag hör, menar att sådana inte finns. Att OAVSETT hur dåligt man själv mår så gör man allt för att hålla liv och hopp i sina barn. Orkar man inte mer, lämnar man över barnen i annans vård!
Konklusionen blir således att det var något kraftigt fel på en eller båda föräldrarna. Punkt.
Det blir enbart löjligt att höra era tomma argument och tjat om empatilöshet, och att vi tror att ni tycker det var bra att de berövade sina barn livet.
Uppriktigt sagt skrämmer det mig att det finns människor som resonerar som ni. Tack och lov är mitt intryck dock att ni är få! För om ni hade varit många, hade vi t.ex. inte haft de hårda straff för mord som vi har. Bara en sån sak.
Ni ömkar er för, och försvarar föräldrarna. DE är ert fokus. Det är DET som stör oss andra gravt, förstår ni verkligen inte det??
MITT fokus är barnen, som blev fråntagna det som var deras vårdnadshavares främsta uppgift att ge dem: liv och hopp.
Har man inte barnen i fokus till varje pris ska man inte vara förälder!
Det är det som är så fruktansvärt med denna händelse, och så sitter här folk och gör det hela ännu värre...
Makalöst.
Och ganska stört, kan jag faktiskt tycka.
Väl formulerat. Precis.
Vad ville föräldrarna med allt, egentligen? Är det ett statement i den "missförstådda" ME-sfären?
Mycket otäckt kan komma som en varhärd efter kraftiga influensor. En cocktail av olika händelser kan spä på en redan svår situation.
Rektorn sa att detta hade hon
aldrig kunnat tro. Samtidigt pratade hon om
djup kris inne i familjen. Vill påstå att skolan har gjort tjänstefel här. De skulle ha fört frågan vidare till socialen. Övertygad om familjens status stoppade detta och den vältaliga fadern.
När alla barn i en familj har hemundervisning måste det ske en uppföljning från socialens sida. Det skulle ha kunnat förhindra detta.
Absolut har barnen kanske haft svår sjukdom och alla har varit deprimerade. Kan så ha varit. Från att ha varit en vanlig familj. Vad gjorde skolan då? Tittade på... "kunde inte tro".
Tydligare regelverk gör att ingen behöver fundera på allvaret i läget. Alla barn hemma=Kontakt med sociala myndigheter, för säkerhets skull. För då behöver man stöd, det är uppenbart! Det är så ovanligt och självklart ett ärende för
extra stöd. Jag förstår inte hur tjejerna klarade sig själva där hemma? Dag efter dag.
Vem lagade maten? Fick de äta ordentligt eller blev svag kosthållning och lite utomhusluft och intryck självuppfyllande svaghet? Enligt rykten fick mamman efter cancerdiagnosen en extrem kosthållning. Hur påverkade det barnens energi?