Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Det här med "det stora allmänintresset" som argument för ett offentliggörande har stött mig lite eftersom min omedelbara reaktion är att det inte nödvändigtvis speglar ett godartat och välvilligt intresse. Jag försöker ändå finna en mer välvillig infallsvinkel på det och gör ett försök här.
Genom alla inlägg i denna tråd har jag bara sett ett enda där skribenten fundrade på vad man som medmänniska kunnat göra för att lätta på trycket för en familj i en kris av detta slag. Det var var genuint och inte så tokigt. Ett enda alltså! Med det i minnet så vill jag föreslå att det finns två eller tre vinklar som var och en ska behandlas på sina egna villkor.
1. en granskning av vad de offentliga instanserna eventuellt kunnat göra annorlunda för att nå fram till de olika familjemedlemmarna med ett mer inkännande och träffande stöd
2. en granskning av berörda politiska instanser som har att fördela vårdresurser. Att döma av artikeln i HD som jag nämnde i ett tidigare inlägg så har trots det skrämmande höga antalet människor med diagnosen ME inte fått en proportionell uppmärksamhet när det gäller behandligsformer och resurstilldelning. Det må vara att det inte i just detta speciella fall faktiskt handlar om ME, jag använder det som ett exempel på möjliga brister av det politiskt-ekonomiska slaget.
3. mer kunskap om hur man som medmänniska kan handskas med männsikor i stor svårighet. Varje fall är unikt men likafullt kan det enligt mina erfarenheter finnas många enkla sätt att i vardagen göra livet lite lättare för människor som har det svårt. Det handlar då inte om att sitta ner och psykologisera och härja runt i andras psyken, utan helt enkelt om att vara medmänniska. Sådana funderingar kan man med fördel ägna sig åt lite då och då utgående från denna händele, utan att behöva känna alla de underliggande detaljerna.

Agnes och Moa hade gått ut genom ytterdörren och slängt igen den hårt efter sig om de vetat om föräldrarnas planer. Vilka främlingskänslor flickorna hade fått gentemot sina föräldrar. Detta svek!
Nu fick de aldrig chansen, eller så fattade de det när det var försent. Försent att ringa 112.

Hur många barn kommer ställa frågor till experterna och inte bara ta till sig överskriften? Dina länkars överskrifter är inte hälften så hemska som dom kan bli ifall media får fri insyn.

Vilka experter är det förresten som ska tillfrågas? Du och ditt anhang här på FB?

2. Vet vi inget om.
4. Att få heltidsarbetande föräldrar förstå/inse att de inte kommer orka att ta hand om två hemmavarande "sjuka" barn med hemundervisning utan att någon eller några kommer att få betala med ett högt pris. Till att börja med - psykisk ohälsa. Hjälpa att ta hjälp som avlastning, enskilda samtal mm..

2. Ja, så därför chansar vi?
4. Du tror inte att det skulle ge dina heltidsarbetande föräldrar nya idéer att bli kvitt problemet?

Suck det är en djävulsk stor skillnad mellan familjemord och en random persom
som tar sig in på en offentlig plats och mördar folk.
Vid Antons fall kunde i princip vilken utlänning som helst bli dödad.
Vid familjemordet var det riktat bara mot familjen.
Samhället måste ju vara förberedd och granska situationer som händer
på offentliga platser.Speciellt på en skola med barn.
Föräldrar som lämnar sina barn och förlitar sig på
att barnen är trygga i skolan , måste få klarhet.

Vid familjemord så tycker jag inte att allmänheten har med saken att
göra, det är en handfull människor här på FB som spammat majoriteten
av inläggen, tuggat och tuggat...och kommit ingenstans.

Polisen har gått ut med att inget mer kommer att tillkomma, det
finns ingen människa att åtala,
ingen allmänhet blev utsatt, ingen dom kommer att utlåtas på en förövare,
ingen fup.

Däremot vore det inte fel att granska skolan en smula, var de för lättövertygade?
Skulle de trots allt lämnat en orosanmälan trots att föräldrarna tillsynes var så
väletablerade och anpassade?
Om föräldrarna var ett lågstatuspar skulle deras barn definitivt blivit omhändertagna.

Du kan ju alltid slå på TV:n om du har någon..
Om inte, får du här ett ex. att titta på via dator/mobil:

https://www.svt.se/veckans-brott/

Finns fler program med olika upplägg att hitta under tv-tablåer.

Nä du har rätt. Jag har ingen tv. Eller rättare sagt jag har men ingen inkopplad.
Men jag lovar att se på programmet i datorn ifall du lovar att dom ger svar på mina frågor.

Men klart står ändå att Socialstyrelsen måste göra en utredning om barnen. Är det Åklagarmyndigheten eller Polismyndigheten som skall anmäla?

"I Sverige granskas dödsfall bland barn av Socialstyrelsen sedan januari 2008 enligt lagen om utredningar av vissa dödsfall (2007:606). Granskningarna begränsas till dödsfall som har samband med brott. Det är domstolarnas och de brottsutredande myndigheternas bedömning som avgör om gärningen utgör ett brott. Det är även dessa myndigheter som anmäler till Socialstyrelsen om det finns ett fall att utreda efter att rättsprocessen är avslutad och brott har kunnat konstateras."

TACK! För ett mycket klokt inlägg som manar till eftertanke.

Vad kan man som medmänniska göra för att lätta på trycket för en familj i en kris av detta slag?

Stefan Einhorn har skrivit en bok om Medmänniskor (2007)

""Att vara medmänniska är ett stort ansvar och en stor utmaning. Ibland lyckas vi, ibland misslyckas vi med att vara äkta medmänniskor. Världen är full av goda gärningar – men ibland är vi så fokuserade på det negativa att vi blir blinda för allt det som är gott."

"Han påminner oss om att en enda handling kan göra hela skillnaden i en människas liv och han ställer frågan: Om det inte är min uppgift att vara medmänniska – vems uppgift är det då?"

Finns det utrymme för dylika, då det ofta förväxlas med aktiviteten på antal inlägg på Facebook eller antal sociala vänner på nätet?

Det kanske inte är något bra mått på något som ingår i en medmänniska.

Medmänniskor är troligtvis en bristvara.

Visst kan jag förstå att det verkar som onödig (och lite tarvlig) nyfikenhet att vilja veta mer om en händelse som denna när man egentligen inte "har med det att göra".

Samtidigt hade kanske lite vanlig, tarvlig nyfikenhet kunnat hjälpa den här familjen? Om någon varit "skamlös" nog att tränga sig på? Att skvallra och vara nyfiken och vilja kika in i sin grannes vardagsrum och "lägga sig i" är ju en starkt mänsklig egenskap. Att leva i små, relativt isolerade familjeenheter som vi gör är ganska konstigt sett ur ett vidare antropologiskt perspektiv.

Jag minns en gång när mina föräldrars granne tog sovmorgon för första gången på femton år och halva kvarteret hade ett snabbt rådslag och bestämde sig för att gå och knacka på så han inte låg sjuk eller död. De väntade inte ens till klockan tio... Min poäng är att visst kan det verka illasinnat att skvallra och "lägga näsan i blöt" men andra myntet av den sociala kontrollen är ju att man faktiskt bryr sig och utgör ett skyddsnät.

Håller med. Socialstyrelsen borde göra en utredning. Kommer dom garanterat också att göra.