Citat:
Ursprungligen postat av milla200
jag vet att det är tester mm vi har 2 st här hemma med Aspergers Det är svårare för tjejer att få diagnos och det är svårare att få rätt diagnos om de är deprimerade. De ser livet på helt annat sätt än vi.
Jag har kämpat med att få skolan till att fatta att min son har Aspergers. Det var först när han tvingades att flytta till bjärred som han fick hjälp. Så jag har varit med om både orosanmälan, soc, hjälp med skolan, och jag vet inte allt.
Depressionen försvinner så pass för att de fattar varför de är annorlunda. och alla runt omkring måste ändra sitt sätt att tänka och tala. Att leva med en Asperger kan ibland vara väldigt kul då vi inte tänker på hur man säger saker och de tar det bokstavligt.
Jag vet att det är svårare med tjejer då bup inte vill göra utredning förrän depressionen är borta. Så från att "bråkat" med kommun, skola och bup var lång med sonen men dottern är värre. Hon har fast hon bara är 14 försökt att ta livet av sig då hon inte förstår varför hon gör så eller si. Men ingen utredning utan man medicinerar bort det.
Men vet man vad man ska titta på så ser man rätt så lätt redan när de är små. En asperger är ofta lite gammalmode i språket och stockholms dialekt. Märks kanske mer här nere än i stockholm. När de går eller springer så har de oftast "konstig" stil, då armarna inte pendlar som för en "vanlig" person. Ögonkontakt får du sällan. Vanligt med "tunnel seende" och svårt att sortera ljud.
och om vi ska vara petiga så finns inte den diagnosen längre. De som har fått den har det men "nya" får inte Aspergers utan de har autism. Även kallad Högfungerande Autism.
Sen hade ju faktiskt inte Agnes och Moa ME.
Jag skrev tex ME, eftersom det har nämnts,
även utmattning är vanligt hos de som har ASD.
Men ingen vet vilken diagnos de hade, jag tror ej själv på ME.
Man blir inte expert på ASD för att man har barn med diagnosen,
man blir möjligtvis expert på sina barns beteende.
Det är otroligt vanligt att föräldrarna har det själva,utan att de inser det..
Autismspektrumstörning ASD är väl det ord man numera använder.
Eftersom du verkar ha begränsat med kunskaper om ASD
som sträcker sig till din familj, så är det tyvärr så att NEJ
depressioner försvinner inte alltid i och med en diagnos sätts.
Att få en definitiv diagnos kan tom utlösa en depression.
Det är naivt att tro att allt löser sig med en diagnos,
det kan hjälpa OCH stjälpa.
Dessa personer får kämpa i hela sitt liv för att passa in
och beroende på olika parametrar som begåvning, uppväxtmiljö,
intressen, personlighet,arv, nivå på ASD och social träning ter sig liven olika
för alla.
Att man missat många med ASD beror på att man varit
för rigid i sin utredning, lustigt med tanke på att ASD människor
har beskrivits som rigida.
Man har följt en strikt mall och därmed missat allt emellan.
Beteendet är inte exakt på samma nivå för alla, en del har
inte ens synliga mönster som udda rörelsemönster eller
pratar stelt.
Samma sak med snacket att ta ord bokstavligt...
Hur många har inte hört om personen med ASD som blir tillfrågad
om de kan stänga fönstret och personen
svarar bara - Ja, istället för att stänga fönstret.
Sådana svårigheter att förstå har inte alla med ASD.
Jag skulle tippa på att ASD är betydligt vanligare än
vad man tror, om man normaliserar diagnosen och
gör det till en personlighetstyp så har vi kommit en
bra bit på vägen för att få människor med ASD att må
bättre.
De som dessutom har lyckats relativt bra känner ju många
gånger inte behov av att bli diagnosticerade.
Finns de som blir väl accepterade i sin omgivning, trots att
de visar ett udda beteende, men de har kunskaper och personlighet
som bär upp dem.
De finns överallt i politiken, bland skådisar,lärare , läkare ,proffessorer och andra yrken.
