Citat:
Ursprungligen postat av
Picasso2
Ja, men detta handlar också om en förtvivlan hos två föräldrar som du överhuvudtaget inte kan tänka dig in i. Du har inte förmågan att se utanför dig själv. Kan du förstå vilken avgrund dessa två föräldrar stod inför? Nej, det kan du inte.
Jag tror det många reagerar på är att även om de själva aldrig befunnit sig i samma situation finns det dessvärre andra som befunnit sig i motsvarande situation, men vilka inte valt att mörda sina barn.
Förklaringen att förtvivlan utgör ensam orsak är helt enkelt för naiv.
Det vi ser som analyserar hjärnorna hos personer som begår grova kriminella handlingar och de som låter bli är att de förra skiljer sig från de senare i sin neurofysiologi. Myten att ”vem som helst kan bli en mördare” är inget annat än just en myt.
Sedan kan förövare givetvis rationalisera för sig själva och andra om sina motiv. Det är regel. Att mamman och pappan varit deprimerade råder det knappast något tvivel om, men att det skulle vara så enkelt att depression utan framtidsutsikter för familjen i sig leder till
familicide stämmer helt enkelt inte. Då hade vi sett betydligt fler exempel på detta, men det gör vi tack och lov inte.
Jag känner personligen till flera fall där hopplösheten varit i paritet med vad föräldrarna i Bjärred stod inför. Mina nära som fått begrava sina barn, men kämpade för dem och ägnade varje dag de hade i sina liv åt att älska dem. Jag har även personliga exempel på solskenshistorier där barn fått dödsdomar, men tack vare nya medicinska genombrott kunde må bättre, bli vuxna, om än aldrig helt friska. Om deras föräldrar mördat dem innan dess...
Varje fall är unikt. Visst. Faktum kvarstår dock i princip inga väljer att mörda sina egna barn. Depression och avsaknad av framtidsutsikter räcker helt enkelt inte som ensam förklaring, hur mycket det möjligen än gör det för en del i den här tråden.