Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Men det du skrev inbegriper en kännedom som är så långtgående, att man nästan måste ha varit en del av familjen för att kunna vara insatt:

Min gissning blir att du har tagit del av "avskedsbrevet" och att det innehåller en lång förklaring från föräldrarna. Om det vore så, skulle jag dra öronen åt mig och det beror inte på att jag misstror dig, utan i så fall att jag misstror föräldrarna som mördat sina barn och därför inte litar på vad som står i brevet.
Jag begriper inte hur du kan känna dig kränkt av att jag ifrågasätter källan (och inte dig alltså) när du verkar så tvärsäker på hur allt ligger till.
Och min enda, enkla fråga, som endast rörde hur pass "lång historia bakom" du uppfattar att det var, struntade du bara i. Det tycker jag är respektlöst. Vi befiinner oss ändå på ett diskussionsforum och säger man a borde man också kunna säga b. Vad är annars poängen med att säga a?

Tack, det var precis det jag menade! Det är inte en slump att handikappförbund t ex är emot dödshjälp. De vet att det börjar med ett särskilt "ömmande" fall men sakta men säkert så flyttas gränserna. Det är en mycket farligare väg än vi kan tänka oss.

Dessutom de äldre som redan idag känner sig som en belastning i samhället, vilket tryck skulle de inte uppleva?

Vi fortsätter med de svårt sjuka som "belastar" samhället p g a mycket sjukvård och dyra läkemedel har de existensberättigande? Detta är tunga frågor men de är väldigt viktiga. Sedan finns det naturligtvis alltid fall där man förstår att situationen är omöjlig. Det jag hoppas på är att människor ska få hjälp att leva tills döden kommer naturligt med hjälp av de mediciner som finns och i svåra smärttillstånd ska det inte snålas på smärtlindring.

Många som är i svår smärta har grumlat omdöme. Livsvilja kommer och går beroende på fysiken och andra händelser i livet m.m. Det går inte att dra en tydlig linje mellan dem som borde få välja och de som inte borde få.

Omgivningens inställning till personer skulle påverkas högst dramatiskt om man införde dödshjälp. Den som har sett anhöriga bli dödsfiender för livet över käbbel om arvegods förstår att alla anhöriga inte skulle vilja vänta och hjälpa den anhörige att leva. Dessutom hålls många friska gamla vid liv längre av att deras anhöriga och vänner lever – även om de har det svårt så kämpar de sig kvar i livet tillsammans. Man är meningsfulla för varandra utan att alla förstår det. Dör en person i förtid så riskerar man också beröva någon annan dennes fäste i livet. Även de som önskar livet ur någon anhörig kommer upptäcka sig ha förlorat en del av sina liv på ett sätt som de inte fullt kan överblicka.

En döende och dennes anhöriga vet inte när den döende kan dela med sig av livserfarenhet eller ge insikter till anhöriga, vänner eller efterlevande som hjälper dem att handskas med sina liv och leva längre och lyckligare eller i försoning med ett öde.

Sverige är ett litet land med få invånare: varje svensk livssekund är betydelsefull, borde vara betydelsefull, i evigheten. Här dör vi minsann inte vid första bästa tillfälle...

Herrarna åker fem mil skidor – varför inte två eller två och en halv?

Ingen enskild person eller instans kan avgöra frågor av det här slaget. Alla andra alternativ än längsta möjliga liv måste vara alternativet som måste förklara sig. Somligas lidande är naturligtvis sådant att man önskar att de kunde få den hjälp som de behöver, men jag kan inte svara på hur det borde se ut. Det är juridik inte minst.

Egna initiativ (som henkows) kommer alltid att finnas och kommer inte gå att hindra fullt ut, även om just "kärnfamiljeeuthanasie" är extreemt ovanligt.

Men för den allmänna moralens skull vad gäller synen på livet och livets slut, så säger jag: Kom inte och rucka på vår död!

Wer spricht von Siegen?
Überstehn ist alles.

Innan jag lägger ner den här tråden (för vi kommer nog inte längre) så vill jag
bara lägga ut en text igen, och sen skiter jag i det här.
Jag har fått tillräcklig info i form av PM, media, ett gött gäng här i tråden,och polis så nu
har jag hela bilden klar för MEJ.
Därför skall jag inte plåga er andra med en annan syn på detta nått mer.
Jag räknar kallt med att samma gäng kommer förkasta denna text med nått smart.
Skit samma, här kommer den, och ta den för vad den är.

Kortfattat:

Oskar och Hanna tog gemensamt beslutet att avsluta allas lidande. Det togs för länge sedan. Döttrarna var självklart inte medvetna om detta.

Med tanke på allas tillstånd fanns det mycket tunga mediciner tillgängliga. Oskar hade dessutom hamstrat propavan och Imovane som han lyckats få utskrivet då han påstått att han hade sömnsvårigheter.

Cocktails gjordes till de båda barnen så att de smärtfritt och ovetandes fick somna in (nej, man stryper inte eller knivmördar de man älskar som många tror här).

Föräldrarna övervakade barnen tills de säkert visste att deras hjärtan slutat slå.

Därefter tog mamman sin cocktail och pappan väntade in hennes sista andetag. (Förmodligen hjälpte han henne att dö)

De hade kommit överens om att pappan, som var i bäst fysisk och psykisk form — skulle vänta till sist. När han slutligen var alldeles ensam kvar i huset tog han en ordentlig överdos med tabletter och därefter hängde han sig. Detta för att han skulle minimera risken att överleva om någon plötsligt skulle komma in och hitta honom.

Föräldrarna spelade in en film där de förklarade varför de tillsammans valt att avsluta sina och barnens liv. Döttrarnas smärtor och symptom skulle förvärras och ett sådant liv, förtjänar ingen att genomlida i väntan på sin död. Det är inte värdigt. I deras ögon var alltså detta en slags kärleksförklaring. De ville inte se sina barn lida mer i väntan på en långsam död.
Så det blev dödshjälp.

Jag tror det var Hannas idé från början och att hon nu bestämt sig för att dö tillsammans med barnen. Pappan drogs med i ta8nkegångarna då han inte heller orkade se sina barn lida, liksom hustrun. Det blev helt enkelt ” allt eller inget ”.

NEJ !! Jag tycker INTE att det är rätt att ta livet av sina barn.
NEJ !! Jag tycker INTE att föräldrarna valde rätt beslut.
Däremot förstår jag VARFÖR dom fattade detta beslut, även om jag ALDRIG skulle fatta samma beslut själv.

Over and out!

Dumskalle
Orkar inte förklara omvärlden en gång till för dig.

3 dagar på preliminära toxikologiska prover och preliminär obduktion.
Det tillkommer bara fler detaljer och allt blir färdigskrivet, annars är preliminära resultat alltid samma som det slutliga. Väldigt sällan att det ändras något.
Ärendet hade förtur före allt annat. Du vet inget om hur detta fungerar.

Jag ser det inte som något påhopp på mig alls. Du vänder dig mot vissa av mina inlägg, det är helt OK.

Här ett där jag vänder mig mot ME. Barnet hade bevisligen hemundervisning vilket jag menar snarast motsäger att dom skulle ha diagnosen ME.
"dessa diagnoser inkluderar en utmattning i hjärnan som inte klarar av vare sig ljus, ljud eller framförallt ny information, hemundervisning skulle inte tillföra någon skillnad alls"

Först vill jag vara kristallklar med att föräldrarna har mördat sina två barn. Det är inte OK.

EN ANNAN sak är att söka hitta en förklaring eller söka förstå vad som ledde fram till att föräldrarna tog detta drastiska beslut.

Jag utgår från min uppfattning att barnen led av en obotlig allvarlig sjukdom med för tidig död som obevekligt slut.

En förklaring jag ansåg rimlig
1. "berodde på en djup insikt i sina barns sjukdom, vilket snarast är det mest troliga. Det beslutet föräldrarna tagit är säkerligen välgrundat och utifrån barnens bästa"

afKnollentott skriver då "Jaa, det måste var alla tiders för barnen att bli mördade" varpå jag svarade
2."Frågan är väl var alternativet varit"

Jag tror fortfarande att barnen var allvarligt sjuka och att det inte är osannolikt att det även kan ha drabbat en eller båda föräldrarna.

Innan jag lägger ner den här tråden (för vi kommer nog inte längre) så vill jag
bara lägga ut en text igen, och sen skiter jag i det här.
Jag har fått tillräcklig info i form av PM, media, ett gött gäng här i tråden,och polis så nu
har jag hela bilden klar för MEJ.
Därför skall jag inte plåga er andra med en annan syn på detta nått mer.
Jag räknar kallt med att samma gäng kommer förkasta denna text med nått smart.
Skit samma, här kommer den, och ta den för vad den är.

Kortfattat:

Oskar och Hanna tog gemensamt beslutet att avsluta allas lidande. Det togs för länge sedan. Döttrarna var självklart inte medvetna om detta.

Med tanke på allas tillstånd fanns det mycket tunga mediciner tillgängliga. Oskar hade dessutom hamstrat propavan och Imovane som han lyckats få utskrivet då han påstått att han hade sömnsvårigheter.

Cocktails gjordes till de båda barnen så att de smärtfritt och ovetandes fick somna in (nej, man stryper inte eller knivmördar de man älskar som många tror här).

Föräldrarna övervakade barnen tills de säkert visste att deras hjärtan slutat slå.

Därefter tog mamman sin cocktail och pappan väntade in hennes sista andetag. (Förmodligen hjälpte han henne att dö)

De hade kommit överens om att pappan, som var i bäst fysisk och psykisk form — skulle vänta till sist. När han slutligen var alldeles ensam kvar i huset tog han en ordentlig överdos med tabletter och därefter hängde han sig. Detta för att han skulle minimera risken att överleva om någon plötsligt skulle komma in och hitta honom.

Föräldrarna spelade in en film där de förklarade varför de tillsammans valt att avsluta sina och barnens liv. Döttrarnas smärtor och symptom skulle förvärras och ett sådant liv, förtjänar ingen att genomlida i väntan på sin död. Det är inte värdigt. I deras ögon var alltså detta en slags kärleksförklaring. De ville inte se sina barn lida mer i väntan på en långsam död.
Så det blev dödshjälp.

Jag tror det var Hannas idé från början och att hon nu bestämt sig för att dö tillsammans med barnen. Pappan drogs med i tankegångarna då han inte heller orkade se sina barn lida, liksom hustrun. Det blev helt enkelt ” allt eller inget ”.

NEJ !! Jag tycker INTE att det är rätt att ta livet av sina barn.
NEJ !! Jag tycker INTE att föräldrarna valde rätt beslut.
Däremot förstår jag VARFÖR dom fattade detta beslut, även om jag ALDRIG skulle fatta samma beslut själv.

Over and out!

Innan jag lägger ner den här tråden (för vi kommer nog inte längre) så vill jag
bara lägga ut en text igen, och sen skiter jag i det här.
Jag har fått tillräcklig info i form av PM, media, ett gött gäng här i tråden,och polis så nu
har jag hela bilden klar för MEJ.
Därför skall jag inte plåga er andra med en annan syn på detta nått mer.
Jag räknar kallt med att samma gäng kommer förkasta denna text med nått smart.
Skit samma, här kommer den, och ta den för vad den är.

Kortfattat:

Oskar och Hanna tog gemensamt beslutet att avsluta allas lidande. Det togs för länge sedan. Döttrarna var självklart inte medvetna om detta.

Med tanke på allas tillstånd fanns det mycket tunga mediciner tillgängliga. Oskar hade dessutom hamstrat propavan och Imovane som han lyckats få utskrivet då han påstått att han hade sömnsvårigheter.

Cocktails gjordes till de båda barnen så att de smärtfritt och ovetandes fick somna in (nej, man stryper inte eller knivmördar de man älskar som många tror här).

Föräldrarna övervakade barnen tills de säkert visste att deras hjärtan slutat slå.

Därefter tog mamman sin cocktail och pappan väntade in hennes sista andetag. (Förmodligen hjälpte han henne att dö)

De hade kommit överens om att pappan, som var i bäst fysisk och psykisk form — skulle vänta till sist. När han slutligen var alldeles ensam kvar i huset tog han en ordentlig överdos med tabletter och därefter hängde han sig. Detta för att han skulle minimera risken att överleva om någon plötsligt skulle komma in och hitta honom.

Föräldrarna spelade in en film där de förklarade varför de tillsammans valt att avsluta sina och barnens liv. Döttrarnas smärtor och symptom skulle förvärras och ett sådant liv, förtjänar ingen att genomlida i väntan på sin död. Det är inte värdigt. I deras ögon var alltså detta en slags kärleksförklaring. De ville inte se sina barn lida mer i väntan på en långsam död.
Så det blev dödshjälp.

Jag tror det var Hannas idé från början och att hon nu bestämt sig för att dö tillsammans med barnen. Pappan drogs med i tankegångarna då han inte heller orkade se sina barn lida, liksom hustrun. Det blev helt enkelt ” allt eller inget ”.

NEJ !! Jag tycker INTE att det är rätt att ta livet av sina barn.
NEJ !! Jag tycker INTE att föräldrarna valde rätt beslut.
Däremot förstår jag VARFÖR dom fattade detta beslut, även om jag ALDRIG skulle fatta samma beslut själv.

Over and out!

Unga människor har av naturliga och säkert livsvitaliserande anledningar inte erfarenheten som krävs för att se nyktert på sådana frågor. Man kunde anföra mer. Livet är långt och längre, vilket vi ska tacka försynen för, vilket möjliggör större klokskap kring hur världen bör organiseras. Det är äldre och gamla som förstår vad livet betyder för både äldre och yngre.

Yngre kan heller inte förstå att och hur varje sekund räknas. När man förstår att sekunder översätts i hopp, att hopp om livet är tid, att mening är tid, så förstår man också att det inte är en "sakfråga" eller ett beslut med det och det tillägget eller undantaget. Livet är. Och det är olika för alla. Det finns ingen jämförelsemöjlighet.

Livet är ett födelsedagskalas med tjugotre minuter tecknad film med missad slutkläm för att någon satte sig på fjärren och slog om till nyheterna, lätt vidbrända popcorn, ballongen som sprack eller inte sprack, en kvarglömd mockasin och rufsigt hår, tårta på slipsen och en ofrivillig snyting från grannpojken, lite tårar, mycket skratt. Så ser det ut.

Men man gör ändå om samma sak nästa år.

Det ska inte råddas i det, man ska bara sätta i ordning kalaset.

Hur var och en upplever det där kan inte mätas. Men man har något att prata om, att berätta om, att minnas. Vem ska avgöra vem som inte borde få vara med på kalaset?

Först tar han tabletter och sen hänger han sig??? VArför ta tabletter överhuvudtaget om han ska hänga sig?