Feminister dör ensamma utan partner

Önskar du kunde se hur mycket du har att leva för och hur priviligerad du ärcsom är frisk

Istället för att frigöra sig och erkänna att man har haft fel så blir man självdestruktiv i sitt tänkande. Det krävs mod att erkänna fel, det gör ont en stund men senare lär man sig inse att det var värt det. Man växer lite.

Du vet ingenting om huruvida jag är frisk eller ej.

Alla dör vi ensamma, det är väl det enda man kan vara säker på.
Man kan inte förvänta sig att andra ska fylla livet med mening, det är en tung börda. Att just feminister skulle vara mer ensamma än andra tror jag inte på, sen är de ju inte alls säker att man känner sig mindre ensam i en relation, många harvar på i ren bekvämlighet.

Hur menar du att man inte dör ensam? Man går ju själv in i döden, ingen följer dig där.

Jag kan ju inte veta mer än du berättar. De problem du berättar om säger mig iallafall du är fysiskt frisk. Så grattis P

Alla dör mycket riktigt ensamna, MEN att ha en livspartner som finns intill då du dör är nog den största tröst du kan få. Ja förutom då att dina barn finns vid din sida då du dör.. då kan du dö med vetskapen om att delar av ditt DNA kommer att fortsätta efter dig. Det kan säkert ge en viss tröst.

Men för att återgå till en partner så är nog att finnas på plats då en partner dör den största bekräftelsen på att förhållandet varit äkta och uppriktigt.

(Yes Tillbaka efter lite avstängningar)

Som det säkert redan nämnts i tråden så dör de flesta gubbar först så majoriteten av kvinnor dör ensamma utan partner ändå. Har man sen inte haft någon slipper man ju sakna den.

Faktiskt känner jag inte en enda ensam och bitter feminist. Vissa är ensamma såklart, en del har valt det själva och en del är bara inte i en relation för tillfället.
Själv är jag feminist och är lyckligt gift sedan flera år med min ungdomskärlek. Han och jag för alltid.

Jo, man har funderat i dessa banor den senaste tiden. Visst vill man ha någon, men det är en stor risk.
Samhället är inte familjeorienterat i någon egentlig mening. Folk kittas inte ihop längre. Alla drar åt olika håll. Kvinnor som vill leva traditionellt kan göra det lättare med män med mer inflytande och slipper umgås i sektliknande miljöer bland kvinnor som avundsjukt stöter ut dem för att de endast avlar barn.

Själv låg man runt mycket i tidiga 20 års-åldern. Inte en chans att man ville satsa på dessa och bli familjeförsörjare när bytet varit så enkelt vunnet.
Såg en tjej som jag och en kompis delat på under en kväll - komma gåendes med sin nuvarande pojkvän. Kände med honom. Fan om han visste vad vad vi gjort, när han väl fastnat för henne. Henne kanske han ska ha barn med.

Det är inge kvinnoförakt det handlar om. Man vill bara inte ha en mor till sina barn som legat runt, helt enkelt.

Jag inbillar mig att tänket är naturligt, därmed sunt och verkligheten därför förblir besynnerlig. Fan va vi knullar runt!

Jo, sen kan man ju fråga sig vilket samhälle vi nu är med och bidrar till. Men detta varierar beroende på om man är vänster eller höger.

Faktum är ju att detta är något onaturligt och liksom sker med hjälp av normer i den kultur vi lever i. Men även pga att de som lämnar sina barn på dagis - även de fått anknytningen förlorad och säkert familjebanden rubbade i tidig ålder. Fisken vet ju inte att den befinner sig under vatten.
Dock är frågan om vi verkligen kommer att komma tillbaks till det naturliga igen. Men sånt brukar krig och naturkatastrofer kunna lösa så vi får la se vad som händer.

Vill man tillbaka till det naturliga kan man flytta ut i skogen och dö av en infektion. Finns inte så mycket bättre lösningar då kvinnor ska dubbelarbeta.