Citat:
Ursprungligen postat av
CountMyshkin
Du Stefan S. som tittat på 1000 fall av familicide, har du fått någon insikt i hur många fall det finns där två föräldrar - i samförstånd! -mördar sina barn?
Jag har givetvis inte själv tittat på mer än ca 50 fallstudier om
familicide, men däremot har jag läst forskningslitteratur som sammanlagt avhandlar tusentals fall av
familicide. Däribland den studie Henrik Lysell
et al gjort om sådana fall i Sverige:
http://europepmc.org/abstract/med/24345878
Inte i något fall av dessa fall har det förekommit att två föräldrar gemensamt och i samförstånd mördat sitt eller sina barn och sedan begått självmord.
Om det nu stämmer att båda undertecknat brevet kvarstår det faktum att en av föräldrarna förmodligen varit mer pådrivande än den andra parten.
I Fallet Bobby dömdes både mamman och styvpappan för grov misshandel, grovt vållande till annans död och brott mot griftefriden, samtidigt som det stod klart att styvpappan var den dominerande och pådrivande. Mamman hade förmodligen aldrig gjort vad hon gjorde mot Bobby om det inte vore för styvpappan.
Så är det i princip vid samtliga mord som begås av ett par. Oavsett om det är heterosexuella par som Alton Coleman och Debra Brown, homosexuella män som Henry Lee Lucas och Ottis Toole eller homosexuella kvinnor som Gwendolyn Graham och Catherine May Wood. En av dem är dominant, den andra på något sätt underlägsen och psykiskt bunden till den pådrivande mördaren.
Över en femtedel av alla seriemördare arbetar exempelvis i par, där den ene är i princip alltid är dominant och pådrivande relativt till den andra mördaren. För en snabb genomgång läs:
https://www.psychologytoday.com/articles/201407/partners-in-crime
Nu hävdar jag givetvis inte att föräldrarna i Bjärred var seriemördare. Jag understryker bara att en part i princip alltid brukar vara den dominante och pådrivande när mord begås av ett par.