Citat:
Ursprungligen postat av
why123
Jag instämmer till fullo med det du skriver men, det finns ett men. Nu tänker jag inte titta igenom artiklar igen, men som jag har förstått det så var mamman närvarande när den äldsta dottern skulle hemskolas. Sedan tog OH över kontakten.8
Yngsta dottern "insjuknar" mamman dyker upp igen för att få igenom hemskolningen, sedan tog OH över igen.
Är detta bara en slump att när väl hemskolningen gått igenom så var OH tvungen att återigen vara den som höll kontakt med skolan.
En del säger att Oskar kontrollerade barnen men var det så? Var det inte bara så att någon var tvungen att hålla kontakt med skolan och det föll på Oskar? Likaså att han skjutsade yngsta dottern till pianoläraren, hade han något val?
Var det så att allt det tunga praktiska föll på honom, det vet vi inte? Vi vet att han varit synlig med yngsta dottern och vi vet att han åkte till arbetet. Varför anses han vara narcissist (nu påstår jag inte att du skrivit det) när han faktiskt gjorde fullt normala saker. Vi undrade länge vem mamman var (inte vad hon hette) och det gör jag fortfarande..
Sedan att Oskar var väldigt intresserad av moms tycker inte jag är så konstigt..Det var hans intresse och arbete. Tänk på alla forskare som praktiskt taget ägnar dygnet runt för att komma fram till något, det är ju det som får samhället att utvecklas.
Eftersom jag håller med dig, är det inte dig jag argumenterar mot. Jag tyckte bara att din text var så bra att den förtjänades att citeras.
Nej, jag håller fullständigt med dig. Det låter fullständigt vansinnigt att två föräldrar kommit till ett sådant beslut. För att ö.h.t kunna greppa det har hemska, hemska sjukdomar satts på barnen av användare i tråden för att det på så sätt skulle bli begripligt.
Men det stämmer inte med sanningen. Barnen hade inte de hemska sjukdomarna som det spekulerades om i tråden. Även om det faktiskt varit så att barnen varit svårt sjuka, praktiskt taget döende, så hade de befunnit sig på sjukhus. Där på sjukhuset hade föräldrarna fått hjälp för att kunna ta sig vidare i livet.
Man behandlar inte sina barn som sjuka husdjur, tar livet av dem för att de ska slippa lida.
Tack för ett sansat och insiktsfullt inlägg.
Det fetade;
"För att ö.h.t kunna greppa det har hemska, hemska sjukdomar satts på barnen av användare i tråden för att det på så sätt skulle bli begripligt."
Kan man inte också se det så, att den andra gruppen användare i tråden istället för att "sätta hemska, hemska sjukdomar på barnen", ger
föräldrarna diverse diagnoser, störningar och ja, rent fruktansvärda egenskaper, för att, precis som du skriver,
göra det mer begripligt. Som jag ser det, handlar det senare om att
distansera sig från gärningspersonen/erna och brottet. En slags försäkran att det här aldrig skulle kunna drabba mig;
"en psykiskt frisk person och god förälder". Medan det förra handlar om att
närma sig förövarna - i vilken situation,
hur illa, kan två, tillsynes välfungerande och engagerade föräldrar, drivas till mord? Är det möjligt?
Och personligen så tänker jag som så, att det finns absolut
ingenting som är värre för en förälder än att se sina barn lida. Och att dessutom inte kunna göra någonting för att lindra det. Inte konstigt om det leder till viss grad av depression. Det är inte heller
mindre plågsamt om lidandet till stor del är psykiskt, inte går att lindra med starka värktabletter eller har ett klart definierat slut. Sorgen över att se kroppen förtvina, inte orka med fritidsaktiviteter och gå i skolan, smärtan i det - för flickorna
och föräldrarna- kan inget piller, psykolog eller avlastningsfamilj ta bort. Och hur en familj hanterar det beror förstås av en mängd faktorer. Och givetvis
är det mord.