Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Just det. Nu vet vi inte om han hade fått tjänsten!

Nu när han är död så kommer det att vara en hemlighet.

Jag tror att han fick en indikation på att han inte kommer få tjänsten, då Lund har höga krav när de utnämner folk. Denna sak handlar om en farlig brottsling och de människor han tog sig rätt att mörda.

1. En person med alla de störningar O H hade, 2. en mördare som mördar sina barn, 3. klarar inte av att omgivningen ser på honom som misslyckad. 4. O H skulle hoppa jämfota av glädje om han fått tjänsten. 5. O H var av det som framgår en otäck person med ett oändligt bekräftelsebehov, som ansåg sig allvetare och professor på allt, det var kvalitéstämpeln från officiellt håll han saknade!

Det vi vet är att två barn blivit kallblodigt mördade. Det finns inget förmildrande. Om det var båda föräldrarna som mördade barnen eller bara pappan vet vi inte. Men denna mamma skyddade inte ens sina barn.

Att förklara morden med barnens sjukdom är att undvika diskussionen om att ondskan kan ha många skepnader. Av vad som framkommit om flickorna och deras olika anlag och talanger så finns det inget utrymme för att ens tvivla på att de kunde ha haft bra livskvalité om de fått leva. Alla människor har sin utmätta tid. Ett beslut om att mörda de egna barnen, på egna subjektiva grunder om vad som är livskvalité visar på ett makalöst förakt för allt vad civilisationen står för. O H verkar ha haft Asperger eller liknande syndrom, där han blev besatt av ett ämne, moms, där även små barn ska förälska sig i moms. Eftersom det var det ämne pappa tyckte var sexigt.

Vem som helst skulle bli trött och utmattad av en skitstövel som snöat in sig på moms, och de mest tråkiga ämnesområdena inom juridiken. Vid googling av barnmördaren O H så har han postumt blivit en framgångsrik akademiker. Jag har mest funnit att han undervisade på slentrian. Anmärkningsvärt repetitiv, där det framgår att han var en karl som gillade att babbla, och inte höll det måttet som det i efterhand påstås i eftermäle på Linkedin.

Det finns en hund begraven i hans asöken om professur. Konkurrensen är stenhård inom ekonomi. SU och Handelhögskolan är världsklass i jämförelse med Lund och Örebro, där han hängde. Det ligger närmast till hands att det var O H besvikelser i det akademiska livet som triggade morden. O H påminner mig om herr Goebbles, som också var rationell när han tog beslutet att frun och barnen måste dö.

Nu har jag läst och läst och....

Det som från början var ett "solklart" fall - om än ovanligt tenderar bli mer och mer komplicerat.

En förtvivlad pappa och en lika förtvivlad mamma ser ingen annan utväg än att gemensamt "avliva" sina döttrar som de anser ha/få en icke tillräcklig livskvalitet. Eftersom samhället aldrig skulle acceptera detta kommer de också överens om att ta sina egna liv.

Frågan vi (jag) ställer mig är: -Under vilka omständigheter skulle en till synes normalt funtad människa eventuellt kunna komma fram till ett sådant beslut?
Kanske om:
- Barnen har fruktansvärda plågor, har bara några månader kvar i livet, det finns verkligen inget hopp om överlevnad, ingen medicin som finns underlättar eller verkar överhuvudtaget.
- Mamman har fått ett tragiskt besked om återfall av cancer med dödlig utgång. Barnen kommer att hamna "på institution"...
- Pappan också sjuk? Vill verkligen inte ha en framtid som passare av sjuka barn, då har han heller ingen livskvalitet?
- Ingen hjälp att få, "alla" misstror mamma och pappa...
Men:
- Ingenting tyder på att barnen är så svårt sjuka att de har ständiga plågor eller i princip ligger för döden. De kan tillgodogöra sig undervisning. Av de sjukdomar som diskuterats är ingen av dem dödlig. (Lämnar prognosen öppen eftersom sjukdomen inte är bekräftad)
- Mamman KAN ha fått ett tufft besked, som MÖJLIGTVIS kan ha fått henne att reflektera över att ända SITT EGET liv.
- Finns inget som tyder på att pappan skulle fått en diagnos MEN det har diskuterats avmagring och håravfall i tråden...

Eftersom OM-en faller ifrån till förmån från MEN-en, så skriker min logik neeeeej...

- Båda föräldrarna till sina två sjuka barn sitter inte och planerar att avliva dem! Lever man i ett partnerskap stöttar man varandra. Har den ena mörka tankar, försöker den andra muntra upp. Gråter den ena - tröstar den andra osv. Förhållandet behöver inte ens vara idealiskt, bara mänskligt...

ALLTSÅ säger min logik att någonting i föräldrarnas förhållande har varit fruktansvärt fel. Att EN förälder har löpt amok och dödat hela sin familj för att därefter ta sitt eget liv DET har hänt mer än en gång. Att BÅDA föräldrarna GEMENSAMT kommit fram till detta beslutet är OTROLIGT, OSANNOLIKT, OVERKLIGT och alla andra ord som börjar på O.

Till trådföljare: Läs inläggen av najjon!!

Människor han beskriver FINNS. Jag trodde att de bara fanns i kriminalromaner o dyl, men vid två tillfällen har jag pratat med människor som varit utsatta för dem. I det ena fallet var det en som hade ett mycket statusfyllt yrke, en "exemplarisk" make och far. Hans barn avgudade sin pappa och tog hans parti helt och fullt vid skilsmässan, hans fru blev en blek marionettfigur som till slut orkade slita sig loss till omgivningens förfäran - hur kan du "- han som är såååå raaar"

I det andra fallet misshandlades frun så svårt att sjukhusvistelsen blev 6 månader, ändå tog dottern styvpappans parti. Skadorna ansågs självförvållade och fallet gick aldrig till åtal.

Jag vill inte kasta skit - men jag skulle vilja att fler överväger möjligheten att NÅGON av dessa föräldrar kan har varit en sådan (jag vill inte säga ordet - psykopat - för det slänger alla omkring sig i tid och otid).

Några reflexioner:
- Mamman, visserligen hårt arbetande med två sjuka barn, men inga hobbys? inga "after work" med arbetskamrater, inga fysiska aktiviteter?, visserligen inte "onormalt" att inte ha facebook i den åldern, men ändå, en fin bild på blomman i trädgården, det nymålade staketet eller NÅGOT...
- Barnen - mobiltelefoner?? "alla" barn, även riktigt små brukar ha dessa deviser och kommunicera med sina kamrater med, facebook, messenger m m. Ena dottern hade tydligen instagram, användes det?? var det under "överinseende"?? Kom kompisar på besök?? När det var dags för undervisning, var flickorna tillräckligt vakna för att tillgodogöra sig lektionen? Behövde de ta medicin innan lektionen för att orka? Var någon av föräldrarna närvarande vid undervisningen? Var dessa lektioner allt flickorna orkade med på en dag? Hur fördrevs resten av tiden isf? Var de sängliggandes för det mesta? Hårt hållna har nämnts - hur hårt??

Här har kommit lite "hintar" från en del som kan tyda på "onormalt kontrollbehov" - önskar att fler isf träder fram och berättar. Elisabet Höglund - fortsätt gräv!! Här finns mer än en hund begraven i hela den här historien...

PS Jag tror alltså INTE att beslutet varit gemensamt. Jag tror att händelseförloppet är "stagat" - regisserat. Allt för att få ett rätt "eftermäle"...
-

Instämmer till fullo. Det här är inte en fullt normal familj med 2 sjuka barn där föräldrarna sansat kom fram till att det bästa vore om alla dog. Jag tror inte att sånt händer. Jag vet inte om det hänt nånsin? Ens med dödssjuka barn där lidandet är outhärdligt. Det finns inget normalt med att ta beslutet att döda sina barn. Inget! Antingen blir man psykiskt sjuk - psykos - och det är rätt så osannolikt att båda ska drabbas samtidigt och dessutom smida planer om kollektivt självmord ihop under denna psykos. Eller så är man dum i huvudet från början. Men gemensamt beslut av två normala människor? Fruktansvärt osannolikt. Jag köper det inte.

Nej. Det måste inte vara så.
MEN ett isolerat barn (isolerade människor överhuvudtaget) gör inte sällan liknande saker, dvs identifierar sig med karaktärer och genom citat, texter etc som de kan relatera till och som får bli budbärare eller stå för allt man inte kan få ut med egna ord, oavsett vad anledningen är att man inte kan berätta.
Även vanligt förekommande inom tex autism.

Varför saknade bilarna regeistreringsskyltar.Bilarna som stod på tomten?

Kämpa inte emot.....
Polisen har bekräftat att besutet var gemensamt, och dom hade aldrig gått ut med det om det inte vore sant.
Eller har du en bättre teori, som du vill dela med oss ?

Nu har jag läst och läst och....

Det som från början var ett "solklart" fall - om än ovanligt tenderar bli mer och mer komplicerat.

En förtvivlad pappa och en lika förtvivlad mamma ser ingen annan utväg än att gemensamt "avliva" sina döttrar som de anser ha/få en icke tillräcklig livskvalitet. Eftersom samhället aldrig skulle acceptera detta kommer de också överens om att ta sina egna liv.

Frågan vi (jag) ställer mig är: -Under vilka omständigheter skulle en till synes normalt funtad människa eventuellt kunna komma fram till ett sådant beslut?
Kanske om:
- Barnen har fruktansvärda plågor, har bara några månader kvar i livet, det finns verkligen inget hopp om överlevnad, ingen medicin som finns underlättar eller verkar överhuvudtaget.
- Mamman har fått ett tragiskt besked om återfall av cancer med dödlig utgång. Barnen kommer att hamna "på institution"...
- Pappan också sjuk? Vill verkligen inte ha en framtid som passare av sjuka barn, då har han heller ingen livskvalitet?
- Ingen hjälp att få, "alla" misstror mamma och pappa...
Men:
- Ingenting tyder på att barnen är så svårt sjuka att de har ständiga plågor eller i princip ligger för döden. De kan tillgodogöra sig undervisning. Av de sjukdomar som diskuterats är ingen av dem dödlig. (Lämnar prognosen öppen eftersom sjukdomen inte är bekräftad)
- Mamman KAN ha fått ett tufft besked, som MÖJLIGTVIS kan ha fått henne att reflektera över att ända SITT EGET liv.
- Finns inget som tyder på att pappan skulle fått en diagnos MEN det har diskuterats avmagring och håravfall i tråden...

Eftersom OM-en faller ifrån till förmån från MEN-en, så skriker min logik neeeeej...

- Båda föräldrarna till sina två sjuka barn sitter inte och planerar att avliva dem! Lever man i ett partnerskap stöttar man varandra. Har den ena mörka tankar, försöker den andra muntra upp. Gråter den ena - tröstar den andra osv. Förhållandet behöver inte ens vara idealiskt, bara mänskligt...

ALLTSÅ säger min logik att någonting i föräldrarnas förhållande har varit fruktansvärt fel. Att EN förälder har löpt amok och dödat hela sin familj för att därefter ta sitt eget liv DET har hänt mer än en gång. Att BÅDA föräldrarna GEMENSAMT kommit fram till detta beslutet är OTROLIGT, OSANNOLIKT, OVERKLIGT och alla andra ord som börjar på O.

Till trådföljare: Läs inläggen av najjon!!

Människor han beskriver FINNS. Jag trodde att de bara fanns i kriminalromaner o dyl, men vid två tillfällen har jag pratat med människor som varit utsatta för dem. I det ena fallet var det en som hade ett mycket statusfyllt yrke, en "exemplarisk" make och far. Hans barn avgudade sin pappa och tog hans parti helt och fullt vid skilsmässan, hans fru blev en blek marionettfigur som till slut orkade slita sig loss till omgivningens förfäran - hur kan du "- han som är såååå raaar"

I det andra fallet misshandlades frun så svårt att sjukhusvistelsen blev 6 månader, ändå tog dottern styvpappans parti. Skadorna ansågs självförvållade och fallet gick aldrig till åtal.

Jag vill inte kasta skit - men jag skulle vilja att fler överväger möjligheten att NÅGON av dessa föräldrar kan har varit en sådan (jag vill inte säga ordet - psykopat - för det slänger alla omkring sig i tid och otid).

Några reflexioner:
- Mamman, visserligen hårt arbetande med två sjuka barn, men inga hobbys? inga "after work" med arbetskamrater, inga fysiska aktiviteter?, visserligen inte "onormalt" att inte ha facebook i den åldern, men ändå, en fin bild på blomman i trädgården, det nymålade staketet eller NÅGOT...
- Barnen - mobiltelefoner?? "alla" barn, även riktigt små brukar ha dessa deviser och kommunicera med sina kamrater med, facebook, messenger m m. Ena dottern hade tydligen instagram, användes det?? var det under "överinseende"?? Kom kompisar på besök?? När det var dags för undervisning, var flickorna tillräckligt vakna för att tillgodogöra sig lektionen? Behövde de ta medicin innan lektionen för att orka? Var någon av föräldrarna närvarande vid undervisningen? Var dessa lektioner allt flickorna orkade med på en dag? Hur fördrevs resten av tiden isf? Var de sängliggandes för det mesta? Hårt hållna har nämnts - hur hårt??

Här har kommit lite "hintar" från en del som kan tyda på "onormalt kontrollbehov" - önskar att fler isf träder fram och berättar. Elisabet Höglund - fortsätt gräv!! Här finns mer än en hund begraven i hela den här historien...

PS Jag tror alltså INTE att beslutet varit gemensamt. Jag tror att händelseförloppet är "stagat" - regisserat. Allt för att få ett rätt "eftermäle"...
-

Vi kommer givetvis aldrig kunna förstå hur föräldrarna tänkte eller vad som motiverade dem till de hemska handlingarna mot sina barn. Däremot finns det mycket vi kan lära av denna händelse för att i framtiden förhindra att barn ska tvingas leva i destruktiva hemmiljöer utan insyn och hjälp utifrån.

Att drabbas av svår sjukdom när man är mycket ung innebär självklart en stor kris Samma sak om en förälder blir allvarligt sjuk. Erbjöds flickorna någon form av samtalsstöd för att bearbeta det som hände dem? När man är ung vill man inte prata om precis allting med sina föräldrar, och då är det viktigt att det finns någon annan vuxen att vända sig till.

Stöd i skolarbetet och medicinsk vård räcker inte – man behöver även hjälp med ”allt det andra.” Man ÄR inte sin diagnos (eller sin sjukdom eller sitt funktionhinder) utan man är fortfarande sin egen personlighet även efter sjukdomsutbrott. Vem hjälpte tjejerna med att tackla sådana frågor och tankar, vem gav dem psykosocialt stöd? Att utesluta ett barn från gemenskapen i skolan är ett enormt allvarligt ingrepp i barnets liv.
Att föräldrar dödar sina barn är lyckligtvis ovanligt, men vi vet att många barn lever i familjer där de inte har det bra. Det är så oerhört viktigt att dessa barn har tillgång till andra kloka vuxna än föräldrarna.

Systrarna i Bjärred var beviljade undervisning i hemmet vid tre respektive fyra tillfällen i veckan. Innebar det att undervisningen verkligen ägde rum i den omfattningen också, eller hände det ofta att undervisning ställdes in på grund av dålig dagsform hos tjejerna? Hur ofta träffade flickorna egentligen sina lärare och under vilka former? Var föräldrarna för det mesta med?

Det är just slutenheten i familjen som är svår att få grepp om. Några personer i tråden har nämnt möjligheten med kontaktfamilj (stödfamilj) vilket är en mycket klok tanke. Allt som hade kunnat hjälpa flickorna att få kontakter utanför familjen, att få en gnutta distans och ett vidgat perspektiv på sin egen livssituation hade varit viktigt för dem.

Slutenheten i kombination med omgivningens (förmodade) respekt för välutbildade och framgångsrika föräldrar har kanske bedragit till att katastrofen kunde hända. Det behöver inte vittna om elakhet eller försummelse hos dem som fanns runt omkring familjen, utan snarare om okunskap eller omedvetenhet.

Det kommer tyvärr alltid att finnas föräldrar med svåra personlighetsstörningar av olika slag, liksom det alltid kommer att finnas föräldrar med djupa depressioner och psykoser. Det viktiga är att vi i omgivningen lär oss att se signaler och tecken, och bygger upp olika former av säkerhetsnät runt de barn som verkar leva isolerat i dysfunktionella familjer. Någon föreslog en ”Lex Bjärred” som skulle gälla i framtiden, och kanske behöver vi en sådan.

Och utan att skuldbelägga skolpersonalen så skulle man vilja veta hur de som träffade flickorna i hemmet uppfattade deras situation. Rektorn talar om en familj i kris: på vilket sätt yttrade sig denna kris, vad hörde och såg de hemundervisande lärarna? Vad tänkte de om flickornas situation? Givetvis kunde skolpersonalen aldrig ana att barnen skulle bli dödade, men hur pratade lärarna sinsemellan, hur pratade de med rektor och med elevvårdspersonal? För åsikter, funderingar och farhågor fanns det så klart – ingen som befinner sig nära en ”familj kris” kan vara oberörd och särskilt inte när man på grund av sin profession har ett starkt ansvar att reagera och agera.

[/b]
Det ena påståendet blir värre än det andra här inne 😔 Vad är det för konstigt med hans ansökan ? Som jag skrivit innan så är det oftast någon som föreslår och sedan lämnas meritlista in.Och varför skulle SU vara bättre en Lund.Fakulteten hänger ihop i hela Sverige, vilket också framkommer i detta Protokollet där du kan se en anhållan på OH från professor BW
https://www.google.se/url?sa=t&source=web&rct=j&url=http://www.jur.uu.se/digitalAssets/600/c_600716-l_3-k_fnprot170607.pdf&ved=2ahUKEwj03eTgzP_YAhUD2ywKHY AzAS04UBAWMAl6BAgNEAE&usg=AOvVaw2dXQSp7Ryvw0f6YU0f fqPK