Citat:
Ursprungligen postat av
Naknekejsaren
Jag ogillar studier där man inte får se tydlig data, några siffror nämns men inte i någon graf eller liknande. Här har du hård statistik på skilsmässor:
https://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Skilsmassor-vanliga-efter-nagra-ar/
Se tydligast hur den ökar hos alla kvinnor i alla åldrar sedan 70-talet i Sveriger (graf nr5).
Precis vad jag menar. Skilsmässor är vanligare i ojämställda relationer. Det är därför risken för skilsmässa är störst efter 7-8 års äktenskap. Männen tar inte tillräckligt mycket av sitt ansvar för arbetet hemma, i synnerhet när småbarnen som mest kräver uppmärksamhet och omsorg.
Sedan slutet av 1960-talet har andelen förvärvsarbetande kvinnor ökat. De har till skillnad från hemmafruarna tjänat egna pengar och blivit mer ekonomiskt oberoende. Därför har de i större utsträckning råd att skilja sig än de kvinnor som stannar hemma och sköter hela marktjänsten. Det är vad SCB:s graf med stigande skilsmässotal visar.
Citat:
Hela den där historien annars om att singlarna inte är ensamma är en annan historia en den här där känslan av ensamhet visade sig vara störst bland unga kvinnor 20-29:
https://www.sydsvenskan.se/2009-09-14/kanslan-av-ensamhet-storst-bland-unga
Är det så konstigt att psykisk ohälsa också exploderat de senaste åren i just gruppen unga kvinnor, alltså en grupp med enorm social behov och behov av trygghet, och som lever i allt mer onaturligt och konstlad Sverige där könsroller och samhällskontraktet faller samman?
Känslan av ensamhet i ett för övrigt lyckligt och jämställt äktenskap kan bero på många olika saker, t ex avsaknad av nära vänner/väninnor av egna könet att anförtro sig åt i mer personliga frågor och prata ut om sina innersta känslor.
Ungdomars sämre psykiska hälsa orsakas inte av nedmonterade könsroller utan av bl a ökade krav från arbetsmarknaden. Förr i tiden hade ungdomar utan läshuvud arbeten som inte krävde mer än grundskoleutbildning. Men under de senaste decennierna har ungdomar gått från att vara sysselsatta till att studera eller vara arbetslösa. De ungdomar som misslyckas med grundskolan och därmed inte får gymnasiebehörighet mår generellt mer psykiskt dåligt än de med goda skolprestationer.
Det är ingen större skillnad i psykisk hälsa mellan barn till sammanboende/gifta föräldrar och de som bor växelvis.
Unga kvinnor är i genomsnitt mer socioekonomiskt utsatta än unga män och de drabbas oftare av kränkningar och övergrepp. Då vi lever i ett samhälle där utseendefixeringen är utbredd, oroar sig flickor mer än pojkar för sitt utseende, sin kroppsvikt och sina relationer.
Visserligen finns det fler bakomliggande faktorer som påverkar ungdomars psykiska välmående i negativ riktning. T ex en förälders eller syskons oväntade dödsfall, missbruk eller övergrepp.