Får väl komma in och rätta Merapi i vanlig ordning:
Citat:
Ursprungligen postat av
Merapi
Objektiv fakta i denna sak är att tar vi Sverige som ex. så är det betydligt fler oönskat ensamma singelmän där ute än vad det finns dito kvinnor.
Tror inte att en 10-15% extra män i form av sexuellt frustrerade hazarer runt påstådda åldern 16-19 kommer påverka svenska kvinnors ensamhet förutom att den blir mer ängslig kl 01-04 på natten på vägen hem.
Citat:
Detta syns i forskning i saken, samt i något så enkelt som att kolla datingsiter, vilket kön sitter där mest och letar partners?
Du nämner forskning mycket. Använder ordet "forskning" för att sedan säga att man ska kolla på datingsiter. Jag tycker mig komma ihåg att datingsiter är fullt med kåtbockar som vill ha sex och ofantligt många kvinnor som könsstereotypt nämner "söker något seriöst! Söker ni bara sex får ni söka någon annanvart."-
Att söka sex pekar bara på att män vill ha mer sex (något du förnekar), att söka relation är mer signal på att man känner sig ensam.
De som känner sig mest ensamma är kvinnor (visar dina älskade "forskare"):
https://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Singelforaldrar-kanner-sig-ofta-ensamma/
Citat:
Det var 16 procent av kvinnorna och 11 procent av männen som svarade ja på frågan i undersökningen. Skillnaden mellan könen är särskilt stor bland de yngsta och äldsta. I ålders*gruppen 16–19 år upplever 18 procent av kvinnorna och 9 procent av männen en känsla av ensamhet.
Vet alltså inte ifall tsunamivåg av påstådda 16-19 åriga afghaner har hjälpt kvinnors känsla av ensamhet...
Citat:
Huruvida just feminister i Sverige är mer oönskat ensamma än ex. antifeminister, har jag inte läst någon studie över, men låt mig gissa att det är ungefär lika.
Du har för ovanligheten rätt om att antifeminister och feminister troligen båda är mer ensama än mer vanliga individer inom båda könen. Jag tror däremot att män graviterar mot att känna sig mer nöjda när de är ensamma, det visar studier:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=1545249
Samma sak lär gälla antifeminister och feminister. Du vet vi har ju fortfarande lite kvar av vår härliga urgamla skandinaviska manliga kultur där "ensam är stark" och "tål lite skit" gäller, den som ni seriöst försöker hacka isär så att pojkar blir lika överkänsliga och deprimerade som tjejer när de möter lite motvind.
Citat:
Tror inte generellt politiska ståndpunkter hos individer är avgörande för partnerskap. Utan mer "praktiska omständigheter" som OM där finns praktiska och ekonomiska möjligheter att skilja sig ex. och OM partnerskapet känns likvärdigt, dvs att man får ut lika mycket av det som man känner att man ger.
Citat:
Studier på detta, har visat att
-Ekonomiskt så är kvinnor förlorare på parnterskap med en man, så fort paret skaffat barn. Är nämligen de som tar störst andel av det obetald arbetet, medan män tar störst andel av de betalda.
För det första så är arbetet inte obetald, då män faktiskt både tjänar mer och tar även mycket mer mer ansvar för familjens kostnader:
https://www.nerdwallet.com/blog/finance/who-pays-first-date-gender-roles-couples/
Citat:
Gender roles remain strong for paying household bills: 35.9% of men surveyed pay 100% of household bills compared to 14.3% of women. Slightly more than one-third of men and women surveyed split household bills.
Ekonomi är inte livets mening (svårt för marxister att förstå), få tjejer anser att deras främsta livsmål är att bli miljonär, och att antalet barnlösa kvinnor fördubblats på 1 generation är anmärkningsvärt:
http://www.dailymail.co.uk/health/article-3311906/Generation-childless-Women-40s-TWICE-likely-not-children-compared-mothers.html
Vad är mer anmärkningsvärt är att 80% av kvinnor utan barn är det ofrivilligt:
http://www.independent.co.uk/life-style/health-and-families/features/why-being-a-childless-woman-is-rarely-a-simple-case-of-choice-or-infertility-a6901521.html
Än mer anmärkningsvärt är att karriärskvinnor utan barn runt 40 är den mest olyckliga gruppen i samhället:
https://www.psychologytoday.com/blog/high-octane-women/201109/meet-the-least-happy-people-in-america
Det verkar inte som om livets existentiella mening är hur mycket man har i plånboken, speciellt inte för kvinnor. Men vad vet jag? Kanske genusvetare kan lösa problemet genom att tvinga tjejer att leka monopol dag in och ut.
Citat:
Studier visar även att
-Emotionellt, så satsar generellt kvinnor mer på sitt partnerskap än vad män gör. De lägger större del av sin energi på att stötta, uppmuntra, visa omsorg, "ta hand om" etc etc än vad män gör.
Kvinnor får ut mer emotionellt av familj och äktenskap också. En kvinna runt 40 utan familj och barn är ju mer olycklig än en man runt 40 utan familj och barn. Kvinnors är mer existentiell beroende av familj, och familjen (barnen) är existentiellt beroende av kvinnan. Män är inte så omsorgsfulla till naturen heltenkelt, det är bra ifall vi därmed istället fokuserar på mäns styrka istället för att hela tiden babbla om mäns svagheter som man gör i Sverige.
Citat:
-Hälsomässigt, påvisar också att gifta män är mer hälsosamma, mår bättre/ lever längre än ogifta män. Medan kvinnor oftare uppvisar bättre hälsa utanför äktenskapet.
Singelmän är mindre feta än gifta män:
https://nypost.com/2017/06/20/study-reveals-why-men-are-more-likely-to-get-fat-if-theyre-married/
Det essentiella här är ifall kvinnor är ensamma och barnlösa, kvinnor i den gruppen är de mest olyckliga i samhället. Att kvinnor kan skilja sig, och fortfarande må bra så länge de har barnen vet jag redan (då staten tvingar män att fortfarande betala för barnen, och dessutom kan statliga institution gå in och hjälpa modern). Frågan är inte om skilda mammors lycka, utan ensamma barnlösa kvinnor; Som Nietzsche sa "For the woman, the man is a means: the end is always the child."
Problemet ligger nu i det växande antalet kvinnor som inte ens fattar hur man får kortvariga män för att ge henne barnen som hon så mycket behöver.
Citat:
Och detta anser forskare vara just huvudskälet till att kvinnor efter viss tid väljer att skilja sig i högre grad än vad män gör. De inser att de får en bättre livssituation ensamma eller med en ny man.
Återigen forskning visar också att kvinnor efter skilsmässa sitter mer nöjda med sin situation än vad män gör.
Problemet är som sagt inte skilsmässa utan att 20% av kvinnor förblir barnlösa vid medelåldern och dessa är ofantligt mer olyckliga än barnlösa män vid samma ålder.
Att liberala kvinnor i USA har färre barn än konservativa kvinnor är vida känt förövrigt:
http://abcnews.go.com/GMA/Politics/story?id=2344929&page=1
Citat:
Kvinnor är dock säkerligen dominerande som singlar då de dör, kontra män, men det beror på att de helt sonika överlever sina manliga partners betydligt mer ofta än motsatsen numera, har inget med deras politiska hemvist att göra således.
Med andra ord tradig trådstart, i vanlig ordning på detta forum.
Återigen inte singelproblem, utan mer existentiell problem för kvinnor att faktiskt ha någon att bry sig om. Katten är ju inte så jävla bra replacement för ett barn, och att sedan bli så kallad "batikhäxa"-socialarbetare som "tar hand om" små monster till flyktingungdomar är ju inte heller någon långvarig lösning på ens olyckliga ensamhet och att faktiskt ingen bryr sig om en.