Citat:
Ursprungligen postat av
intermittentexplosivitet
Ja, inte minst för flickornas skull. Det är stor skillnad på om deras kroppar var fyllda av tumörer och de hade tre plågsamma månader kvar att leva jämfört med om de hade nån slags psykosomatisk sjukdom där det värsta symptomet var att de låg tysta i sina sängar och sov.
Lite raljerande, jag fattar att det är jättejobbigt med ungdomar som tappat livsgnistan och är deppiga, men de verkar inte haft en massa jobbiga "positiva" symptom (utåtagerande beteenden) vad jag förstått.
Prognosen för en metastaserande cancer är mycket dålig och döden är då en befrielse för den som lider. När det gäller ME, kan du leva hur länge som helst, men svår ME är inget liv i den bemärkelsen. Visst du existerar men du lever inte. Som någon sa i en intervju: "Det handlar inte OM jag kan leva ytterligare 30 år, utan ORKAR jag leva 30 år till". Ni som inte har kännedom om sjukdomen, försök att förstå skillnaden.
Empati och inlevelse kan behövas!