Citat:
Om det bara är ena föräldern som begår morden så är det fullt möjligt med psykos eller något annat allvarligt. Det är dock ytterst osannolikt att båda föräldrarna drabbas av psykos samtidigt. Detta bekräftas av vittnesuppgifter från föräldrarnas kolleger som berättar hur de agerat helt normalt dagarna innan händelsen. Det är uppenbart att denna handling är ett resultat av två högfungerande och psykiskt normala människors beslut. Om det bara är en galning med psykos som begår en sådan här gärning är sannolikheten stor att motiven inte kan förstås av någon annan än gärningspersonen och eventuellt insatta psykologer. Om två rationella människor tillsammans kommer överens att göra något sånt här är dock sannolikheten betydligt större att motiven kan förstås av en betydligt större skara människor. Vi vet ännu inte med säkerhet vilken sjukdom barnen varit drabbade av men sannolikheten är inte orimligt liten att föräldrarnas resonemang hade låtit vettigt för mig och många andra i denna tråd. Om så är fallet kanske vi ska se på dessa föräldrar som riktiga hjältar och förebilder som offrar allt för barnen, t.o.m. sina egna liv. Det krävs stort mod och beslutsamhet att kunna lägga omedelbara känslomässiga reaktioner åt sidan samt se igenom samhällets indoktrinering och göra det som man vet är bäst för barnen.
Offrar allt för barnen?! Du menar - offrar ingenting för barnen? De gav upp. Är det att offra allt man har? De hade kunnat söka sig till vården, socialtjänsten, kommunen, vänner och bekanta. Är det hjältemodigt att mörda sina barn för att de råkar vara sjuka menar du?
Alla fakta finns inte för handen, men nog fan vet man empiriskt att människor kan bli oerhört desperata under tillräckligt extrema omständigheter. Upplever föräldrarna att de inte orkar mer kan beslutet att avliva sina ättelägg uppfattas som ett följdriktigt beslut. Naturligtvis var föräldrarna gravt sinnessjuka, men den stora frågan här är naturligtvis samhällsansvaret.
