Citat:
Ursprungligen postat av
DaEzz
Väl uttryckt. Det här är Sverige, sannolikt ett av de bästa länderna i världen att vara förälder till kroniskt sjuka barn i sett till det stöd som samhället kan erbjuda.
Och det handlar dessutom om resursstarka personer med ordnade familjeförhållanden av det som hittills framkommit.
Det stinker nästan någon sorts vrickad heders/skamkultur över det här, jag kan inte beskriva det på något annat sätt.
Jag får också lite vibbar av att den här historien kanske är ännu mörkare än den verkar. Var barnen verkligen sjuka, till exempel? Yngsta dottern plockades ur skolan på föräldrarnas begäran för att de misstänkte att hon hade samma sjukdom som storasystern, men inget läkarintyg eller dylikt verkar ha funnits.
Tänk om föräldrarnas mentala tillstånd av olika anledningar förföll mer och mer och familjen blev mer och mer isolerad och föräldrarna allt mer kontrollerande, och att det fick barnen att må ännu sämre tills föräldrarnas mentala tillstånd var så illa att de fick för sig att utplåna hela familjen för allas bästa?
Jag tänker Münchhausen by Proxy.