Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Privatspanaren funderar vid sitt skrivbord:

1. Arbetsplatsen säger att man saknar pappan på morgonen den 9/1. Vilket kan tolkas som att man uppfattat allt vara i sin ordning fram till dess.
2. Grannarna har inte märkt nåt ovanligt – vilket borde utesluta fördragna gardiner kvällen innan (i synnerhet sen typ 6/1). Brottet har därför sannolikt skett i nära anslutning till den 9/1.
3. Polisen tar det ovanliga beslutet om blixtutryckning (så fort pappan anmäls saknad); man bryter sig in utan att ens invänta låssmed. Man anger ”samlad bedömning” som skäl. Polisens bedömning bör väl huvudsakligen ha baserats på information från pappans arbetsplats. Dvs kollegorna känner till händelser, exempelvis det man syftar på i det kryptiska ”det som inte fick hända”.
4. Pappans kollegor nämner ”den sista tiden förtjänade du inte” när man sörjer hans bortgång. Det tycks därmed ha varit känt att pappan drabbats av nån svår personlig motgång.
5. Kollegorna ger (i media) inte minsta intryck av att betänka att pappan kan vara en mördare (vilket kan förklaras med antingen sakkännedom, naivitet eller hyfs).
6. Att barnen hålls hemma från skolan tycks bygga på krav från föräldrarna, snarare än på rekommendation från medicinsk expertis.
7. Skolan beskriver ”en familj i djup kris”, vilket bör referera till tiden före jullovet – för annars hade man nog hellre sagt typ ”akut kris”. Kanske hade barnens hälsotillstånd indirekt börjat rulla igång en skenande händelseutveckling.
8. Hur barnens vardag har tett sig (vistelse/umgänge/intresse/aktivitet) är okänt, men frånvaron av skvaller mm kan tyda på isolering.
9. Ingen med personlig anknytning till familjen har på något sätt figurerat i media, vilket kan tyda på isolering.
10. Skvallret här på Flashback domineras av personer som verkar finnas i familjens närområde (och som gör naiva anspråk på att veta fakta) men som uppenbarligen inte har allra minsta personkännedom, vilket kan tyda på isolering,

Jag får inte ihop nån teori om vad som kan ha hänt. Men en personlig reflektion: Folk som aktivt ägnar sig åt att skylta med en sak brukar dölja dess motsats. Och här har vi en pappa som utåt verkar ha kört ett överdrivet skyltande om hur reservationslöst han älskar sin familj…

Malmö är Scientologernas centrum i Sverige.
Kan detta vara anledningen till att familjen flyttade till Malmö?
Det förklarar ju i så fall den isolering som vi tycker oss se.
Flera personer har på ett trovärdigt sätt beskrivit i tråden att Paret hade samröre med Scientologerna.

https://www.sydsvenskan.se/2008-11-11/scientologer-flyttar-in-i-daniscos-huvudkontor

Familjen bodde 15 km från Arlöv , där Scientologernas svenska huvudkontor är beläget.

I morgon på nyhetsmorgon tv4 skulle dom prata om ME.

Verkar ju luta åt mord då polisen, igår (el. om det var i förrgår) meddelade att de verkar ha haft rätt om hur de trott att det gått till.

Sett till vad vi vet hade jag nog hållit öppet för möjligheten att flickorna tagit sina liv (använt något i medicinskåpet?), föräldrarna vaknar upp på morgonen och gör denna fasansfulla upptäckt varpå de följer efter.

Tillvaron verkar inte ha varit speciellt rolig för någon, allra minsta döttrarna själva som inte tycks ha levt ett normalt liv med kompisar på slutet. Känslig ålder också i början av tonåren.

Jag tror inte det finns någon som har försvarat handlingen. Det är nog inte heller, enligt min uppfattning, framfört sympati för morden/dråpen på sina barn.

Däremot är det flera - bl. a. jag själv - som försökt förstå hur föräldern/föräldrarna resonerat utifrån givna förutsättning för att kunna betrakta handlingen som rationell. Då är det istället en fråga om empati. Jag har själv mått dåligt pga sjukt barn men har aldrig tänkt tanken att av den anledningen avsluta någons liv. Däremot har jag försökt extrapolera för att för att försöka förstå hur familjesituationen varit för att denna mycket tragiska händelse inträffat.

I media förekommer formuleringar som "en familj i djup kris", "djup sorg i hans ögon", "familjetragedi" och dylikt. I första hand måste handlingen givetvis fördömas å det grövsta. Samtidigt tror jag det är många som vill veta vad föräldern/föräldrarna tänkte och kände innan beslutet att utplåna hela familjen togs.

Men det är ju inte det hon säger! Att förstå vad som puttar en förälder över kanten är inte att acceptera att man dödar ett barn. Det är två vitt skilda begrepp. Jag kan också förstå en förtvivlan som är så stark att man dödar ett barn, men jag kan inte begripa ATT man gör det! Det finns inte på min karta what so ever.

Måste vara väldigt få föräldrar som kan bli puttade över den kanten, annars hade detta varit frekvent förkommande. Finns dom med väldigt MYCKET tuffare liv och sorger än vad denna familj hade....som ändå inte ramlar över kanten och mördar sina barn. Tänker tex på familjer som lever i krig osv.

Tack och lov är familicide väldigt sällan förekommande. De flesta har inte en psykologisk profil som gör det möjligt att någonsin knuffa dem över kanten att förmå dem mörda sina egna barn. Det finns dock några få som har (eller förmår att få) en sådan psykisk störning tyvärr. Att två av dessa extrema undantag skulle finnas inom samma familj och skaffa barn är dock synnerligen otroligt.