Citat:
Ursprungligen postat av
Avd.9
Jag gör ett sista försök att få över någon mer att tro på min teori.
Sen loggar jag ur från den här skiten.
Ännu en gång hävdar jag med säkerhet att :
Detta var en vanlig svensk familj, med mycket kärlek och stort mod, och dom var väldigt omtyckta, precis så som dom beskrivs i tindnigarna bla.
Flickorna hade godkänd hemskola.
Flickorna hade obotliga sjukdomar och det var fruktansvärt jobbigt för hela familjen, och dom hade ingen möjlighet till ett normalt liv.
Mamman hade obotlig cancer.
Det var ett gemensamt (i alla fall mellan mor o far) beslut att avsluta tillsammans.
Det fanns liksom ingen framtid kvar ansåg dom.
Mor och far ordnar gemensamt en avskeds-förklaring som ligger väl synlig.
Barnen och mamman somnar in, nerbäddade på ett fint och omvårdande sätt, och sist av allt så hänger sig pappan i vardagsrummet.
Detta har jag och några till skrivit i flera dagar, men alla har såklart rätt att spekulera i precis vad man vill.
Jag är övertygad och mer därtill, på att detta är sanningen, och att det måste vara ett fruktansvärt jobbigt och ångestfyllt beslut.
Men på nått sätt hoppas o tror jag att beslutet går i kärlekens tecken.
Men det behöver ingen av er tro såklart.
God natt,
Att kalla dessa handlingar kärleksfulla går bara om man har en förvrängd syn på kärlek. Desperation och hopplöshet ligger närmre till hands, om nu din teori stämmer. Att döda är våld och att döda någon som inte själv valt det är mord.
Om du har rätt i att det var pappan så följer det på sätt och vis logiken i hans personlighet så som den beskrivits. Driftig, kompetent, effektiv, målinriktad. Ända in i döden.