Citat:
Ursprungligen postat av
Avd.9
Jag gör ett sista försök att få över någon mer att tro på min teori.
Sen loggar jag ur från den här skiten.
Ännu en gång hävdar jag med säkerhet att :
Detta var en vanlig svensk familj, med mycket kärlek och stort mod, och dom var väldigt omtyckta, precis så som dom beskrivs i tindnigarna bla.
Flickorna hade godkänd hemskola.
Flickorna hade obotliga sjukdomar och det var fruktansvärt jobbigt för hela familjen, och dom hade ingen möjlighet till ett normalt liv.
Mamman hade obotlig cancer.
Det var ett gemensamt (i alla fall mellan mor o far) beslut att avsluta tillsammans.
Det fanns liksom ingen framtid kvar ansåg dom.
Mor och far ordnar gemensamt en avskeds-förklaring som ligger väl synlig.
Barnen och mamman somnar in, nerbäddade på ett fint och omvårdande sätt, och sist av allt så hänger sig pappan i vardagsrummet.
Detta har jag och några till skrivit i flera dagar, men alla har såklart rätt att spekulera i precis vad man vill.
Jag är övertygad och mer därtill, på att detta är sanningen, och att det måste vara ett fruktansvärt jobbigt och ångestfyllt beslut.
Men på nått sätt hoppas o tror jag att beslutet går i kärlekens tecken.
Men det behöver ingen av er tro såklart.
God natt,
Det skulle förmodligen kännas minst dåligt för alla om det var förklaringen.
Det ingen hoppas på är att exempelvis pappan drabbats av en psykos och knivmördat resten av familjen och sen hängt sig själv.
Tyvärr tror jag mer på att pappan var ”ensam mördare”. Det finns ingen riktig bekräftelse på att flickornas sjukdom skulle vara så smärtsam och med sådan dyster prognos att döden skulle ses som enda lindringen. I skolrapporter finns planer på återgång till skolan, vilket inte borde ha skrivits om prognosen var mycket dyster. Det enda rörande flickornas hälsotillstånd som ska ha nämnts i rapporterna är "någon form av kronisk trötthet" (Expressen). Förmodligen mådde barnen rätt dåligt förstås, av sin eventuella åkomma och/eller av att inte kunna leva som vanliga barn.
Om detta hade varit ett beslut som mognat fram pga familjens plågor borde omgivningen sett varningssignaler. Lärare som var i hemmet 3-4 dagar i veckan såg inget sådant.
Första gången som idéerna om ett gemensamt självmord fördes på tal i familjen så borde någon av de övriga i familjen skickat någon form av varning till någon utomstående eller sökt hjälp, så otroligt isolerade har inte familjen varit och det låter osannolikt att alla inom sig varit så suicidala så att när någon nämnde gemensamt självmord så skulle alla stöttat det förslaget.
Visserligen ska mamman bland sina förhållandevis få Facebook-vänner haft en som arbetar i en förening som arbetar mot självmord, så kanske var det så att någon i familjen hade haft självmordstankar. Men om denne person med självmordstankar skulle ha föreslagit att de alla skulle dö tillsammans så borde en tydlig reaktion kommit på det.
Att inte familjen själv underrättade polisen eller någon annan om sin död tyder också på att det inte var så välplanerat, tycker jag. En sista sak innan självmorden hade kunnat vara att skriva en lapp på ytterdörren som varning om vad som hänt, eller ett e-mail till någon som skulle förmodas läsa e-mailet dagen efter, eller posta ett brev. Nu var det mannens arbetsgivare som slog larm när han inte kom till en konferens, polisen skickades dit och de hittade liken. Risken fanns att någon annan, kanske en anhörig, skulle kunnat hitta liken i ett mer eller mindre dåligt skick och detta borde de ha försäkrat sig om inte skulle kunnat hända.
Det ”vanliga” i dessa fall är också att det är en gärningsman som ensam bestämmer sig för att ta livet av resten av familjen och sedan sig själv.
