Citat:
Ursprungligen postat av
Mirandamirage
Tomas Sjödin är en pastor i Gbg som sommarpratat de senaste åren, och han har skrivit böcker om det du nämner ovan. Detta hände honom och hans fru som fick tre söner varav två stycken dog innan de blev 20 år av någon genuppsättningsproblematik som berodde på föräldrarnas matchning. Detta har Tomas talat om många ggr i olika sammanhang, om sorgen, skulden och saknaden men också om glädjen och tacksamheten över att få lära känna sina barn och tiden de fick tillsammans.
Så visst, det inträffar bevisligen och människor hanterar det olika bra. Men även om det skulle vara så som du tror, i detta specifika fall, att barnen kommer dö i relativt ung ålder så handlar det djupast sett om vilken värdegrundssystem du bär på, i kombination med huruvida du är tillräknelig eller inte när något sådant inträffar.
Vad gör livet värt att leva? Vad är meningen med livet, varför existerar människan, och vad innebär värdighet och för vem? Svaret på dessa frågor är också anledningen till att den övervägande delen av människor i liknande situation aldrig utför eller skulle kunna utföra denna typen av gärningar oavsett om barnen är allvarligt sjuka.
Vad jag förstått har barnen inte heller varit sämre däran än att de kunnat uppleva ljusglimtar av stojande vid poolen, eller att följa med och handla kring jul.
Dessa vittnesbörd tyder på att det är förövaren till morden som har något fel i skåpet snarare än att barnens lidande tvingar den vuxne att utföra barmhärtighetsmord på barnen, och även din egen livspartner som det inte finns några mediala vittnesbörd eller uppgifter om att vederbörande var dödligt sjuk.
Du märker det nog inte själv men du måste svartmåla dem för att kunna ta moraliska poäng. Det är också ohederligt att jämföra en pastor som förlorar två söner men har uppenbart fortsatt livsansvar för en hustru och den tredje sonen med en momsdocent som ev. blir lämnad ensam kvar och som befinner sig i en intellektuell konkurrensmiljö som nog uppmuntrar en delvis annan värdegrundsförståelse, och där han inte med säkerhet kan hoppas på samma kyrkliga kärleksbudskap vad gäller möjligheterna att uppbära uppehälle. Även om vi alla skyndar till församlingen är det bara en som kan uppbära pastors lön.
Så du är en ganska obehaglig hycklare.
Om det gläder dig så tror jag du har rätt i att föräldrarna (eller maken) i det här fallet, formellt sett, kan betraktas som detsamma, när de – som vi tror – misstagit sig på vad som borde varit deras ledstjärna. Det är väl "barmhärtighetsmordets" fara, att det överskattar dessa individers väl och ve och betydelse i förhållande till allt annat på jorden, och var och ens formella ansvar för de som är kvar i livet. Allt som fortfarande lever tjänar, förhoppningsvis, livet. Eller borde få lov att göra.