Citat:
Varför skulle narkolepsi vara mer sannolikt än Lois Bars? Om föräldrarna inte har velat att döttrarnas faktiska diagnos meddelats lärarna ska så heller inte ske. Det kan ha lett till omfattande spekulationer även inom kollegiet.
Personligen tror jag på tre möjliga varianter.
1. Pappan har blivit skvatt galen av någon anledning och har mördat sin familj och därpå begått självmord. Ej sjukdomsrelaterat (annat än möjligen i pappans hjärna).
2. Döttrarna (ev även mamman) har stått inför att gå en mycket smärtsam och oundviklig död till mötes, och föräldrarna har gemensamt fattat beslutet att familjen ska dö. Pappan har tagit på sig ansvaret att "verkställa" denna dödsdom. Denna teori förutsätter att det de facto finns en definitiv diagnos.
3. Någon av föräldrarna har trott/vetat att smärtsam död var oundviklig och gått händelserna i förväg.
Ärligt talat. Om ni haft nära anhöriga som drabbats av obotlig sjukdom där 100% dör efter en smärtsam och utdragen dödskamp - hur många säger nej till att hjälpa med en lindrigare död?
Allt jag kan säga är att jag har blivit tillfrågad och sagt nej. Personen var inte nära anhörig, han vågade inte fråga sina närmaste, men jag måste erkänna att jag fortfarande känner mig vankelmodig inför mitt svar. Han lyckades ta livet av sig på egen hand en tid senare, dock.
Tror att åldersskillnaden spelar stor roll vad gäller våra olika åsikter i ämnet. Gissar att alla under 30 eller så skarpt fördömer all dödshjälp, medan vi som är lite äldre kanske inte är alldeles så tvärsäkra.
Personligen tror jag på tre möjliga varianter.
1. Pappan har blivit skvatt galen av någon anledning och har mördat sin familj och därpå begått självmord. Ej sjukdomsrelaterat (annat än möjligen i pappans hjärna).
2. Döttrarna (ev även mamman) har stått inför att gå en mycket smärtsam och oundviklig död till mötes, och föräldrarna har gemensamt fattat beslutet att familjen ska dö. Pappan har tagit på sig ansvaret att "verkställa" denna dödsdom. Denna teori förutsätter att det de facto finns en definitiv diagnos.
3. Någon av föräldrarna har trott/vetat att smärtsam död var oundviklig och gått händelserna i förväg.
Ärligt talat. Om ni haft nära anhöriga som drabbats av obotlig sjukdom där 100% dör efter en smärtsam och utdragen dödskamp - hur många säger nej till att hjälpa med en lindrigare död?
Allt jag kan säga är att jag har blivit tillfrågad och sagt nej. Personen var inte nära anhörig, han vågade inte fråga sina närmaste, men jag måste erkänna att jag fortfarande känner mig vankelmodig inför mitt svar. Han lyckades ta livet av sig på egen hand en tid senare, dock.
Tror att åldersskillnaden spelar stor roll vad gäller våra olika åsikter i ämnet. Gissar att alla under 30 eller så skarpt fördömer all dödshjälp, medan vi som är lite äldre kanske inte är alldeles så tvärsäkra.
Jag tror på nr 2 eller möjligen 3.
Helt klart spelar livserfarenhet och ålder in. Vi vet lite mer om livet.