Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Jag tänker på de anhöriga. Det är därför jag är upprörd över pappan som låter sina släktingar genomlida detta.

Det krävs en omfattande utredning för att få assisterat självmord på sig själv på en självmordklinik. Du bör inse själv att det inte skulle gå för deras minderåriga barn. Dessutom är det väl betydligt mer värdigt att det skedde i hemmet än på en självmordsklinik?

Jag tror inte dom tänkte att dom skulle bli sönderanalyserade eller att det skulle bli så stort mediaintresse

Angående vad som är normalt och inte vid Louis Bars syndrome ska vi ha i åtanke att vi pratar om ett syndrom som cirka 20 personer i Sverige har samtidigt - det är alltså en extremt ovanlig sjukdom.

Familjen måste ha varit rejält nedbruten, och det är enkelt att hamna i psykos i en sådan svår sits, jag säger inte att det är normalt eller rätt av föräldrarna/föräldern men jag försöker förstå situationen och alla människor är olika, vissa vill inte se sin familj lida så dom tar slut på det hela.

Jag tror att pappan blev ”labil” när han drog ner på arbetstiderna och närvarade mer hemma, han kunde inte fly tillvaron och det hela brast för honom och han gjorde det otänkbara?

Vi pratar alltså om dödshjälp för minderårig i en situation som, vad vi vet, inte är direkt livshotande. Kan inte tänka mig att man får igenom ett sådant beslut särskilt lätt.

GB har delat en video med en man som spelar på gatan och ett barn skänker pengar. Ser inte mannen som spelar väldigt mycket ut som bilderna vi sett av ”pappan” i den aktuella familjen ?

För det första verkar Ataxia telangiectasia (AT) finnas i två varianter, varav den ena debuterar bra mycket senare än den andra. Förutsättningen för att få denna sjukdom (och de flesta andra genetiska sjukdomar av recessiv typ) är ju att två personer som bär på detta recessiva anlag möts och får barn. Jag kan bara föreställa mig vilka skuldkänslor man får när man upptäcker att man själv är vållande till sitt barns vånda, lidande och kommande smärtfyllda död.

Det finns inga garantier för att man upptäcker en sjukdom så tidigt som under småbarnstiden. Vare sig det nu handlar om AT eller annan genetisk sjukdom (som väl torde vara mest sannolik eftersom båda barnen tycks ha drabbats vid ungefärligen samma ålder) finns det heller inget annat val än att löpa linan ut - vara med medan de successivt blir allt sämre, för att till slut dö. Moralen - och kärleken - i oss säger att vi inte kan lämna bort våra döende barn, och faktum är att vi heller inte kan överlåta dem till någon annan. Det går knappast. Och om nu den andra vuxna (i detta fall mamman) också är dödligt sjuk (resonemanget för henne matchar även det väl in på AT) måste bördan för den enda friska vuxne i familjen bli ofattbart svår.

För det andra är det viktigt att förstå att skolan lyder under två olika typer av tystnadsplikt. Jag ska inte säga att protokoll som förs under elevvårdsmöten är officiella, men det är en hel del parter som har rätt att ta del av dem. Därför skrivs de också - enligt egen erfarenhet från möten avseende mina barn med funktionshinder - väldigt svepande vad gäller själva anledningen till olika åtgärder. Här är det viktigast med vad som ska göras. Och dessutom måste jag säga att bara det första av våra möten hade någon relevans, vid alla möten därefter kopierades motiveringarna rakt av från det första protokollet, medan målen uppdaterades (lite sådär hoppsan-hejsan).

Den sekretess som gäller för skolsjukvård, kurator och rektor är något helt annat. Den är sträng! Har du ett barn som fyllt 18 är det bom stopp, hur oförmöget detta "barn" än är att ta till sig vad som händer och sker i skolan. Det kan till och med bli rena moment 22 i det här fallet. Jag ber mitt barn skriva under en fullmakt för att låta mig ta del av även medicinsk information i skolan, men rektor/skolsjukvård säger att han inte är kapabel att inse konsekvenserna av en fullmakt, och därför gäller den inte. Jag vet att barnen i det här fallet var betydligt yngre än så, men det belyser ändå det faktum att skolvärlden kan tolka sin upplysnings-/sekretessplikt på de mest absurda sätt.

Sannolikheten att båda barnen ska få sjukdomen är således 6,25% eller 1/16. Inte vanligt, men långtifrån omöjligt eller ens relevant i det här sammanhanget. Om båda flickorna var sjuka så var de sjuka oavsett vilken sannolikheten är för att de skulle vara det.

Fyra är döda. Tre mördade. Värdigt - skriver du

Jävligt kusligt att höra hans röst på mobilsvar. Man kan nästan höra hur "troubled" han verkar ha varit.

Ja, det är ruggig läsning i tråden, kalla individer som frossar i andras olycka och tragedier. Av språket att döma är det troligen väldigt unga personer som vuxit upp som isolerade enstöringar med våldsinspirerande datorspel. Hörde senast häromdagen i ett nyhetsinslag att det fanns tecken på empatiskador hos den yngre generationen som överkonsumerat våldsamma datorspel. Minns ej exakt, men något åt det hållet.