Var 80- och 90-talen "magiska"? Hur var det att leva då?

Det var rätt mycket 60- och 70-talsnostalgi på 80- och 90-talet. Jag antar att folk alltid längtar till en bättre, svunnen tid. Människor tenderar att bli mer avtrubbade och förbittrade när de blir äldre. Därför minns de tillbaka med värme på en tid som var enklare, när de själva var naivare och framtiden var fylld av möjligheter istället för ålderdom och död. Det är vad jag tror i alla fall.

Tycker det är lite väl överromantisering av 80 och 90-tal med sina jättehöga skatter och begränsat utbud av det mesta. Det som var bättre var de sociala skyddsnäten och säkerheten i samhället. Annars var det rätt mycket mobbing och trakasserier av annorlunda människor.

Kan dock sakna lite av lugnet och självklarheten som rådde i samhället då. Finns ju några små svenska enklaver kvar ute i lande som man kan få en inblick i hur 90-talet var. Åker till dessa ibland och får en liten nostalgitripp.

Tyväŕ försvann den tryggheten i samband med invandringen som drog igång senare. Där jag växte upp försvann den i samband med att Tito öppnade sina fängelser runt 1980. Vi fick ett helt gäng till min hemstad. De skapade den s.k juggemaffian. De blev yrkeskriminella och de flesta är idag avlidna.

Har hört folk som var unga under dessa årtionden berätta att hela ungdomen i princip var ett enda stort långtråkigt väntade på de få glest utspridda roliga stunderna.

Tips på sådana? Vill gärna uppleva det med.

För massor av unga var de naturligtvis inte "magiska" alls, på samma sätt som det fanns massor av ledsna ungdomar på det glada 20-talet, och the swinging 60:s svängde för långt från alla...

Någon nämnde dock Vattenfestivalen ovan, och den håller jag med om att den var kul! Fanns massor av prova på-aktiviteter - jag minns en handfull jag var med på: dykning med tuber, fensim, japansk svärdsfäktning, olika danser. Man kunde gå upp på en scen och få sitt hår klippt och friserat inför publik för 25 kr, det var många olika öl- och restaurangtält där man kunde testa nya maträtter... Just mångfalden var kul, att man kunde gå från en sport till en konsert till ett öltält, och komma och gå precis som man ville... Minns fina kvällar när man drack öl och lyssnade på en trubadur som sjöng sommarvisor... Och det var lätt att lära känna folk, för hela stämningen de där kvällarna och nätterna var så uppsluppen. Kommer dock ihåg att på mitt jobb såg folk ner på mig för min entusiasm för Vattenfestivalen, för var man finkulturell så skulle man inte tycka om den!

Ingen hade mobiltelefon förrän i mitten av 90-talet och tillgången till nöjen var helt ofattbar dålig. TV3 var det hippaste som fanns i slutet av 1980-talet. Alla rökte inomhus. Alla läste serietidningar. Alla hyrde VHS-kassetter med skitdålig kvalité. Men det var ett tryggare samhälle än idag utan nätmobbning och våldsam kriminalitet. Det var ovanligt att någon drabbades av inbrott, och begreppet gruppvåldtäkt fanns inte.

Jag är född 85 så känner igen mig extremt mkt. Växte upp i en medelstor skånsk stad.
De ”farliga blattarna” var en zigenarfamilj som bodde högst upp i huset. De var lite bråkiga. Inget mer med det. Man kunde vara ute på kvällarna och leka med polare utan problem. Mamma ropade från balkongen när det var middag. Inga mobiler eller sånt skit. Man hittade sina polare genom att cykla runt och se var deras cyklar låg slängda. På helgen åkte man till nåt badhus eller hyrde film och hade det gött.

Sommaren 94 var magisk. Lösgodis för 50 öre styck i sån vit påse med färgglada bubblor på (sura S, stora sura nappar etc).
Läskbacken stog i mormor och morfars källare. Cuba cola eller hallonsoda? Kanske en champis.
Minns när internet kom och farsan försökte förklara vad ett modem var. ”Med denna kan olika datorer prata med varandra och skicka information” , jag fattade inte ett skit. Man trodde internet var en fluga som skulle försvinna lika fort som det kom.

Kaosblattar fanns, men de var extremt få. Kanske nån fattig familj från Turkiet. Nån jugge. Men de anpassade sig och blev svenskar. Skaffade utbildningar och jobb. Ville bidra. Att åka buss kostade 5 kronor i min stad. Och man kunde vara ute som 7-åring utan problem att bli rånad eller slagen. Klart det hände men knappast i samma utsträckning.

Generellt är det ju välmående villasamhällen lite utanför storstäderna och där de flesta fortfarande är svenskar. Typ Saltsjöbaden, Vellinge, Knivsta, Danderyd, Öckerö osv

Är född precis i början på 70-talet och blev tonåring på 80-talet och gav mig in i vuxenlivet omkring 88-90. Ja, 80-talet var underbart att växa upp som tonåring med mycket bra musik i flera olika genrer som man lyssnade på dels i stereoanläggningen med lp skivspelare kassettdeck och radio. Sen hade man också en bergsprängarare och även en walkman man använde för att lyssna på musik och radio. Den första videospelaren som familjen köpte var en Betamax som hade en betydligt bättre kvalite än VHS enligt mig.

När det gäller tvspel konsoler hade jag en Intellivision hemma samt att jag ibland hyrde Vectrex och nintendo. När det gäller hemdatorer hade jag en Commodore 64 hemma. Naturligtvis spelade jag också Donkey Kong på Game&Watch. När det gäller vardagslivet kommer jag ihåg att det gällde att se till så att man gick till banken för att hämta ut kontanter så man hade tillräckligt med pengar över helgen. När man skrev jobbansökningar använde man sig av skrivmaskiner och tippex användes flitigt.

Stranger things tycker jag fångar tidsandan ganska bra. 80talet va rätt tråkigt. Folk hade skärpt till sig efter att ha tramsat alldeles för mycket på 70talet.

. Du sammanfattade hela tråden perfekt ! :-) åååhh minnen