Citat:
Ursprungligen postat av
Kungbla
Enligt Ole Törner på skånesport lär Sarfo aldrig få sätta sina fötter på MFFs anläggningar igen. Och Bonke lär säljas eller lånas ut då han visat sig sämre än vad man hoppats på. Han är till och med efter lärlingen Samuel Adrian i Pehrssons ögon.
Helt ärligt, Malmösupportrar. Vad tycker ni om att 20-25 miljoner av CL-pengarna kastats bort på två unga afrikanska mittfältare som fostrats i en annan kultur både socialt och fotbollsmässigt? (Menar verkligen inte att sex med minderåriga är okej i Ghana.) Jag står för åsikten att afrikanska fotbollspelare kan delas in i tre olika kategorier:
1. Unga fotbollspelare med potential som hämtas in billigt tack vare god scoutning/rekommendation.
AIK och Djurgården har jobbat väldigt mycket med detta senaste åren och med varierande resultat ur det fotbollsmässiga perspektivet går man ändå plus ekonomiskt.
Exempel: Mohamed Bangura, Ebenezer Ofori, Kwame Karikari, Daniel Amartey och Michael Olunga.
2. Unga fotbollspelare med potential som hämtas in dyrt och/eller billigt tack vare gott fotbollskunnande men med en bristande professionalism och anpassningsförmåga vid sidan om planen.
Även om ledarna är medvetna om den bristande professionalismen och anpassningsförmågan så anser man att fördelarna man får av spelaren på planen överväger nackdelarna.
Exempel: Kingsley Sarfo, Bonke Innocent och Patrick Kpozo.
3. Etablerade och professionella fotbollspelare med karriär och familj i första hand. Ses som superproffs lika mycket som européernas och asiaternas motsvarigheter.
Ingen egentlig skillnad mot resten av spelarna man värvar av högre kvalitet utifrån.
Exempel: Chinedu Obasi och Nyasha Mushekwi. (Glömmer säkert någon stor profil som passar in i detta kriteriet.)
Självklart gäller detta för spelare oavsett nationalitet eller bakgrund, och med 25 miljoner hade ni väl kunnat gå för mer erfarna och professionella fotbollspelare än Kingsley Sarfo och Bonke Innocent som båda blev fiaskon inom loppet av några månader. Är det dålig scoutning, slumpen eller en tendens på att man kanske ska hålla sig till kategori ett och till viss del tre när det gäller afrikanska spelare i Allsvenskan?