Tråden om Krimhalvön

Jeltsin var ju den som släppte kontrollen över Ukraina medan Putin är den som sedan målmedvetet arbetat för att återta den politiska och ekonomiska kontrollen - med särskilt fokus på östra Ukraina. Hade inte Janukovych sparkats ut hade kontrollen - Ukrainas beroende av Ryssland - fortsatt växa.
Putin har självklart velat återställa Ukraina till samma beroende som Vitryssland och
ansåg sig ha tillräcklig kontroll (=skydd för marinbasen) genom Janukovych.
Hade det inte varit så hade han agerat redan innan J:s fall.

Vad om kontroll? Har Putin krävt den ene eller andre ministerns avgång? Ställt något krav på särskild sammansättning av regeringen i Kiev för att ekonomiska avtal ska gälla? Blandat sig i ukrainsk rättsskipning?

Här kan det vara nyttigt att jämföra med EUs och USAs oblyga inblandning.

Det är nog inte så att Putin och/eller Janukovych varje gång offentligt redovisade krav eller starka önskningar från Kremls sida. Tror du inte Putin talade om för J att det det skulle bli mycket negativa konsekvenser för Kiev om man fortsatt på vägen mot EU?
EU/USA frestade givetvis med allt vad en mer västlig orientering kunde innebära i fördelar för Kiev.
Men J var dum nog att tro dels att ukrainarna skulle svälja att det framhandlade avtalet med EU skulle kastas i papperskorgen och att Putin inte menade allvar när han varnade för för västalternativet.

Rysk trupp finns bevisligen i Ukraina. Är inte det om något att lägga sig i och försöka påverka så Ukrainas politiska vägval möjligen? EU är ju en union ukrainarna i förlängningen vill tillhöra, ryska federationen är unionen man inte vill tillhöra och som militärt dessutom blandat sig i genom ockupation. En stor skillnad som inte går att jämföra över huvud taget. Putin vet ju att han inte kan påverka Ukrainas politik i dagsläget, han har förlorat. Men att bakvägen skapa oro genom att stödja terrorn i Donbass och ha dessutom egen trupp där är ju Putins panikförsök att på ryskt vis skapa oroshärdar, blodspillan och för Ryssland en behagligt frusen konflikt.

Läs om, läs rätt. Här avses geopolitik. Inrikesfrågor är oväsentliga och per definition underordnade utrikespolitiken.

Om du inte förstår detta, vilket är självklart för varje deltagare i tråden, så är du antingen geopolitiskt ignorant eller ett ryskt troll.

Det där var lite av goddag yxskaft-svar! Självklart förekommer det sådant som kan benämnas hot och löften i alla typer av förhandlingar. Ett avtal med EU skulle självklart få följder för den Ukrainas deltagande i den östliga tullunionen med åtföljande negativa konsekvenser. Alls inget märkligt med det!
Men frågan var ju om han ställde samma oblyga krav som EU och USA på exminister As straffrihet eller att politikerna B och C måste avgå för att lämna plats för D och E.

Obegripligt inlägg! Menar du att det är geopolitiskt ointressant om en stormakt ger sig rätten att ställa krav på andra regeringars sammansättning? Det säger väldigt mycket både om styrkeförhållanden och om stormakters strategier.

Ryskt troll? Vad är du själv? En prorysk provokatör?

Återigen, inte i inrikesfrågor. Ryssland utövar exempelvis full kontroll över Krim, men Putin är inte det minsta intresserad av att detaljstyra vem som sköter ceremoniella åtaganden. Du kan däremot vara så säker på att varenda person i utrikes- och militärstaben är otröstligt lojal.

Självklart är jag det. Jag fick ett argsint mail av rebbe Lazar tidigare i dag. Han imponerades inte av din whataboutism i föregående inlägg.

Ingenting i den där storyn hänger ihop. För det första ska vi komma ihåg att ukrainarna var - och är - djupt splittrade i EU frågan. Det handlar då inte bara om synen på Ryssland utan också om att det ekonomiskt sett finns vinnare och förlorare. EU-avtalet framstår mer som en symbolfråga.

För det andra: Om Putin kontrollerade Janukovitj så till den grad att han hindrade ett avtal så varför låta det gå så långt som till förhandlingar? Det hade ju varit lättare att hindra processen om han gjort det långt tidigare innan ukrainarna hunnit fästa några förhoppningar och saken uppmärksammats i omvärlden. Ett stort logiskt glapp i berättelsen.

För det tredje påstås gång på gång att Putin vill hålla alla tidigare sovjetrepubliker under klacken och därför motsätter sig EUs expansion. Men Georgien och Moldavien har avtal med EU. Ska vi alltså tro att Putin skulle haft starkare kontroll över stora Ukraina än över småstaterna Georgien och Moldavien? Återigen ett glapp i storyn. Sammantaget punkterar detta hela berättelsen om ”brutala ryska påtryckningar”?

Slutligen bör vi fråga oss: vad var det EU egentligen erbjöd ukrainarna? Det talas det mycket tyst om. Kanske var det så att villkoren helt enkelt var så dåliga att det föll sig självklart för vilken ukrainsk ledare som helst att vända sig till Ryssland för ett bättre alternativ! Och utan att gå in på dom detaljerna kunde ukrainarna se på utvecklingen hos våra baltiska grannar efter deras EU-inträde. Som Estland och Lettland som tappat en femtedel av sin befolkning - flertalet i sina bästa år.

Och jag kan försäkra dig om att ingen i längden blir imponerad av staplande av klyschor av typen "Whataoboutism"

Whataboutism är ett mycket vanligt retoriskt knep från Sovjettiden. Frågor besvaras med frågor, vilka uteslutande är halmdockor som bidrar till att förvränga sammanhanget. Det rör sig alltså om en ohederlig debatteknik.

Och om du inte förstår på vad sätt Ukraina var ett lydrike under Janukovitj, Kutjma eller för den delen "dissidenterna" Timoshenko och Jushchenko, så är det verkligen anmärkningsvärt. Internt är det ryska lapptäcket fullt med lokala krigsherrar, såsom Kadyrov i Tjetjenien, som upprätthåller regional ordning i utbyte mot en saftig ersättning. Externt, i intressesfären, handlar det om energiförsjning och militära muskler. Mothuggen i Ukraina, Moldavien, Georgien och Azerbajdzjan vittnar dock om att förhållningssättet stöter på patrull och att greppet om intressesfären är svagt.

Du har heller inte behandlat förlusten av greppet om Ukraina, vilket medfört invasionen av Krim och Donbass, såsom ett geopolitiskt självmål. Tidigare stod Ryssland inför risken att förlora Ukraina till en västvänlig regering. Numera tvingas Ryssland till stridigheter i buffertzonen Donbass samt militär ockupation av Krim. Om du inte inser att detta inneburit en försämring för ryska intressen så är du, återigen, antingen ignorant eller propagandist.

Kan Kreml inte hjälpa sin man att gm valfusk el på annat sätt behålla makten utan den förloras till västvänliga partier så börjar man givetvis förlora inflytande o kontroll. Kan inte vara så svårt att ta till sig som hygglig verklighetsbeskrivning.