Citat:
Ursprungligen postat av
Ladida
Låt säga så här:
En fullvärdig medlem ringer till Asperger-proppen klockan 02:30 på morgonen och säger att denne är sugen på efterfest hos en klubb 10 mil bort, då har jag svårt att se hur denne ska kliva upp och åka, då rutiner är fruktansvärt viktigt för att ha en fungerande vardag när du har Aspergers.
Sedan att man när man har Aspbergers inte har någon som helst förståelse när man gör helt fel i sociala situationer.
I en del av klubbsvängen så kan man som propp inte bete sig hur som helst, man kanske inte hälsar på andra medlemmar eller officerare i andra klubbar, sånt ses inte så där jättegott på av alla ska du se.
Det skulle vara sånt meck att ha med en massa Aspbergers-människor att jag absolut inte kan se någon som helst vinst i det.
Förstå mig rätt nu, det är sköna typer om man får mötas på deras planhalva om vi säger som så, men det kan vara en sjuk pain in the ass också.
Ett viss del av ticks och tvång följer också med diagnosen, det gör ju inte det sociala lättare heller.
Sedan att en del som har Aspbergers kan till en viss del "papegojprata" så att det låter som de förstår det sociala, men i klubbmiljö, där det är högljutt till å från, tvära kast och absolut en viss struktur men ändå inte, jag kan inte se någon med full blown Aspbergers ens vilja söka sig till en sådan miljö.
Mycket av det du skriver passar säkert in på många aspiesar, speciellt de med grövre problem. Men på t.ex. mig märks det inte alls utåt att jag har Aspergers. Ja, det var definitivt ingen som hade misstänkt att jag skulle ha något sådant förrän jag fick min diagnos för några år sedan när jag började närma mig medelåldern. Tack vare en stark motivation och exceptionellt hög begåvning har jag även lärt mig en hel del intellektuellt om hur det sociala fungerar. Det finns definitivt många icke-autistiska som fungerar sämre än jag i sociala situationer. Inte heller har jag under hela livet varit helt bunden till rutiner (men vardagssysslor m.m. blir förvisso svårare att sköta utan dem) och skulle kunna hoppa ur sängen och åka någonstans om det nu krävdes.
Men samtidigt är jag som sagt exceptionellt begåvad (notera att aspiediagnosen kräver att man är medel- eller högbegåvade, d.v.s. den genomsnittliga begåvningen bland aspiesar torde vara högre än bland resten av befolkningen). Jag misstänker att IQ-snittet knappast är exceptionellt högt inom HA, precis som inom andra liknande organisationer kopplade till kriminalitet. Jag är som många andra aspiesar en ganska hög moral och är ärlig och intellektuellt hederlig, även när det missgynnar mig, medan jag är rätt säker på att psykopati är mer prevalent bland HA-medlemmar. Aspiesar begår inte fler våldsbrott än genomsnittsbefolkningen. Jag misstänker att tendensen att begå våldsbrott är större bland HA-medlemmar än bland resten av befolkningen. Jag har omfattande intellektuella intressen, medan jag misstänker att HA-medlemmar inte dagarna i ända brukar intressera sig för vetenskap, litteratur, konst o.s.v. Det är väldigt svårt att se hur någon med mina drag skulle attraheras av HA-medlemskap eller ens hamna i närheten av de kretsarna.
Ovanpå det kommer att även vi mer högfungerande aspiesar ändå ofta har många av de neurologiska avvikelserna som kännetecknar många aspiesar, som t.ex. hög känslighet för ljud p.g.a. exceptionellt bra hörsel, känslighet för smak p.g.a. bättre smaksinne o.s.v. (möjligtvis skulle jag som HA-medlem kanske ha nytta av min exceptionellt höga smärttröskel). Stökiga miljöer och socialt umgänge gör oss mer utmattade än något annat. Det lär inte vara mindre utmattande om personerna runt omkring en lider av personlighetsstörningar, taskig impulskontroll, är våldsamma o.s.v.
Hur som helst har jag under de senaste åren, efter att ha fått diagnosen, kollat in andra aspiesar på nätet, gått på några möten o.s.v. (visst, de flesta verkar ha betydligt mer problem än jag). Åtminstone där finns inga HA-medlemmar, eller ens några som synbart är med i motorcykelklubbar eller kriminella organisationer. Samtidigt som vissa saker faktiskt är väldigt märkbart överrepresenterat, som intresse för dataspel och teknik, kärlek till katter o.s.v. Men inget av det andas direkt Hells Angels. Som sagt, aspiesar begår inte fler våldsbrott än andra. Om en aspie skulle begå omfattande våldsbrott, så skulle jag i första hand tippa på att det i så fall handla om ett terroristdåd eller 'payback time' när en aspie går för att hämnas på sina plågoandar. Samt att denne utför det ensam.